Det är han. Min man. Mina döttrars far. Aldrig dömt, alltid stöttat, kramat, peppat, coachat, älskat. Han som uppfostrat sina töser enligt devisen: ramar och kramar. En helt fantastisk far och navet i vår familj.
Numera även uppgraderad till morfar och morfaren.
Det kan vara bland det bästa svärfar vet så det var självklart att ta med det på dagens besök hos honom.
Det är nästan som att komma till huset de bodde i när man kommer till hans rum på boendet. Döttrarna lyckades väl med att fixa till det.
Det bästa är såklart att han trivs där och känner sig trygg. Det gjorde han inte sista tiden i huset.
Äppelkakan skulle han inte dela med sig av till grannarna utan ha lite varje dag.
På fredagar kan man äta frukost på Friskis till självkostnadspris. Kan komma att bli en vana för mig och maken. Hann med en pedikyr också innan fix inför middag med en vän på kvällen
Tyvärr kroknade jag tidigt trots god mat och trevliga samtal men så är det i det nya livet.
Varje onsdag förmiddag är jag på Friskis o Svettis.
Jag tränar givetvis själv men varannan onsdag har jag introduktion i gymmet för nya i gymmet som vill komma igång. Det kan upplevas som lite krångligt när man inte vet riktigt hur maskinerna ska/bör ställas in. Dessutom tror jag att jag kan ge inspiration till att träning faktiskt blir av. Jag blir även glad när jag ser mina ”adepter” komma tillbaka vecka efter vecka och bli starkare. Eftermiddagen var det återigen viloläge. Än är jag inte ikapp förra veckan
Vi bokade frukostdejt med en kompis. Just idag, i höstrusket, kändes det extra rätt
Innan lunch hade jag sedan hunnit med stötvågsbehandling för min onda höft så eftermiddagen gick i vilandets tecken. Jag betalar fortfarande för förra veckan och helgen. Hjärntrötthet önskar jag ingen annan. Jag verkar aldrig hamna rätt energimässigt. Även om jag numera har rätt mycket strategier för att orka mer. Jag lär mig hela tiden nytt
en lisa i livet 