Jag älskar dig mormor!

Istället får jag fira honom genom att ringa, sms:a, skriva grattis på facebook och vänta med att ge honom den riktiga grattiskramen när vi ses. Det hoppas jag sker mycket snart.

Tills dess:

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?

Nej det är lillebrors födelsedag

Hurra hurra hurra!

Vilket kalas det blev. Mat och dryck i lagom mängd (vi säger inget om att potatisen i gratängen var hård eller att jag lyckades bränna såsen när den skulle värmas), många goa skratt och en fantastisk tårta till efterrätt. Ytterligare en nyår att stoppa i minnesbanken som en bra sådan. Mig veterligen finns det nog ingen dålig där så antingen har jag glömt eller så har alla varit bra…

Att Sintra sedan inte blev allt för rädd för raketer och smällare blev bonus det med och vi tackar schäferkompisen Lexie för den goda inverkan. Och att hon inte fick tag på katten Jordan, som hade gömt sig längst in under soffan, gjorde nog kvällen lugnare för flera av oss också…inte minst Sintra själv.

Det skulle ha kunnat vara vilken nyårsafton som helst men det var faktiskt kvällen före nyårsafton. Hur trevligt och gott som helst och en bra uppladdning inför årets sista dag.

Granen är dessutom klädd och allt julpynt på plats. Att Sintra hittills har låtit bli granen är ett extra plus. Inget svingande i grenarna och inte heller har hon försökt att ta några julgranskulor, bolltokig som hon ändå är. Även det kan jag tillskriva döttrarna. De har vänligt men mycket bestämt förklarat för henne att det inte är någon bra idé att ge sig på granen. Ingen bra idé alls.

Jag låter julfriden sänka sig, njuter av allt julpynt och dofterna som hör julen till och när mellandottern kommer “hem” i morgon är familjen fulltalig.

In kom granen och visst gjorde Sintra ett försök att ge sig på den men se, det gick inte hem. Där fick hon inte vara och så fick hon inte göra och eftersom hon är en väldigt duktig hund lät hon sedan bli den. Att hon lät bli den kan också bero på att hon igår kväll var stuptrött. Så trött som man bara kan bli av att leka med tre hundar i två olika omgångar. Mest trött tror jag nog att hon blev av att leka med 60 kg rottweiler Kendo men även Sebbe och Brandy hjälpte till.

Nu står granen där och ljusslingorna är på plats. Ikväll ska granen kläs på resten av pyntet. Vi får väl se hur Sintra tänker göra med det. Kanske hamnar julgranskulorna lite högre upp än i vanliga fall. Då blir granen rätt tom nertill. Följ den spännande fortsättningen….

Lussekatter och levande ljus. En dotter i en i OnePiece och en inrullad i täcket (med öroninflammation). Hunden liggande tvärs över allt. En stämningsfull start på dagen.

De skred in och spred verkligen ljus och glädje och även om snön saknades för att den där riktiga julkänslan ska infinna sig så räckte det till igår. Kända och okända luciavisor framfördes och tjejerna var jätteduktiga.

När luciatåget sedan skred ut och “Sankta lucia” så sakteliga tonade ut var det nog fler än jag som satt med ett leende på läpparna och kanske även en lite tår i ögat. Lucia är speciellt och väldigt vackert!

Jordhammar är gammalt, snett, skevt och har många vråer. Som gjort för ett julbord. Att bygga om verandan till serveringsrum gjorde att fler fick plats och säkert även att mer mat fick plats. Det fanns mycket. Lagom många sillsorter, tillräckligt med lax så att även jag blev nöjd och som pricken över i:et tronade ett grishuvud på mittenbordet. Det var som taget ur Fanny och Alexander…

Minus till allt köpegodis på efterrättsbordet bara. Det ska vara hemmagjort julgodis. Så det så. I övrigt var det mest plus från mig. Ett extra sådant även för alla mysiga blickfång och dekorationer de hade skapat.

Nu är jag ganska nöjd med julbord för ett tag men hinner nog att bli lite sugen igen lagom till julafton…. Och hungrig lär jag inte vara på många dagar nu.