Så var planen och den höll! Fem över halv sju var jag på Friskis, bara för att upptäcka att passet var inställt pga sjukdom. Jag mötte flera motionärer som fick vända i dörren, lika besvikna som jag. Besvikna eftersom de sett fram emot träning. Så – jag stannade kvar. Klart att ett skivstångspass var bättre än inget alls och friskiströja fick jag låna av ledaren som hade passet innan.

Femton motionärer valde att stanna kvar och två tredjedelar av dem hade aldrig varit på ett skivstångspass men antog utmaningen. Några av dem tror jag till och med kommer tillbaka…

Två skivstångspass dagarna efter varandra är nästan på gränsen, men det gick och nu, nu är det väldigt skönt att slappa i soffan.

Operation hämta upp barn på olika ställen inleddes. En i Kungälv och en i Göteborg men sedan var vi på väg. På väg mot Ulricehamn och mormors 93-årsfirande.

Vi var lite tidiga så vi åkte till ”andra sidan” Åsunden för att jag skulle kunna fotografera lite. Sjön låg frusen och det var fullt med folk, hundar, mopeder, crosscyklar och bilar (!) på isen och allt var sådär vackert som det blir en vinterdag när det är ett par minusgrader, vindstilla och solen strålar från en klarblå himmel. Det slutade med att maken och döttrarna fick köra vidare utan mig. Jag promenerade över sjön istället.

Mormor älskar att äta på ”Kinesen” i Ulricehamn så där blev det snabbt fullt stort bord med barn, syskon, syskonbarn, ingifta och så mamma och mormor förstås. Tårtan och bubblet tog vi hemma hos mamma i lugn och ro efteråt.

Det kallar jag en kalashelg.

Bäst att träna lite först… och kanske även imorgon…

Så här skriver Anna själv om dagen.

Jag fick för ett tag sedan frågan om jag kunde tänka mig att fotografera under dagen, jag brukar ju fotografera mycket. Det var med viss tveksamhet som jag gick med på det. Att fotografera människor och dessutom inomhus är inte direkt min styrka. Med en inlånad extern blixt till kameran och lite pepping tog jag mig ändå an uppgiften. Lite mer än 500 foton tog jag, av olika kvalitet. Nu ska jag gallra bort de suddiga och de kassa för att sedan lämna över några hundra till styrelsen – sen får vi se om de kan använda dem till något.

Jag såg rödgråten ut. Under båda ögonen hade jag stora röda fläckar. Fläckar som var torra och som efter ytterligare någon dag började klia. Goda råd från kollegor och vänner haglade. Locobase repair, kortison, vaselin…

Jag ringde Angelika, hudterapeut på Bluewater. Henne har jag varit hos på ansiktsbehandling några gånger och hon verkar kunna sina saker. Jag kom därifrån med två nya krämer (big shocker…) som enligt henne ska hjälpa till att råda bot. Gör de inte det var jag välkommen tillbaka.

Den blå tuben kommer från Matis och om krämen kan man bl a läsa:

Näringsgivande creme/mask för torr hud runt ögon och läppar. Du får två produkter i en: lägger du ett tjockt lager får du en intensiv mask, men lägger du ett tunnare lager blir det istället en näringsrik creme. Eyes and Lips Treatment Mask är både väldigt fuktgivande och näringsrik, samtidigt som den har en lugnande och uppstramande effekt. Den är idealisk att använda mot torr hud runt ögon och läppar, och gör sig mycket bra i perioder med kyla (då den är köldskyddande) eller mycket sol.

Det stämmer väl in på mitt behov.

Krämen från Dermalogica tillför ett extra skydd mot bl a miljöpåverkan och kyla. Jag känner mig lugnad med det men skulle givetvis helst vilja bli av med ”fläckarna” omgående. Tålamod är inte riktigt min melodi.

Mycket höfter och inte alltid helt lätt men helt klart superkul, och definitivt lite kul med en utmaning…

Lugnt pass med rörlighetsövningar, andningsövningar samt stretching.

Lägger man då till två tvåochenhalvkilosvikter (gröna) får passet en helt annan karaktär. Ytterligare effekt blir de om man är på Bluewater och instruktören heter Mark…

Jag är ganska säker på att jag kommer ha träningsvärk imorgon. Jag är nog till och med helt säker.

På väg till samlingen i Bollhallen fick vi se något av det häftigast i solnedgångsväg vi sett på länge. Det såg verkligen ut som om horisonten brann.

Matchen gick bra. Riktigt bra. Dottern skötte sig bra i målet och gjorde ett antal grymma räddningar och äppelplockarincidenten glömmer vi bort… Tyvärr räckte det inte hela vägen men ett slutresultat på 21-27 är mer än godkänt. Riktigt bra faktiskt!

Tilläggas kan att merparten i damlaget var under 18 år medan motspelarna var “vuxna” på riktigt. De hade till och med sina egna barn med sig.

Efter passet visade det sig att en ledarkollega skulle köra ett Zumba-pass. Jag har inte riktigt fastnat för Zumba men när han lovade mig att det bara var Latinomusik tänkte jag att det inte kunde skada. Konditionsträning är det ju och det lyser ju med sin frånvaro i mitt skivstångspass.

Det var höfter. Det vara mera höfter. Det var hur mycket höfter som helst. Rörelser alltså! Men – jätteroligt. Jag får nog ompröva min inställning till Dans Fuego (som det kommer att heta från terminsstarten) och lägga in lite dans i min träning också…

Ja – så får det bli!