Hallux Valgus – nästan tre månader senare

Det har nu nästan gått tre månader sedan operationen och två månader sedan stiftet plockades bort och jag kunde börja använda hela foten igen. Hur har det gått då? Och hur är det nu?

Jo – tack bra. Över förväntan faktiskt. Till och med så bra att jag själv blir förvånad.

Visst, foten är fortfarande svullen och mina fina skor kan jag bara titta på för i dem kommer jag inte med den opererade foten. Några kan jag tränga mig i men särskilt bekvämt är det inte så jag väntar lite till.

Tack vare sjukgymnastikövningarna kom rörligheten tillbaka rätt snabbt om än inte helt och hållet. Största utmaningen har varit att gå ”rätt” med foten. Det gick nämligen väldigt snabbt att lägga sig till men en gångstil som var snällast mot foten och då inte rättast – men det tar sig. Jag kan stå på tå och till och med göra armhävningar på tårna. Det är långt mycket bättre än andra kan som har gjort motsvarande operation. Kanske har jag haft en extra skicklig kirurg, extrem tur, varit duktigt och följt rekommendationer eller så är det en kombination av allt.

Att dansa natten lång funkar men foten trotsar lite och väljer att svullna lite mer, att gå i skor med lite klack funkar också men skönast är fotriktiga sandaler (jag vet – supertråkigt) så jag har tur att det är sommar. Förhoppningsvis har svullnaden lagt sig när det är dags för höstskor.

Det jag är extra glad för är att ärret har blivit så litet och att det inte buktar utåt. Jag tog upp just det med kirurgen samma dag som operationen och vi diskuterade fördelar och nackdelar med var ärret skulle hamna. Jag gick på hans rekommendation och bad honom brodera lite extra fint vilket han uppenbarligen gjorde också.

Nu längtar jag efter att komma i mina träningsskor och kunna börja träna. Bungystavarna får följa med i båten i sommar för springa tycker sjukgymnasten att jag ska vänta med till i höst. Att träna är nog det jag saknar mest just nu.

Summa summarum – so far so good. Till och med bättre än good. Och visst ser foten fin ut?

11665645_10152750543666116_5790180603817233445_n

Tjugofem minuter

25 minuter! Så länge fick jag vänta tills den enda duschen i hamnen (vi bor i båten trots att vi jobbar) blev ledig. Och då vet jag inte ens hur länge den hade varit upptagen innan jag kom dit. Maken hann både gå ut med hunden och komma tillbaka och jag hann fundera på om jag skulle ta på mig bikinin och duscha på aktern på båten istället. Med det väder som är hade jag nog inte ångrat mig.

När dörren öppnades efter de 25 minuterna väntade jag mig att det skall komma ut en fullmejkad dam med fönat hår – typ. Ut kom en han. En man. Jag menar – vad hade han gjort som tagit så lång tid…? Det enda han hade i handen var en duschtvål och en handduk…

Fem minuter senare var jag klar och inser att jag hade tur. Mannen har en kompis som nu väntar på sin tur att duscha. Jag väntade inte kvar för att få reda på hur länge han duschade.

Men 25 minuter?

Semesterfunderingar

Efter att ha haft en semestervecka och nu gå in och jobba i två veckor innan det är dags för den ”riktiga” semestern har jag börjat klura lite. Klura lite på ifall sommarsemestern nästa år ska börja vid midsommar helt och hållet.

Veckan som varit och hur den varit har liksom fått igång tankarna runt det. Anledningarna är flera men givetvis finns det även baksidor med att göra så. Eller? Kanske är det bara temperaturen i vattnet, dvs. att det inte hunnit bli uppvärmt i havet än, och då känns det lite som en rätt obetydlig nackdel. Faktiskt. Fördelen med att det inte är lite mycket båt ute i början av perioden överväger nog.

Men det är klart, vi kommer ändå att lyckas pricka de veckor då det är flest båtar ute…

Tänk vad mycket tid man kan lägga på att fundera över något som är rätt egentligen är rätt oviktigt…

In-port race i Göteborg

Idag var dagen jag hade väntat på. Äntligen skulle jag få se den sista och avslutande seglingen i Volvo Ocean Race 2014-2015 och det i Göteborg. 

Vi lämnade vår natthamn tidigt och styrde västerut i älvmynningen, men inte utan att först glida in i Frihamnen där de tävlande båtarna fortfarande låg. 

  

Vid lunchtid lastade vi med oss mat, dryck, dynor, kikare och kameror och satte oss på klipporna i närheten av Nya Varvet. Tyvärr var det dåligt med vind så tävlingen lades längre ut men vi hade verkligen första parkett ändå. 

 
När startskottet gick såg det ett ögonblick ut som om skottet hade träffat en av de tävlande båtarna, Alvimedica. 

 Tävlingen slutade med Brunel som segrare efter hård kamp med tvåan Team SCA (den svenska båten) och SCA knep därmed bronspengen i In-portrace serien. 

   

  

  

  

  

  

  

  

Efter målgång defilerade båtarna förbi där vi satt, på väg tillbaka till Frihamnen. 

   

  

  

Team SCA hade kronprinsessan Victoria med ombord. Hon har varit deras högsta beskyddare. 
  

När väl de tävlande båtarna hade passerat kunde Stena Danica angöra hamnen och efter det släpptes den vanliga båttrafiken på igen. Ett tag kokade vattnet verkligen av alla svallvågor från publikbåtar som också ville in mot Frihamnen. 

 Åh, vad glad jag är över att vi tog oss hit för att se detta.