Så var det dags igen då

Den där aningen när man vaknar. Att något inte är helt hundra. Egentligen vill man inte känna efter men ändå gör man det. Något är fel. Något gör ont och känns inte som det ska. Det svider i halsen och huvudet känns fyllt av bomull.

Oavsett vad man gör går det inte att bli av med känslan mer än för en stund och då med hjälp av piller. Förbankade förkylning! Jag har inte tid med dig. Inte nu och inte någon annan gång heller för den delen. Dessutom brukar du lämna kvar rester som långvarig hosta efteråt och den förra har jag liksom precis blivit av med…

Jag vore hemskt tacksam om du valde att stanna en extremt kort tid den här gången. Typ bara idag eller så.

Kan vi säga så? Ok?

En reaktion till “Så var det dags igen då

Lämna en kommentar