Jag har åkt skridskor på Hakefjorden!

Maken har åkt på tjänsteresa och sitter just nu på planet till Australien. Jag körde ut till våra kompisar i Höviksnäs (de som har kompisbåten Alinde) för en promenad. Med mig hade jag faktiskt även mina och makens skridskor (N på Alinde hade inga egna). Sedan isen lade sig har jag väldigt gärna velat åka skridskor på Hakefjorden och när vi tidigare i veckan lunchade (även maken) blev det prat om det. Jag åkte alltså till Höviksnäs med förhoppningen om att få åka skridskor.

Vi började med en promenad. Först till Loka där vi gick ut på isen. Den var glashal och här och var fanns små kullar (!) man behövde ta sig upp för och över. Första kullen kom och jag stöp som en fura…! 🙂 Upp igen och vidare på isen. Det var lite häftigt och läskigt på samma gång.

Helt plötslig dök det upp röda och gröna prickar. Hoppsan – vilken sidan skulle man ha dem på?

Väl tillbaka vid parkeringen i Höviksnäs hamn plockade vi fram skridskorna och satte oss på bryggkanten utanför bastun för att snöra på dem. Jag hade trott att man skulle åka inne i hamnen men det var utanför hamnen som tydligen var bäst. Pirrigt i början? Superpirrigt! Här brukar vi ju gå med båten.

Efter ett tag slappnade jag av och kunde njuta av det! Det var helt underbart. Kunde åkt hur länge som helst tror jag. Det började snöa och var sådär underbart vintrigt som vi här på västkusten inte alls är vana vid. Vet att många börjar tröttna men jag tycker nog att det kan få hålla i sig minst februari ut också. Sen kan det få bli vår.

Efter en fika utomhus blev jag bjuden på gulaschsoppa innan jag åkte hem till döttrarna. Nu funderar jag på om jag skulle försöka få tag på långfärdsskridskor. Skulle vilja ge mig ut (organiserat så klart) på en längre tur. Känner att det skulle kunna vara min grej.

Det är svårt med färg till håret…

Arv (nej – inte barnen) har gjort att jag måste bekämpa de grå hårstråna. (Varför hör man förresten inte talas om de grå tinningarnas charm för oss tjejer?) Nu tänkte jag göra det hemma. Mellandottern var med och tyckte att jag skulle våga mig på att bli lite mörkare så jag valde en färg som heter chokladbrun. BRUN var alltså en del av ordet för färgen.

Det blev svart! Åtminstone i mina ögon.

Helt svart blev det inte men bra nära tyckte jag. Det är inte missklädsamt men mökt. Så nu är jag inne på andra omgången med balsambehandling  (inte balsam för färgat hår :-)) och färgen släpper faktiskt. Ska nog kosta på mig en inpackning imorgon bitti också så hoppas jag att håret är chokladbrunt efter det.

En stukad målvakt

Det visade sig väl vara sådär halvbra att spela med stukad fot… Vill inte säga ”vad var det jag sa?”, så det låter jag bli. Det får bli mer rehabövningar för att bygga upp foten istället.

Nästa vecka blir det nog bättre.

Matchen – den glömmer vi tycker jag.

Tillbaka i målet trots stukad fot

Förra helgen stukade yngsta dottern foten under uppvärmningen till handbollsmatchen mot Särökometerna. Trots att vi var snabba med att linda den blev foten svullen och blå. Under söndagen kunde hon inte gå på den utan hoppade runt på kryckor. Vi fortsatte att linda den och hon sov med foten i högläge. Successivt under veckan har hon blivit bättre och hela tiden haft siktet inställt att spela matchen idag. Tejpad!

Som supporter till laget tycker jag att det är bra,  men som mamma är jag inte lika entusiastisk. Håller tummarna för att det går bra.