Kategori: en lisa i livet

Dagarna går och jag tränar vidare. Äntligen börjar jag få lite funktion i handen och fingrarna. Jag försöker använda den så mycket det går. Bl à för att tända och släcka lampor men även att bära med mig tex telefonen.

Vi har varit ute med husbilen flera helger och börjar få häng på det. Än så länge hamnar vi oftast vid havet men varför inte?

Hösten är verkligen här nu men försöker ändå njuta utomhus så mycket det går.

Riktigt längtar efter att kunna plocka fram stora kameran och fotografera igen. Med den utveckling som är just nu kommer det närmare.

I slutet av oktober ska jag till Högsbo igen på intensivrehab. Det hoppas jag kommer ge massor.

Vi har alltså sålt båten. Det kändes som rätt beslut även om det såklart var tungt. Båtlivet är ju något vi trivs bra med men sim läget ör nu efter min stroke var det det bästa. Aquelina bor nu i Kullavik och vi hoppas hon ger nya ägarna lika mycket glädje som vi haft.

Istället har vi blivit med husbil!!!! Jättespännande! Och till stor del likt båtlivet

Vi hämtade den i onsdags och har flyttat in i den för att kunna komma ut den här helgen. För att komma iväg krävdes inget vädersolar utan vi lastade in Philip och iss själva och styrde sedan mot Lysekils marina.

Vi hade knappt hunnit komma fram förrän våra fina vänner från kompisbåten Alinde dök upp med bubbel mm. De blev sedan kvar. Både över middagen och natten.

Idag har vi kört kustvägen i Bohuslän ich rekat lite platser att komma till för att till slut hamna i Hasselösund. Känns tryggt ich välbekant.

Vi har massor att lära oss men tycker nog att det känns bra än så länge. Riktigt bra faktiskt!!

det går framåt om än långsamt. har vl blivit bättre på tålamod men det är ändå. oerhört frustrerande.. ändå kan jag inte låta bli att förundras och förbluffas över kroppen och vad den kan åstadkomma. Framstegen fortsätter komma  nu

• kan jag stå upp och duscha
• gå på yogapass
• har jag sagt upp hemtjänsten
• och trygghetslarmet
• har jag lagat middag
• orkar jag mer och mer
• håller jag på at lära mig om hjärntrötthet som jag upplever är jobbigast just nu
• kommer jag sköta min egen rehabträning hemifrån

 

fortsättning följer…

Börjar landa i det siom hänt mig ochtror att det är därför jag mår bra nu. Mycket känns som vanligt igen. Vet dock att jag har en lång väg kvar men just nu känns den helt klart mer hanterbar.

Fyllde år i söndags och hade en riktigt bra dag. Många fina vänner som kom förbi ich det bästa av allt jag orkade med

Lite konstigt är det. Det har nu gått sex månader sedan min stroke och det är klart jag har kommit ganska långt jag går jag har fått lite funktion i armen så jag kan flytta armen och nu äntligen börjar det hända saker i fingrarna också men det går inte tillräckligt snabbt för mig jag är frustrerad jag trodde på något sätt att jag hade skulle ha kommit mycket längre efter ett halvår det här med tålamod är inte riktigt min grej men det är bara och kämpa vidare.

Planen är att försöka skriva här lite oftare men just nu fixar jag inte det. Återkommer när det blivit bättre. Är trött på att bli trött av allt. Men glad att jag börjar kunna röra arm och fingrar.

Helgen började nog egentligen på torsdagen när mellandottern och hennes sambo/fästman kom. Med sig hade de så kort sin hund Dexter.

Passade på att bjuda dem på lunch på fredagen och även äldsta dottern hade möjlighet att hänga på. Vi åkte till Sundsby Säteri. Så mysigt och en fantastisk fisksoppa.

Efteråt ble det Stenungstorg och liteshopping Jag behövdebyxor. Sådana som inte har knapp eller dragkedja men ändå var lite snygga. Hittade massor på rean och det var faktiskt riktigt kul

Det blev en sväng till till torget på lördagen och jag fyndade ännu lite mer.

På kvällen blev det qörlovningsmiddag för de nyförlovade.

Jag märker stor skillnad på hur mycket jag orkar och att det går framåt.

Vi hade bokat in oss på Brunch på Marstrands havshotell på söndagen och det var ett lyckokast, Trevligt och mycket gott precis vid havet.

När mKalmariterna åkte hemåt tog vi färjan över till Marstrandsön och gick en sväng på kajen. Bra socialträning för Astra och härligt för mig.

Nu är det ny vecka med träning och läkarbesök. Givetvis ska jag försöka få  inr roligheter också. Märker att det är viktigt och ger energi.