En ny prins i familjen 

Det gick fort och plötsligt var äldsta dottern också med hund. En 2-årig welshkille som heter Nike. Nu har alltså alla döttrarna egen hund och flocken består numera av 3 Welshar och en mops. En tik och 3 hanar. Tänk – för sex år sedan fanns det ingen hund i familjen och nu är vi uppe i hela fem om man räknar med Sintra också. Och det gör man ju…. 

Nike är en trygg kille som snabbt hittade sin plats och det trots att Philip mullrade och skulle sätta honom på plats. Med ålderns rätt så klart. 

Nike på studentkalas

Nya syrran Gnista kommer bli en bästis. 

Vi lärde oss snabbt att Nike klättrar. 

Helt trygg med sin nya matte. 

Väldigt nyfiken på Philip. 

Jodå. Grabbarna passar huset tillsammans på dagarna och vi turas om att lunchdejta dem. En strålande lösning.  


Visst är han fin! 

Den bästa avslutningen

Vi vaknade till en gråmulen dag på Åstol och plötsligt var regnet över oss. 


Inte för att det gjorde något. Nej, vi visste om det och även att det skulle bli fint väder igen efter lunch och även det stämde. 



Vi diskade efter lunchen och styrde sedan hemåt. Det gick inte fort men det var underbart och den perfekta avslutningen på en härlig långhelg. 


På något konstigt sätt känns det som att vi varit lediga i ett par veckor. 

Ännu en dag på havet

När vi vaknade var hela världen insvept i en tjock dimma och vädret var inte alls så inbjudande som jag hade tänkt. 


Som tur var släppte dimman och när vi passerade Kyrkesund hade vädret hittat rätt igen. 


Vi hamnade på Åstol och kunde inte valt bättre. Det var varmt. Det var soligt. Det fanns glass och det fanns rökta räkor. 



Åsså hamnade vi såklart på Rökeriet. Med de grymmaste rökta räkorna. 

Och återigen fick vi se en magisk solnedgång. 


Imorgon ska dagen börja med regn så vi tar sovmorgon och väntar tills det blir bättre väder innan vi styr hemåt. 

Mest blått och lite vått 

Dagen sammanfattas bäst i bilder. Möjligen med lite stödord. 


Vi lämnade Fiskebäckskil och styrde tillbaka mot Vasholmarna där vi låg igår. Förhoppningen var att hitta bra långsidesplatser vilket vi också gjorde. 


Det var en blå dag. En dag när det blåa havet och himlen har en fantastisk färg. Och jo, jag badade i det blåa havet. Ett snabbt dopp…. det ät bara 13 grader här. 

Att vi valde långsida var för att lätt kunna lämna och åka in en snabbis för att hämta kompisarna som skulle vara med ett par dagar. Äldsta dottern körde dem till Grundsund och dit hade vi bara tjugo minuter. 


Vad fanns mer att göra än att tända grillen och tillbringa en mycket trevlig kväll på klipporna. 



Västkusten och helgen bjuder verkligen på kalasdagar. 

Det blev lite händelserikt

Dagen började lugnt och innan vi lämnade hamn  hjälpte jag kompisarna i Caprice (deras båt heter så) med lite grejer i deras mast. Jag är inte det minsta höjdrädd och tycker till och med att det är lite kul. 


Målet var att gå norrut och helt enligt plan (eller inte) blåste det för lite och från fel riktning för att kunna segla. 


Vasholmarna utanför Grundsund var målet oh allra helst då Sillebyssan. Tyvärr var det alldeles för strömt för att gå in i Sillebyssan men vi hittade en annan kalasplats istället. 


Vinden hade vi från rätt håll och allt såg ut att leda fram emot grillning på klipporna. När det började närma sig middag kollade vi vädret för natten. Det blir ofta att man gör så – för säkerhets skull. Tur var väl det för under natten skulle vinden vrida med 180 grader och öka. Det skulle innebära vinden rakt bakifrån istället och det är ingen höjdare. 

Upp med ankare och omgruppera. 

Det blev Fiskrbäckskil och en kväll som blev precis jättebra ändå.






Nu somnar jag med nya fräknar på näsan och lätt solvarma ben. Äntligen är våren här för att stanna. 

En helg har gått

Jag fyllde år i fredags och hade en härlig dag. Passade på att sluta vid lunch och kunde därför tillbringa eftermiddagen i solen på altanen. Det var så varmt att vi lyckades övertala oss själva att det var dags att montera markisen så att vi kunde få skugga.

Sedan några åt tillbaka har vi försökt att fira min födelsedag med frukost på Salt & Sill och i år kunde vi till och med sitta ute.


Philip var inte med men Gnista var och även hon serverades.


Vid lunchtid levererades gudsonen med packning. Hans föräldrar skulle vara barnlediga för första gången på 2 år. Det blev ett spännande dygn på många sätt och nattsömnen blev det inte mycket med. Men ändå ljuvligt att få låna honom. Han är väldigt go och glad.

Med lite sömn i kroppen var jag lite orolig över hur veckan långpass (löpning) skulle gå. Hundratiominuter stod på schemat. Vi var rätt nöjda både jag och löparkompisen, att temperaturen hade sjunkit. Det hade liksom varit tuffare i gassande sol och värme. Nu hade vi 13 grader och några enstaka dugg och passet bara flöt på. NU känns det verkligen som att jag faktiskt borde kunna springa hela Göteborgsvarvet utan att gå. Fort kommer det inte att gå men runt kommer vi komma.