Sista helgen i maj planerar jag för en tjejsegling. Det blir första gången jag tar ut båten utan maken ombord. Jag har varit sugen på det ett tag och känner att jag nu måste ta steget – för inte vill jag bli en sån där som bara följer med…

Visst känns det pirrigt men genom att bestämma att nu göra det sätter jag lite press på mig själv. Nu måste det bli av. För att ytterligare spetsa till det kommer E att hänga på med sin båt (också fylld av glada tjejer) – och hon tar sig ut själv. Det vet jag, för jag var med ombord på hennes båt, på en tjejsegling i höstas.