Ingen rast, ingen ro

Jag känner min man rätt väl så i fem år och två veckor har jag medvetet och ett litet steg i taget styrt mot att vi ska renovera köket. Vi byggde huset 1999 så det började liksom bli dags. 

I juli kom genombrottet. Då sade han inte längre ”om vi renoverar köket” utan ”när vi renoverar köket” och då visste jag att jag var hemma. Det gällde bara att styra lite försiktigt sista biten också. Ett Ikea-besök för lite inspiration var plötsligt inga problem men största hjälpen fick jag nog när vännerna renoverade sitt kök i höstas. 

I november började jag skissa och leka i ritvetktyg på nätet och när maken plötsligt tyckte att vi kunde boka en tid hos en köksleverantör var det bara att hänga på och försöka låta bli att ta hoppsasteg på vägen dit. Jag hade en bra bild av vad vi ville ha och det såg riktigt bra ut. När vi gick därifrån var det för att tänka till ordentligt. Det är ju ändå ett stort projekt. 

I torsdags bestämde vi oss! Vi kör. Och på tisdag ska vi tillbaka till Kvik (samma leverantör som vännerna) för att justera lite och förhoppningsvis lägga beställningen. 

Massa spännande saker på gång ju. Lite av det vi kommer göra:

  • Gasolspis
  • Köksö
  • Bardisk mellan kök och vardagsrum (ta ner vägg)
  • Extra djupa skåp (70 cm)

  
  
Det gamla köket har jag som plan att skänka bort mot nedmontering och hämtning. Förhoppningsvis går det…

Idag ska jag kolla kakel. Matt vitt. Det här kan gå snabbt nu. 

Det kommer bli så bra! 

8 reaktioner till “Ingen rast, ingen ro

  1. Hahahha – underbart! Det är det som är kvinnlig list 😉 så gjorde jag när det gäller katt… Kör samma typ av strategi när det gäller huset där bl.a. köket är i ek. Kommer att fortsätta lägga nya golv under våren, så vem vet – kanske köket ryker oxå 😉. Å andra sidan kanske jag får hejda mig lite eftersom ett uterum faktiskt är projektet som är fastställt… 😁

    Gilla

  2. Hehe, jag jobbar likadant. Hansominte har äntligen kommit till insikten att köket ska renoveras. Nu är det ju egentligen heeeelt nygjort (2002) men från att ha tjoat ”heeeelt nygjort” har han nu börjat prata om att ja, om fem år, då är det faktiskt dags. Och jag känner att det är nog bra om jag får några år till på mig att klura, ifall det är något stort som ska ändras. Det jag allra helst vill fixa till skulle kosta bergis femtio tusen bara det, om inte mer, så det lär inte hända – men drömma kan man ju…

    Gilla

  3. Jobbar på precis samma sätt, tyvärr är maken inte inne på att göra något själv så det blir så dyrt. Huset är från 1999 och nästan hela köket med, så det är dax. Lägg gärna upp lite mer inspiration och skriv hur du tänker, så bra med tips 🙂

    Gilla

Lämna en kommentar