Njut av livet – det går inte i repris
När man vuxit upp med en farmor, född i Småland, och som gjort egna kroppkakor under min uppväxt uppskattar man ställen som Arontorps koppkakor på Öland lite extra.
Denna vecka är vi i Kalmartrakten och hjälper till med att passa barnbarn och då hann vi igår med en lunch där. 3 kroppkakor till mig och raggmunk till maken som inte gillar kryddpepparsmaken i kroppkakorna.Jag äter mina kroppkakor med smör och grädde.
Av olika anledningar har bloggen inte fått prioritet och jag har också inte velat dela med mig då det funnits en person som varit lite för nyfiken. Den personen har nu gått bort och jag hoppas och vill tro att jag kan hitta inspiration och glädjen i att skriva igen för oj vad det händer roliga saker. Det är tur för livet bjuder ju även på motgångar (mer om det i ett annat inlägg)
Så hej igen och välkommen på en fortsatt resa i livet med mig. Välkommen tillbaka!
Vi sålde ju vår segelbåt, Aquelina, efter min stroke och har inte seglat sedan dess. Förra veckan undrade kompisen om vi ville följa med ut på en dagstur på deras båt så vi ordnade hundvakt och letade fram våra flytvästar.
Planen var att gå till Marstrand för lunch och sedan segla uppför Hakefjorden. Så blev det också och var gick för motor mot lunchen. I lä kunde vi låtsas att den lilla vind som var inte var kall.
Vi hittade inget öppet på Marstrandsön utan lade till på Koö-sidan och promenerade till Havshotellet för vår lunch.
För segel gick vi sedan norrut och njöt av solen och trevligt sällskap.
Det var mycket intryck för hjärnan och solglitter och stora segel som rörde sig gjorde mig trött även om jag var lycklig på ett skönt sätt. Förhoppningsvis får vi möjlighet till fler seglingar med vännerna. Tills dess suger jag på den här karamellen
Imorgon, på julafton, kommer vi vara
9 mammor
7 pappor
6 storasystrar
4 lillasystrar
4 storebröder
4 lillebröder
3 mormödrar
2 farmödrar
3 mostrar
3 fastrar
Och några hundar – typ 3
Tur att huset är stort och att det finns många stolar
När jag byggde ihop julpyramiden i år märkte jag att en ljusarm hade kommit bort. Utan den vågade jag inte tända den. Tur då att maken har 3d-skrivare. Han mätte och ritade upp en ny och vips var julpyramiden komplett igen.
en lisa i livet 