— till tom tank. Så stod det när jag skulle köra till jobbet i morse. Nu åkte jag vägen om och tankade. Jag vågade inte chansa längre. Den stora fråga var – Hur många liter bensin skulle gå på? Kunde jag ha kört till och från jobbet i några dagar till?

Svar ja! Det hade nog räckt om jag hade tankat på onsdag

Naturligtvis hittade de lite grejer som skulle åtgärdas och i mina ögon lät det dyrt så därför blev jag glatt överraskad över att att just de sakerna ingår i vårt garantiavtal på bilen.

Ibland kan det visst gå vår väg också… Lite oväntat men det var nog dags för det nu

Nu kommer den amerikanska engelskan in i bilden. Maken lyckades med alla kommandon utom just BATTERY så när vi sätter oss i bilen för att konfigurera manicken mot min telefon tycker han att jag ska testa. Jag säger BATTERY och damrösten i manicken berättar att det är 30 timmars batteritid kvar. Behöver jag säga att maken blev knäckt?

Idag på vägen till jobbet har han återigen testat och testat och testat och testat. Att uttala BATTERY på amerikansk engelska när man lärt sig brittiskt uttal är tydligen en svår nöt att knäcka. Maken har nu bestämt sig för att ge upp och förlitar sig på att ”damen i lådan” säger till när den behöver laddas…

(Tips  - dubbla t (tt) uttalas med d-ljud på amerikanska. Battery blir alltså baddery)

Ett tag blev det lite bekymmersamt. Jag skulle köra om en långtradare och när jag nästan var förbi tog kraften i bilen slut. Det hände ingenting… Som tur var gick det bra men bilen får gå till doktorn redan på måndag även om den efter ett par omstarter verkar funka som den ska igen.

För åksjuka Sintra gick det över förväntan. Några “olyckor” men den mesta tiden sov hon och väl framme fick hon träffa hundkompisen Saga. Vi människor kalasade på Kålpudding och vovvarna fick massor med godis. Promenaden i snöfallet vid midnatt avslutade en händelserik dag och då har helgen knappt börjat.

För ett par veckor sedan råkade maken ut för en liknande historia (med den nu skrotade bilen). Problemet var dock något allvarligare då fönstret inte stannade kvar i stängt lägen utan ”gled ner” igen. För hans del var det bara att åka till bilverkstan. Vad de gör där? Kopplar in en liten dosa och startar om systemet. Control/Alt/Delete alltså. Inte en skruvmejsel så långt ögat nådde.

Igår startades även elhissarna i den andra bilen om… Enkelt var det och dessutom gratis. Undra om det hade att göra med att vi samtidigt tittade på att köpa en ny bil?

För att citera en mycket god vän:

Ser ut som bilen gjort precis det Volvos ingenjörer bett den om.

Tillbaka till det här med bur. Fram till nu har vi använt en sele till Sintra när hon åker bil. Selen sätter man fast in bilens vanliga säkerhetsbälte och det har funkat bra och dessutom har det känts bra att inte ha henne helt lös. Nu har det blivit dags för nästa steg. Åka bak i egen bur.

Vi började lite försiktigt med att ställa in buren hemma. Där fick hon vänja sig vid den i en lugn och trygg miljö. Det dröjde inte länge förrän hon gick i och ur den som om den alltid hade stått där. Så, efter valpkursen i tisdags, stannade vi en liten bit hemifrån och lät henne åka sista biten i buren. Det gick kanonbra! Hon lade sig ner direkt och verkade ta det helt naturligt.

Nu blir det längre och längre turer så att hon så småningom alltid kan åka där. Det känns riktigt bra!

Mindre bra är väl att nu bara ha ett halvt bagageutrymme men det är inte lika viktigt som att hon åker säkert.