en lisa i livet

Hjärnan gick på högvarv och jag var till och med tvungen att väcka maken och berätta om min idé.Idag har jag förverkligat den och tiden får visa om den flyger.

Vad det är kan du se här

Följ den spännande fortsättningen.

För att maxa julkänslan passade vi på att ta husbilen till norra Tyskland för julmarknad, en av fördelarna med att vara sjukpensionär är ju att jag är ”ledig”.

Vi tog Stenas färja från Trelleborg till Rostock i måndags vid 23-tiden och var framme dagen efter kl 06. Vi valde då att köra mot Lübeck med ett stopp för lite luciafrukost i husbilen till Svts luciamorgon.

I Lübeck ställde vi husbilen där vi stod i somras och det visade sig vara nära och bra till julmarknaden där även om vi väntade in mörkret innan vi gick dit.

Den visade sig sedan vara utspridd över många gator och torg så det tog sina duktiga fem timmar innan vi kände oss nöjda och återvände till husbilen.

Trötta och lite möra somnade vi nöjd vetande att vi skulle få ännu mer jul dagen efter i Rostock.

Och det fick vi med råge. Öven om det var duktigt kallt

Det tog en stund att tina upp när vi kommit tillbaka till husbilen men vi var överens om att det var värt det. Sedan somnade vi gott

Tyvärr dog pannan under natten och maken fick ta sig ut i kyla och mörker för att dra igång elverket

Nu funka pannan igen. I eftermiddag tar vi färjan tillbaka till Sverige men troligen och förhoppningsvis kan det här bli en tradition

Imorgon är det fyra år sedan jag drabbades av en stroke under en träningsresa i Kroatien. Vilken resa det varit!

Ett-,två- och treårsdagen firade jag. Nu tänker jag mer att jag hellre firar alla andra dagar. Rätt eller fel? Det är ju livet som ska firas. Livet som jag upplever varje dag.