Kategori: en lisa i livet

Nu blir det lugnt resten av dagen .Imorgon har jag återbesök hos optikern efter att jag börjat med månadslinser.Dessutom rehab och gymträning. Två saker per dag verkar vara max vadjag pallar med just nu.

Det var länge sedan jag hälsade på mina kollegor på jobbet men idag stod det på agendan. Först ett besök hos mina närmaste kollegor och sedan en sväng i andra huset. Det var verkligen roligt att träffa alla men nu är jag rätt slut. Hjärnan har fått jobba hårt med många olika intryck och det gillrade inte.Jag kan inse att jag inte skulle klara att börja jobba än, men om jag saknar jobbet och abetskamraterna.

Han är klok han min man. Tog mig ut på promenad igår trots humöret. Jag gick faktiskt med Astrai koppel säkert 800 meter. Helt klart en utmaning att gå fokuserat och han hund som drar i kopplet = mig.Oavsett så värdet ytterligare en sak jag fixade nu. Lär inte bli någon långpromenad med henne i koppel men alla små steg är en förbättring avsett liv som började den 17 spt2017. Maken Sad så klokt igår att mitt gamlaliv tog slut som stroken och jag får tänka tillbaka på det som en typ ”semester som man minns. Mitt nya liv började dagen efter och det livet är det som jag behöver förhålla mig till nu.Inte jämföra mig med då, vilket är lättare sagt än gjort.

Klok som en bok skulle man kunna säga att han är. Och mitt allra största stöd i denna berg och dalbana. Att han nyss hällde ut en kopp kaffe på ett mycket klantigt sätt talar jag tyst om, men fråga honom gärna. Jag skrattade nästan högt

Lika kaxig och stolt som jag är på ”bra” dagar, lika ynklig är jag idag. Som person är jag oftast glad och positiv och jag gömmer nog även ofta det dåliga bakom ett leende även när jag är ledsen på insidan

Får ofta höra att jag är stark även om det inte är något jag valt själv.Ibland kan det faktiskt till och med vara jobbigt att höra att ”om någon fixar detta är det du”. Jag vill inte mer för det.

Om jag är bitter? Jodå. Det här med en stroke tycker jag inte att jag förtjänade (ingen annan heller ) för den delen.

Just nu känns det lite jobbigt. Det är mycket tankar som snurrar i huvudet och det gör att sömnen blir lidande.Och blir sömnen lidande snurrar tankarna ännu mer .Vågar nog påstå att det inte är de snällaste tankarna jag tänker.

Idag har varit en dag i soffan. I och för sig började den bra med att jag duschade i mitt badrum på övervåningen för första gången sedan stroken.Lyckades även fixa till håret som jag ville.Helt klart en bra grej.

men…. det är tungt ändå och jag har inte ens orkat ta mig ut utomhus. Ska försöka ta en kilometerpromenad innan dagen är slut. För att sluta kämpa ligger liksom inte för mig. Tänker att jag ska försöka planera in lite roliga saker framöver.

Egentligen borde tålamod också stå med i rubriken….

Jag har återupptagit rehabträningen med fysio- och arbetsterapeut efter ett lite längre coviduppehåll. Nu känns det lite som en nystart och jag är taggad till tusen med att komma vidare med fler saker.Huvudfokus är att få till gången utan att jag överräcker vänster knä; mycket ben och rumpa alltså men även styrka i bål och vänster arm.

Lite korkat rivstartade jag och gav all jag hade, bara för att få backa för att huvudet också ska hänga med. Dumma dumma mig, men jag väljer att se det som träning också. Kommer även jobba med en ny arbetsterapeut och en arbetsterapeut som inritar sig på hjärntrötthet. Vågar faktiskt tro att det kommer att bli riktigt bra. De kommer att försöka få till tider för mig i anslutning till varandra så att jag slipper allt för mycket flängande. Förhoppningsvis blir det två dagar i veckan.

Jag har bett alla hjälpa mig med att påminna om den viktiga vilan. Jag har en tendens att träna i alla lägen. Sitter jag i soffan kan jag göra situps och lyfta lite i en hantel eller dra i ett gummiband.Visst är det bra men hjärnan behöver vila för att bygga de nya vägarna till det jag tränar. Tufft för någon som sällan gör en sak i taget.Men nyttigt och viktigt inför resten av livet.

Något jag vill få till hemma är ”dagens kilometer”, en promenad i området. Bara promenera för att det är skönt och för att få frisk luft. En och annan cykeltur blir det nog också.

Genom att skriva här tränar jag också. Vill att vänster hand ska vara med och skriva. det går sakta men jag vet

”man blir bra på det man tränar”

Tids nog kanske jag till och med blir bra på att ha tålamod:-)

Trots att maken plockat fram och bytt till duntäcken frös jag inatt. Bara att inse att hösten är på ingång på riktigt. 

det blev en lugn start på söndagen för mig. Skönt att ligga och dra sig. Maken passade på att röja i garaget.

Efter frukosten hade jag lite ärenden. Behövde köpa ny mascara och ögonbrynspenna Behövde dessutom hitta en bättre handväska, en i lagom storlek med fack och utan massa dragkedjor som kan vara lite krångligt för mig.Astra har dessutom denna vecka tyckt att det var bra att slakta hela två par av mina trosor så behövde även fylla på det förrådet lite. Maken följde med och agerade händer och bollplank åt mig.

Lite vila för att sedan orka flytta upp mina toalettartiklar till övervåningens badrum. Hade det som mitt innan stroken men har inte varit helt självgående så att flytta upp har fått vänta. Nu känner jag att det är dags.Men jösses vad jobbigt det var

Lite så är det hela tiden. Saker som kanske inte verkar så ansträngande tröttar mig massor.