Fredagsgott

Det känns som att det enda jag gjort idag är att äta. 

Först fredagsfrukost med jobbet och sedan hade en kollega bakat grymma chokladmuffins. När jag kom hem från jobbet var det i princip bara för att vända i dörren för att åka till vännerna där det bjöds på årets bästa semla. 

Som pricken över i blev det räkor till midddag. 


Hoppas att alla godsaker ger extra energi till morgondagens löppass. Det lär behövas. 80 minuter är länge. 

Fortfarande lite vinter

Även om somlig i familjen mumlar om vår passar jag på att njuta av vintern vi har. 

Som i måndags. Kallt och soligt. Vackert och krispigt. När jag tog en promenad på lunchen kändes solen lite varm men det nöp i kinderna. 


När vädret är så fint brukar solnedgången bli minst lika fin och måndagens var inget undantag. 


Gårdagen bjöd på mystisk dimma och det var alla nyanser av grått som man kunde tänka sig. Även det vackert på sitt sätt. 


Fram på eftermiddagen lättade dimman och bjöd på något av det vackraste jag sett på länge. 


Hade tänkt ta med systemkameran men istället fick mobilen göra jobbet. Den bästa kameran är ju ändå den man har med sig. 

Även idag var det fint men nu lite varmare och tyvärr blev det plusgrader. Hade jag fått önska hade minusgraderna och det fina vädret fått stanna. 


Istället njuter jag av vackerheten som den är. När den är. 

Beach 2017

Inget jag rekommenderar men en matförgiftning är rätt effektiv när det kommer till vad vågen visar. Inte för att det lär bli bestående. 

Nä – så dålig vill jag inte bli igen. Natten till söndag slog det till (varför alltid på natten?) och först idag torsdag var jag tillbaka på jobbet. Det mest lagade jag kunnat/velat äta har varit grillade smörgåsar…

Det som ändå grämer mig mest är att jag missade mitt 90 minuters löppass i söndags. Var riktigt laddad för det. Och inte ens idag vågade jag mig på ett 30 minuterspass… 

Hoppas på imorgon. Lite lugnt. Jo, det måste gå. Göteborgsvarvet närmar sig ju. 

Poff så var januari förbi

Veckorna rusar iväg och det har redan hunnit bli februari. Konstigt – det känns om att det var jul typ förra veckan och ändå har massor hänt.

Det har varit skogspromenader och hundbus. Snö och massa minusgrader. Tapetsering och fotografering. Konsertbesök. och begravning. Och som ett kitt som har hållit ihop allt har löpningen varit. Hela 71 km fördelat på 11 pass och både första och andra mil knäckta. Det där Göteborgsvarvet som jag ska springa i maj närmar sig och det känns fortsatt bra även om jag haft en och annan svacka. Tänk att passen numera kan sträcka sig upp till 81 minuter. Det hade jag aldrig trott. På söndag är planen till och med hela 90 minuter!

Men först närmar sig Båtmässan med stort B. I år har vi lyxat till det och bokat in oss på Gothia. Det tycker vi att vi är värda.

Från mig till mig

Sedan lite mer än ett år tillbaka har jag haft en appleWatch series 1 som jag varit supernöjd med. Att kunna se meddelanden, svara i, följa och uppnå olika aktivitetsnivåer och dessutom ha som träningsklocka har varit funktioner som jag uppskattat. Tanken var att nu gå upp på Series 2 eftersom den har inbygd GPS och är vattentät men prislappen har gjort att jag dragit ut på det. Tvekat lite, tyckt att det varit lite väl mycket pengar.

På senaste tiden har jag funderat lite och insett att med den löpträning jag gör nu så räcker inte appleWatchen till riktigt. Så… Efter att ha undersökt och benchmarkat med lillebror (som coachar mig med löpningen) belönade jag mig i måndags med en Garmin forerunner 235,

klocka

En av de stora fördelarna med den är att den mäter pulsen på handleden och att man i och med det slipper pulsbandet på bröstkorgen. Jag kan alltså använda den hela tiden och få mätningar av både puls, sömn och aktivitet precis som jag önskat. Att den dessutom var bra mycket billigare än appleWatchen gjorde ju inget heller.

Nu håller jag på och lär mig den och jag har hunnit med ett löppass med den. Dessutom lyckades jag importera alla mina tidigare löppass som jag loggat i Runkeeper så jag kan fortsätta följa min utveckling inför Göteborgsvarvet i maj.

Idag är det dags för veckans andra och sista löppass, ett pass frös inne pga halsont, och jag har lagt upp den träningspasset och fört över det till klockan. 50 minuter i lugnt tempo gäller och jag har lagt in varningar så att jag ska hålla mig inom ett bestämt tempo och inte dra på för mycket som vi brukar.

Det är alltid kul med ny teknik och den här klockan tror jag kommer att bli en riktigt bra kompis.

Någon som vill köpa min appleWatch förresten?

Äntligen är milen knäckt på riktigt! 

I fredags stämde inget på löppasset. Ok, förutsättningarna var inte de bästa. Regn, hagel och till slut snö men det var inte det som ställde till det. Jag fick bara inte in något flyt och de 38 minuter långa passet blev en kamp. Ren pannbensträning kan man säga. 

Därför kändes dagens 80-minuterspass lite som en revansch. Fel! Revansch med stort R ska det vara! 

Ett par minusgrader när vi gav oss iväg och tre grader kallare när vi var klara. Sol och nästan vindstilla och med de nya dubbade Asicsen (toppbetyg till dem) gjorde passet till vad det blev. Ett grymt pass! 

Nu firar jag med popcorn! 

Fick dessutom kommande veckas upplägg och de känns nästan som en belöning. Återhämtningsvecka kallar han det – lillebror. Tre pass, 30 + 30 + 50 minuter. 

Can’t wait!