Ärligt talat sov jag ganska bra ändå. Trots plastöverklädd madrass, knölig kudde och tung filt. Jag är nog ganska bortskämd när det gäller mitt sovande. Vill ha två kuddar (även om jag bara sover på en), ett lätt täcke och mjuka lakan. Dessutom vill jag ha det svalt i rummet jag sover i och det var lite svårt att få till här på sjukhuset. Blev bara väckt en gång inatt och det var när nattpersonalen var inne och bytte batterier i dotterns telemetridosa.

Yngsta dotterna har precis fått frukost, min fick jag gå ner och köpa i entrécaféet, och om två och en halv timma är det dags för ett nytt EKG. Hittills verkar dottern inte ha haft några känningar av medicinerna och jag fortsätter hålla tummarna för att det förblir så. Hoppas även att hon klarar sig från biverkningar som ångest och depression. Har tyvärr höstens minnen med de biverkningar hon hade då allt för nära. Har en hel del frågor att ställa till läkaren när han kommer.

Jag (vi alla) hoppas mycket på den här medicinen och imorgon får hon testa den ordentligt. Då ska hon göra ett cykeltest.

Följ den spännande fortsättningen…