Livet oå paus=bittert

Livet är ju satt på paus och jag skulle ljuga om jag sade att jag inte är bitter. Mitt liv pausades ju av stroken den 16 sept 2018. Lagom till att jag nu mår bra igen ställer covid19 till det och jag kan inte träffa de jag vill eller göra vad som helst.

Försöker ta oss ut och det blir mycket natur och skog. Uppskattar att få köra bil igen

Jag mår bra

Idag är det ett och ett halvt år sedan livet tyckte att jag behövde en prövning. Idag kan jag säga att jag mår bra. Jag identifierar mig inte lika ofta som sjuk utan som frisk med vissa begränsningar. I lördags satt jag vid en sjö och grät för att jag bar lycklig. DEN KÄNSLAN!! Jag bet nu stt jag är stark. Jag vet stt jag har fantastiska vänner. Och all uppmuntran. Och pepp från er betyder massor för mig. Jag är inte nöjd med var jag är men jag är nöjd över att vara här och hur jag är. Vänner. Gör som jag- njut av livet. Det går inte i repris❤️#strokesurvivor #strokerecovery

Att vara återställd-när är jag det?

Har ju mycket tid att fundera. Nu är det senaste om hur man definierar att bli återställd efter en stroke. Många säger till mig att de tror att jag kommer att komma tillbaka helt och hållet bli helt återställd. Hur tänker då. jag kring detta?

Är det rimligt överhuvudtaget att ha som mål att komma dit där jag var 15 september 2018 det vill säga i mitt livs bästa form en form som du tagit med 47 år att komma till?

Är kanske återställd att vara nöjd med att kunna ha ett liv och göra saker som jag vill tillsammans med nära och kära? Ju

mer jag tänker på det Desto mer landar jag i att det är just så det är och att det faktiskt är tillräckligt jag fortsätter att klura på det

På något sätt känns det som att det är rätt sätt att tänka och innebär också då att jag nog faktiskt är väldigt nära där nu.

Största utmaningen fortsätter alltså att vara hur hantera hjärntröttheten!

dagarna går

och så är det snart ett och ett halvt år sedan livet gav mig en käftsmäll! Hur jag mår? jotack, faktiskt ganska bra om jag säker efter. mycket funkar bra och det händer fortfarande massor med arm/hand.

Har efter ett ganska långt uppehåll blivit medlem på Friskis & Svettis igen. tränar spinning och stationspass där varje vecka. det tillsammans med dagliga promenader är nu min egen rehab. känns riktigt bra!

Promenaderna tar jag numera utan käpp. Klarar en km helt utan stöd och har som längst knatat 3 km.

Äntligen har jag fått ok på att köra bil igen. Fick göra lite tester. Reaktionsförmåga och syn samt ett körtest med körlärare. måste dock ha rattkula och anpassning för blinkersen samt automat. längtar tills det är klart.

idag blir det hundbus på Orust och jag har plockat fram kameran. Vill så gärna kunna fota igen.

 

vardag igen

två dagar varje vecka åker jag till närhälsan för träning. det är både med arbetsterapeut och sjukgymnast. arbetsterapeuten har fokus på arm och hand ovh sjukgymnasten resten. jag har lite bekymmer med en hälseneinflamation och ont i nacken och får behandling för det. Nacken är en konsekvens av at axeln och skuldran är subluxerade, dvs nästan ur led, även de musklerna som håller axelpartiet på plats förlamades. istället kompenserar nacken och blir snedbelastad. hoppas verkligen att det blir bättre i takt med attvjag kan styrketräna mer och bygga upp de musklerna igen.På tal om styrketräning blev vi med hemmagym hastigt och lustigt. Lite så går det till här. Har vi fått en ide ligger vi inte på latsidan. Vi ska ha gymmet i badrummet uppe. nu måste vi (maken) få bort hörnbadkaret också. Jagar också efter en crosstrainer så kan jag träna massor hemma. längtar lite efter att få upp pulsen lite.

Tittade på Sofias Änglar igårkväll och kunde känna igen mig i mycket av det Frida sade.ramförallt

det finns inte en dag när jag mår bra hela dagen

Men nu har jag haft några bra dagar. det gör mycket att få ordning på sömnen och jag har massa kul att se fram emot. Att få mer och mer funktion i handen bidrar också och även om jag kan skrika av frustration börjar jag få till det där med att knäppa en dragkedja. sen ska jag ge mig på knappar också så att jag kan plocka fram mina jeans igen.

 

Insomnia

Sover oftast bra men emellanåt blir hjärnan lite för aktiv och går inte att stänga av. Tydligen är det dags för en sådan period nu. Såååå frustrerande. Att testa med tyngdtäcke är inget alternativ för mig. Efter att ha haft en sida av kroppen förlamad får jag lätt panik bara av att hundarna ligger på täcket så jag inte kan röra mig.

Hoppas det går bättre ikväll. Ska idag organisera min garderob. Maken har fixat en hel vägg med hyllor åt mig för att göra det lättare att själv hantera kläder.

Vardag igen

Jul- och nyårsledigheterna är över och familjen är tillbska på jobbet igen. Hade ju hoppats kunna börja jobba nu men så blir det ju inte. Istället blir det fokus fortsatt träning. Mål är ju något som motiverar mig och självklart har jag satt upp några.

  • Gå minst en promenad på 0,6 km varje dag
  • Börja träna på gym under januari
  • Börja springa under februari
  • Yinyoga en gång i veckan
  • Träna på alla möjliga sätt för funktion i arm och hand. Finmotorik lär dröja
  • Vara snällare mot mig själv

Tänker ofta på hur snabbt allt kan ändras. Jag var på ett riktigt bra ställe i livet och allt ändrades på en sekund. Under året ska jag tillbska till det bra stället även om det blir på ett annat sätt

Just nu önskar jag bara att sluta frysa. Vet inte om jag har någon skit i kroppen eller om det beror mest på dålig cirkulation i den förlamade sidan.