Ut på andra sidan

Börjar landa i det siom hänt mig ochtror att det är därför jag mår bra nu. Mycket känns som vanligt igen. Vet dock att jag har en lång väg kvar men just nu känns den helt klart mer hanterbar.

Fyllde år i söndags och hade en riktigt bra dag. Många fina vänner som kom förbi ich det bästa av allt jag orkade med

Annonser

Ett halvår senare

Lite konstigt är det. Det har nu gått sex månader sedan min stroke och det är klart jag har kommit ganska långt jag går jag har fått lite funktion i armen så jag kan flytta armen och nu äntligen börjar det hända saker i fingrarna också men det går inte tillräckligt snabbt för mig jag är frustrerad jag trodde på något sätt att jag hade skulle ha kommit mycket längre efter ett halvår det här med tålamod är inte riktigt min grej men det är bara och kämpa vidare.

En härlig helg

Helgen började nog egentligen på torsdagen när mellandottern och hennes sambo/fästman kom. Med sig hade de så kort sin hund Dexter.

Passade på att bjuda dem på lunch på fredagen och även äldsta dottern hade möjlighet att hänga på. Vi åkte till Sundsby Säteri. Så mysigt och en fantastisk fisksoppa.

Efteråt ble det Stenungstorg och liteshopping Jag behövdebyxor. Sådana som inte har knapp eller dragkedja men ändå var lite snygga. Hittade massor på rean och det var faktiskt riktigt kul

Det blev en sväng till till torget på lördagen och jag fyndade ännu lite mer.

På kvällen blev det qörlovningsmiddag för de nyförlovade.

Jag märker stor skillnad på hur mycket jag orkar och att det går framåt.

Vi hade bokat in oss på Brunch på Marstrands havshotell på söndagen och det var ett lyckokast, Trevligt och mycket gott precis vid havet.

När mKalmariterna åkte hemåt tog vi färjan över till Marstrandsön och gick en sväng på kajen. Bra socialträning för Astra och härligt för mig.

Nu är det ny vecka med träning och läkarbesök. Givetvis ska jag försöka få  inr roligheter också. Märker att det är viktigt och ger energi.

dagarna går

nu har jag varit hemma ett tag och sakta men säkert börja nya rutiner att ramla på plats. första tiden var det ju jul- och nyårshelger så då var maken ledig, efter det blev han sjuk oh blev hemma ännu lite längre. två-tre gånger i veckan har jag fysik-och arbetsterapi. numera åker jag taxi dit och hem. hemtjänsten (tidig hemgång-teamet hjälper mig på och av mes ytterkläderna. övriga dagar har jag egen träning med promenad ute. då har jag sällskap av hemtjänsten. ca 500 m är promenaden och det går bättre och bättre. nu har jag även fått köpt bra skor. kan av förklarliga skäl inte använda broddar men fick tag på skor som var bra vid halka.i veckan hann jag även med ett besök hos tandläkaren.

Jul innebar som vanligt fullt hus(i år med  8 människor och 7 hundar) och familjen gjorde sitt yttersta för att alla traditioner skulle vara med. det var lite jobbigt att inte kunna hjälpa till men julen 2019 får det bli revansch.

det blev julsmörgås ill lunch och fullt julbord på kvällen.

nyår kom makens sydafrikanske kusin med familj hit. och även den blev trevlig .extra skönt att jag orkade vara med. jag försökte vila när jag kunde.i och med att det var Atsras första nyår visste vi inte hur hon skulle reagera på fyrverkeri men det gick bra!

Förra helgen var det 50-årskalas för fina vännen. Även det gick bra. de hade ordnat med ett. rum som jag kunde gå och vila i. så kul att få klä upp sig och känna sig lite vanlig en stund. extra rolig att maken och jag öppnade dansgolvet. Man kan det man vill!

Ska försöka skriva hr lite oftare och mer regelbundet nu. lite mer som en dagbok.

Den här helgen är mellandottern här med sin sambo och fästman. (ja, fästman- det planeras bröllop !)

igår blev det därför lunch på Sundsby Säteri och sedan lite shopping. behövde byxor. Kan ff inte använda jeans utan det behöver vara byxor som är lätta att dra upp som inte behöver knäppas med knapp eller dragkedja.

idag blir det lite förlovningsmiddag .-) men jag är bara gäst.

Har som mål att ha något roligt planerat varje vecka nu…

 

 

 

väntan

sedan den 16 sept känns det som att allt jag gör är vänta.

det började med väntan att få veta vad som hänt, övergick till väntan på att maken skulle komma och sedan vidare till att flygas hem till Sverige. Väl i Sverige blev det väntan på at få komma till Högsbo neurorehab och nu väntan på att få komma hem. under tiden tränar jag hår t och sliter mitt allra bästa. det ger inte en dag utan att jag gråter en skvätt men jag krigar på. helgerna tillbringar jag hemma och framöver kommer jag även sova hemma en natt i vevkan först försöka bryta upp tiden i lite kortare block och då också minska hemlängtan lite till. fina vänner kommer på besök och har ofta mat med sig. har ledsnat rätt hårt på sjukhusmat, så det är välkommet