Nästa vecka är det distriktsstämma för MUF Bohuslän på Gullmarsstrand i Fiskebäckskil och då ska en ny distriktsstyrelse utses. Som förslag till 2:e vice ordförande har valberedningen nu nominerat mellandottern.

Jag håller tummarna för henne och tycker att det är häftigt med engagerade ungdomar!

Under fyra veckor (9 juni – 10 juli) tillbringade vi och ett fyrtiotal konfirmander dygnets vakna timmar (samt de timmar konfirmanderna borde ha sovit) tillsammans på Skaras Stiftsgård Flämslätt. Flämslätt ligger mycket naturskönt vid Flämsjön mellan Skara och Skövde. Några av oss ledare kände, eller kände till varandra sedan tidigare och det vi inte kände eller kände till efter de fyra veckorna var nog inte värt att veta. Roligt hade vi. Superroligt! Och vad mycket man hinner glömma på 23 (!) år.

Igår träffades vi nämligen igen. Fem av sex ledare träffades hemma hos en av oss, i Varnhem. Tänk vad många år som har hunnit gå och vad mycket alla har hunnit uppleva men ändå hur lika alla var sig. Det blev en resa i nutid och dåtid och dåtiden hjälptes vi åt att fylla i åt varandra. Var och en av oss hade egna minnen från den där sommaren för många många år sedan och tillsammans skrattade vi gott åt bus, dråpligheter och annat som plötsligt var så nära i tiden igen.

Förhoppningsvis ses vi inom en snar framtid igen och med snar framtid menar jag innan ytterligare 23 år har gått. Kanske blir det då på Flämslätt…

Under vår Stockholmsperiod (mellan ’92 och ’95) fanns det en familj i utkanten av bekantskaps-/grannkretsen. Den familjen var “lyckligt skild”. Barnen (4 stycken) bodde växelvis hos sin mamma och sin pappa i samma område. Två av barnen gick på dagis och två i lågstadiet. En dag blev mamman uppringd av Socialen som berättade att de två dagisbarnen omhändertagits pga misstankar om sexuella övergrepp. Mamman skulle infinna sig hos polisen för förhör. Det var personalen på dagis som hade kontakta Soc. Barnen gillade att gömma sig under soffan på dagis, hann inte alltid till toaletten i tid och syskonen tydde sig till varandra på dagis. Dessutom hade personalen åsikter om att barnen hade urvuxna kläder och inte var de nya heller. Nu handlade det ju om dagisbarn, tre och fem år gamla. Barn gillar att gömma sig under soffor, sängar mm och att det händer olyckor vet ju vilken förälder som helst. Att de gillade varandra då, var det verkligen ett tecken på övergrepp? Hur urvuxna kläder (läs föräldrarnas ekonomiska situation såg ut) kommer in i bilden förstår jag inte.

De två dagisbarnen omhändertogs men inte skolbarnen. Bara det kan man ju tycka är mycket märkligt och märkligt är även att föräldrarna, som var goda vänner, spelades ut mot varandra. Typ “Om det nu inte var du så måste de väl har varit den andre… Har du inte misstänkt det i alla fall lite…” osv. Föräldrarna hade inget att dölja men greps, anhölls och häktades efter ett tag och då (först då) omhändertogs även de två äldre barnen. En god vän till den drabbade familjen lyckades hålla kontakt med barnen och det vi fick höra var väldigt konstigt. Bl a lades saker som att tjejerna vill ha trosor på sig under nattlinnet till misstankarna och återigen att syskonen tydde sig till varandra. Konstigt? Verkligen inte!

Det tog nästan ett år innan anklagelserna lades ner helt och familjen kunde återförenas. Då hade både mamman och pappan suttit frihetsberövade i nästan ett halvår. Hur de tog sig igenom den tiden begriper jag inte. Allt vad de gick igenom begriper jag inte…

Ändå vidhåller jag att det är hemskt när det drabbar oskyldiga och lika hemskt när skyldiga klarar sig undan. Vad är värst liksom? Det är svårt, mycket svårt.

Klart hon fick ett ja! Så klart!

Behöver jag säga att jag är en mycket stolt mamma?!

På torsdag kommer hon “hem” till oss över helgen och då ska vi självklart fira henne ordentligt. Jag längtar efter att få ge henne en jättekram!

Steg för steg ska det nog bli ordning och först steget blir att återigen försöka bestämma en fast dag att handla på. Det innebär i sig att vi dagen innan behöver sätta oss ner och planera en veckomatsedel. Sedan var det tvätten då. Tvättar gör vi men allt som oftast blir den rena tvätten liggande i tvättstugan. Det verkar vara så att ”någon” inte lägger in kläder och annat där det ska vara. En positiv bieffekt
till det har i och för sig varit att de där kläderna som man har liggande underst i garderoben plötsligt blir synliga och används. Utan att ha köpt något känns det ändå nästan som att man har nya kläder

Nej – nu är det skärpning som gäller! Ordning och reda ska det bli! Ska vi säga att vi börjar på måndag… Omedelbart!

Komma ihåg det har han gjort varenda år sedan dess ändå. Även så idag. Det stod vackra rosor på frukostbordet och lite hemlighetsfullt sade han att det skulle komma mera senare.

Spännande!

Kärleken är härlig!

Vad vårt recept är? Att se och respektera varandra och att uppmuntra varandras egna intressen i lika stor utsträckning som de gemesamma… och så en eller ett par hemliga ingredienser förstås. Allt kryddat med kärlek så klart!

Ekorrhjulet är igång. Me like!

Det jag gillar är att vi har massa kul planer för året Ekorrhjul är roliga!

Lillasyster som bor i England kommer hit med sin dotter. Åh vad mysigt vi kommer ha det. Om en vecka sitter vi med varsitt glas vin och laddar för härliga dagar tillsammans!

Det ska göras pepparkakshus, kläs gran och julpyntas. Just det, åka pulka ska vi nog hinna med också. Det var ett tag sedan jag var i Midsommarbacken men vilken bättre pulkabacke finns för en fyraåring? Ingen jag känner till i alla fall

Har vi tur kommer lillasyster och jag även iväg på två träningspass. Yoga och ett 75 minuters medelpass har vi siktet inställt på.

Längtar – jätte mycket!

Kanske har han lärt sig vika elefanter tills dess…

Glöm inte bort att änglarna finns

Att de är här för att se hur vi har det

Att de kan hjälpa oss fast de inte syns

Glöm inte bort att änglarna finns