Så var planen och den höll! Fem över halv sju var jag på Friskis, bara för att upptäcka att passet var inställt pga sjukdom. Jag mötte flera motionärer som fick vända i dörren, lika besvikna som jag. Besvikna eftersom de sett fram emot träning. Så – jag stannade kvar. Klart att ett skivstångspass var bättre än inget alls och friskiströja fick jag låna av ledaren som hade passet innan.

Femton motionärer valde att stanna kvar och två tredjedelar av dem hade aldrig varit på ett skivstångspass men antog utmaningen. Några av dem tror jag till och med kommer tillbaka…

Två skivstångspass dagarna efter varandra är nästan på gränsen, men det gick och nu, nu är det väldigt skönt att slappa i soffan.

På onsdag kväll sätter vi oss i bilen, maken och jag, och kör söderut mot Tyskland. Det ska bli så härligt att bara vara, sen får vi se vad vi fyller tiden med. Vin tänker jag mig, och god mat, och kanske en drink eller två och lite shopping.

Bara vi två…

Hotellet verkar helt ok!

Operation hämta upp barn på olika ställen inleddes. En i Kungälv och en i Göteborg men sedan var vi på väg. På väg mot Ulricehamn och mormors 93-årsfirande.

Vi var lite tidiga så vi åkte till ”andra sidan” Åsunden för att jag skulle kunna fotografera lite. Sjön låg frusen och det var fullt med folk, hundar, mopeder, crosscyklar och bilar (!) på isen och allt var sådär vackert som det blir en vinterdag när det är ett par minusgrader, vindstilla och solen strålar från en klarblå himmel. Det slutade med att maken och döttrarna fick köra vidare utan mig. Jag promenerade över sjön istället.

Mormor älskar att äta på ”Kinesen” i Ulricehamn så där blev det snabbt fullt stort bord med barn, syskon, syskonbarn, ingifta och så mamma och mormor förstås. Tårtan och bubblet tog vi hemma hos mamma i lugn och ro efteråt.

Maken och jag tog med oss Sintras kullbror Rufus och hans familj på utflykt till Stora Dyrön. Vi packade kamera, grill, hamburgare och tillbehör och tog färjan från Åstol halv ett. Vi var rätt ensamma på färjan och definitivt de enda som hade stora utflyktsryggor med oss. Lite synd faktiskt för det krävs rätt lite för att få till en bra utflykt på nära håll.

Eftersom det blåste från sydväst valde vi att gå norrut istället och snart kom vi in i lä i skogen. Det märktes att det hade regnat mycket innan det frös på för det var duktigt isigt nästan överallt. Säkraste vägen att välja var ofta inte stigen utan att helt enkelt kliva ut i spenaten, förlåt ljungen, där det inte var ett dugg halt.

Vi fick en härlig promenad som känns i hela kroppen och de röda kinderna har nog precis återfått en mer normal färg. Jag misstänker att vi kommer att sova supergott i natt.

Det kallar jag en kalashelg.

Bäst att träna lite först… och kanske även imorgon…

Med hundvalpsperioden menar jag att vi när Sintra flyttade hem till oss på försommaren inte hann landa i soffan på kvällarna. Istället lekte vi och mös med henne.

Med kass tv-soffa menar jag att en soffa som inte är bekväm eller ens har rätt storlek för mig (jag når inte ryggstödet om jag ska sitta på ett bra sätt) bjuder inte in till mysiga kvällar.

Istället blir vi ofta sittande i vardagrummet, där vi inte har någon tv (än) med varsin iPad. Socialt? Ja, lika socialt som att sitta bredvid varandra och titta på ”dumburken”.

Tv-program som tidigare var favoriter var CSI i olika former och Criminal Minds.

Nu har jag hittat tillbaka till tv-soffan. Åtminstone fastnar jag i soffan en dag i veckan – även om jag får träsmak. Torsdagar har blivit tvtittartorsdag. Ok då, lite tv blir det på söndagen också… Då sänds ju Firman. Torsdagar är det ”Once upon a time” och ”Revenge” som lockar.

Once upon a time blandar nutid med sagornas tid och är så  där lagom crazy. Hoppas nu bara inte att den spårar ur på samma sätt som Lost gjorde. Det är jag samma skapare bakom båda serierna.

Direkt efter, i en annan kanal, sänds Revenge. En serie om en ung kvinna som är helt inställd på att hämnas de som förstörde hennes pappas liv. Här snackar vi raffinerad vedergällning.

Så – ikväll kryper jag upp i soffan, låtsas att jag sitter/halvligger mycket bekvämt och försvinner in i fantasins värld. Vi ses imorgon igen!

Bl a kan jag se att längden på dagen (i dagsljus) har ökat med 33 minuter på en vecka…

Underbart säger jag och bättre ska det bli! Välkommen tillbaka ljuset!

Nu blev det helt andra fåtöljer. Kalla, hårda och vita. Jag pratar toalettstolar och inte en utan två. Soffan/sofforna får vänta ett tag till alltså.

En stor eloge och applåd till maken som fixade bytet själv. En händig man är han.

Jag fortsätter drömma…..

Jag fortsätter planera….

Jag hoppas det blir nya soffor i år och att inget annat måste bytas först…

Tills vidare får jag tycka att det är lite häftigt med en spolknapp där man “pluppar” ner wc-blockpinnen istället för att ha en äcklig plastgrej sittande på insidan själva sitsen.

Och visst är stolen snygg