Att de vaknar tidigare än vi varit vana vid de senaste åren tänker man inte på just då och morgonmyset med dem gör att dagen startar med en guldkant. När äldste tjejen dessutom kommer springande för att dela ut kramar och säger ”ja älshar dig” så fullkomligt smälter jag!

Ändå – när vi hade vinkat av dem satte maken och jag oss på altanen och halvdog. De tidiga morgnarna och det höga tempot tog ut sin rätt. Var det lika intensivt när våra tjejer var små? Troligen – men man glömmer uppenbarligen väldigt fort och när man är mitt i det orkar man så mycket mer än man tror. Just nu är lillebror och svägerskan mina hjältar!

Nu längtar jag tills vi ses igen!

Nästa gång jag/vi vaknade var det av små tassande, rätt hårt tassande, fötter på övervåningen. Guddotterns lillasyster var i full gång. Vad ovant det är med tasset av små fötter på övervåningen numera. Det känns ju inte alls som att det var så länge sedan det var döttrarna man hörde. Nu är det istället ljudet av syskonbarnens små fötter vi får förmånen att njuta av.

Mellandottern kom hem på besök. Hon skulle följa med på ett namngivningskalas och ville även passa på umgås med sina småkusiner innan så det blev fullt fart på busandet och när hon sen även skulle sminka sig var glädjen på topp hos framförallt den äldsta kusinen. Mia – mink…. så säger hon och hon vet precis var allt ska vara. Kanske en blivande makeup-artist

Det var underbart att kunna äta lunchen på altanen. Vilket härligt väder! Hoppas det upprepas även kommande helger. Båten lockar mycket och både maken och jag ser fram emot lite båtliv igen. Det har typ varit ganska lite av den varan sedan vi kom hem från semestern.

Något jag uppskattar mycket med båtlivet är att vi är utomhus så  mycket och efter att jag hade sprungit vid sju-tiden, fick jag igenom att vi skulle sätta oss ute på altanen. Jag tände ljus och lyktor och tog fram filtar men det hjälpte inte. 20 minuter fick jag njuta av att vara utomhus, sen vill gänget gå in… Ok – det var bara 12 grader och jag var nog fortfarande varm efter min joggingtur men ändå - hallå! Klena är vad de är eller så är det jag som är galen. Hm… vi kan väl bestämma att det är en kombination.

Oavsett så har dagen varit härlig och självklart med guldkanten att få träffa nära och kära i alla olika åldrar. Från minsta kusinen till min mormor – och så alla där emellan Guldkant som sagt!

Imorgon blir det mera kalas!

Nu är det så äntligen klart och eftersom de kommer ganska sent har jag till och med bäddat åt dem. Visst är jag snäll?!

Visst finns det lite kvar att göra  men för nu är jag jättenöjd. Ett kanonfint arbetsrum, ett gästrum med en 1,05 säng och plats för madrass och resesäng och ett gästrum med en 1,20 säng där vi även lyckats få in en läsfotölj och MASSOR med böcker. Det känns viktigt att det finns både rum och sängar till döttrarna som flyttat hemifrån och det gör det nu.

Bilder på arbetsrummet hittar du här

Maken får åka tillbaka och byta den. Måste ju ha en säng så att jag kan bädda med Hello Kittylakan till prinsessan som kommer ikväll.

Tur i oturen att jag bor 5 minuter från jobbet… Tänk om jag hade bott i Alingsås (typ)….

När vi hade lagt fast i Henån, och vilken snygg tilläggning sen, och packat ur våra grejer gick vi en sväng på bryggorna. Det kändes nästan som en sommarkväll – tills vi kom till bilen och såg att det bara var 10 grader

Vad är min solsida? Och om jag har en solsida så betyder det också att det finns en skuggsida och innebär det då att det är en bättre skuggsida än om solsidan inte hade funnits? Och solen går ju ner eller gömmer sig bakom moln men fortsätter ju att lysa ändå. Man brukar ju säga att även solen har sina fläckar. Jag funderar på det här och vill hemskt gärna hitta min egen solsida…

Det jag har som budskap här på bloggen är ju annars ”Njut av livet – det går inte i repris” och jag har insett att det nog faktiskt är del av MIN solsida. Innebörden i det handlar för mig om att hitta bra saker i vardagen. Det är verkligen inte alltid jag lyckas med det men bara genom att dagligen påminna mig själv om det gör att jag faktiskt emellanåt stannar upp och njuter eller för den delen tänker till kring en speciell situation. Ofta leder det till att jag kan tänka på ett annat sätt. Att ta vara på det som händer nu är viktigt för mig…

Jag får nog klura vidare på det här med min egen solsida och under tiden tänker jag fortsätta njuta av vad solen erbjuder, även när den inte lyser.

Har nog hittat en ny favorit i basilikacrèmen:

100 g philadelphiaost, ½ pressad citron, 1 msk olivolja, 1 msk vatten, hackad basilika från en kruka, salt och peppar efter smak.

Supergott!

I kväll ska jag äntligen få komma ut på havet igen. Visserligen inte med vår båt och troligtvis blir det bara maskingång hela vägen men ändå. Det är en kollega som ska köra sin båt till Henån och jag erbjöd mig raskt att följa med.

Kunde till och med lösa ett litet logistiskt problem. Hur skulle vi ta oss från Henån till Kolhättan? Buss? Javisst, men om vi missade den hade vi varit rökta. Nu kan istället en annan kollega åka med sin man till jobbet idag och sen köra min bil till Henån (hon bor där). På så sätt finns det en bil där när vi kommer fram. Och då utan att ha en tid att passa och det känns mycket skönt.

Tittar ut genom fönstret i ”nya” arbetsrummet och ser en blå himmel och massor av sol. Det här kommer att bli en fantastisk dag!

Det tog sin tid men till slut var allt på plats så numera finns arbetsrummet på övervåningen istället. Det känns riktigt bra och funktionellt. Alla datorer, skrivare och annat rullade igång som det skulle så fort vi kopplade in det. Det var skönt!

Kom på ytterligare en grej som inte är klar. Väggdekoren som jag har beställt 3-5 dagar skulle det ta innan den kom.

Är supernöjd och allt ”bös” är gömt bakom stängda dörrar Det färdiga resultat är verkligen lön för mödan!