Det är så stor yta vi haft att bo på i nästan tre veckor. Det är aningen mindre än mitt badrum här hemma. När vi nu kommit hem är det alltså väldigt gott om plats.
Jo – jag vet att jag ligger efter med bloggen och har lite att komplettera med
* Tour de France-spektakel i Danmark
* DreiSesselberg i Bayern
* stranden i Skagen
* Örnreservatet mellan Fredrikshamn och Skagen
Jag har alltså överskattat min ork och hjärntröttheten har begränsat mig
Nu ska jag vila och återhämta mig några dagar och sedan skriva ikapp. Lite konstigt är det att komma hem samtidigt som många påbörjar sin semester imorgon. Än är det mycket sommar kvar.
Medan det regnade och efter en åskskur lämnade vi Tyskland och körde mot Danmark.
Fem timmar tog det innan vi kom fram till Sønderborg. Vi hade tänkt stå nedanför slottet men där var det fullt pga tour de France som skulle komma dit om ett par dagar. Istället lyckades vi få den sista platsen i närheten av marinan.
När vi sedan gick en sväng i hamnen sprang vi på bekanta hemifrån och blev medbjudna till deras båt. Vi fick en trevlig stund i deras sittbrunn.
Idag har vi tagit oss 3 mil till Aabenraa. Även hit väntas Tour de France och vi ska försöka se lite av det imorgon.
Vår plan för husbilssemestern var Romantischer strasse men värmeböljan fick oss att ändra det. Nu har vi nog ändrat oss igen. Vi lämnar Tyskland imorgon och kör till Danmark för hamnhopping längs ostkusten. Ställplatser vid havet lockar.
Igår kom vi till en campingplats utanför Magdeburg vid sjön Barleben. Det har blivit många bad idag. 29grader är varmt
Till Ruderting flyttade alltså mormor och morfar vintern 1985/1986Det var det område i Tyskland som mest påminde om där de vuxit upp i Tjeckien och de hade även semestrat i trakten under mammas uppväxt. De flyttade först till detta hus
För att de sista åren bo här istället
Maken och jag körde dit för att hälsa på med våra döttrar under flera höstar så platsen rymmer många minnen. varje gång vi var där åt vi hos Ingrid som har Landgasthof zum Müller med sin man och dit körde vi direkt när vi kom fram
Vi blev välkomnade med stora famnen och vi fick stå på deras parkering( Ruderting har ingen ställplats) och tom koppla en sladd för ström så att vi kunde ha acn igång. Det var fortsatt medelhavsklimat så det var värt massor.
Och tänk… jag fixade att prata tyska med henne! Inte bara ja och nej frågor utan ett samtal.
Jag har aldrig varit där på sommaren förut men fick nu se och uppleva hennes fina trädgård för självklart både åt och drack vi gott där.
När vi åkte därifrån imorse kände jag nog ändå att vi kommer komma tillbaka igen. På något sätt.
Att åka till Heilbronn var viktigt för mig,min morfars bror och fru bodde här, och jag har många minnen därifrån. Bland annat från min 6-årsdag som jag firade där. Jag minns att jag satt på trappan ut från köket mot den lummiga trädgården och att min morfars brors fru malde kaffebönor i en liten kvarn. Nästan så att jag kan känna doften när jag tänker tillbaka. Tyvärr lever ingen av dem längre och senast jag var i Heilbronn var på just morfars brors frus begravning.
Efter lite letande hittade vi till huset de bodde i och jag smög försiktigt runt och tog kort med tårar brännande bakom ögonlocken – ändå glad för de fina minnen jag har av dem.
Fler tårar blev det när jag hittade till kyrkogården med familjegraven. Tyvärr är den återtagen, något som sker i Tyskland efter tjugo år
Det blev ändå en fin stund med tankar om Släkt som blivit begravda där.
Vi gjorde också ett försök att få tag på en släkting som fortfarande är i livet och hittade hem till dem. Tyvärr utan resultat den här gången.
Istället rullade vi vidare mot Ruderting. Min mormor och morfar var sudettyskar och kom som kvotflyktingar till Sverige efter andra världskriget. Mamma är född i Sverige och och morfar bodde i Sverige tills de hade gått i pension. Då flyttade de till Ruderting i Bayern där de sedan bodde tills min morfar gick bort och mormor flyttade tillbaka till Sverige . Trots att jde under min uppväxtär bodde i Sandared känns Ruderting lite som att komma hem. Konstigt det döär hur hjärnan väljer att sortera barndomsminnen. Senast jag var i Ruderting var även det på en begravning. Då min morfars. Vad som hände när vi kommit hit den här gången skriver jag om i nästa inlägg.
en lisa i livet 