Kategori: en lisa i livet

sedan den 16 sept känns det som att allt jag gör är vänta.

det började med väntan att få veta vad som hänt, övergick till väntan på att maken skulle komma och sedan vidare till att flygas hem till Sverige. Väl i Sverige blev det väntan på at få komma till Högsbo neurorehab och nu väntan på att få komma hem. under tiden tränar jag hår t och sliter mitt allra bästa. det ger inte en dag utan att jag gråter en skvätt men jag krigar på. helgerna tillbringar jag hemma och framöver kommer jag även sova hemma en natt i vevkan först försöka bryta upp tiden i lite kortare block och då också minska hemlängtan lite till. fina vänner kommer på besök och har ofta mat med sig. har ledsnat rätt hårt på sjukhusmat, så det är välkommet

i familjen har vi numera en hel flock med hundar

Vi har welshen Philip och welshvalpen Astra

Äldsta dottern har welshen Nike och yngsta dottern vår Astras mamma Gnista. mellandottern bor i Kalmar och har mopsen Dexter,

Welshar är duktiga på hundspråk och då behövs nos, öron, läppar och svans. något som mopsen inte  s å väl utrustade, alltså har familjens hundar litesvårt för arr prata med honom och ser honom mer som en pipleksak.

häromhelgen var syster hr med sina söner och ena sonen skulle säga hejdå till hundarna och undrade då var

hunden utan ansikte var och menade då mopsen. för lite så är det ju.

kul och träffande uttryck i vilket fall.

När jag kom hit till Högsbo för fyra veckor sedan fick jag BL a göra ett balanstest som poängsattes. Jag fick då 11 poäng av maximala 56. Igår gjorde jag om testet och har en kul utveckling med hela 34 poäng. Undra vad ytterligare fyra veckor gör?

Idag är jag trött. Har haft intervjuer med läkarstudenter, träning i trappa och sedan gånggrupp där jag bl joggade 15 steg. Bäst Car att maken var där också.

Kan numera o kap fira att jag har rätt till färdtjänst. Kalka mig tant Lisa. Blir premiäråka imorgon när jag ska hem över helgen.

#uppåtframåt

Här hittar Du inlägg om min rehab efter min stroke

I onsdags kom jag tillhögsbo neurorehab och hör ska jag bars nu i 4-6 veckor. Det kommer att bli intensiva dafar med massor av träning. Jag har redan fått lära mig att ta mig skälv från säng till rullstol och jag är nu uppe i 8 meter gång.

Idsg kom fina vänfamuljen och ordnade fredagsmys. Nästa helg hoppas jag att jag återigen får permission och att komna hem. Det gick ju så bra förra helgen

Längtar till imorgon när naken och två av tre döttrar kommer hit med hundarna. De har ryktats om picknick.

Små små framsteg en ändå pt råtthål lite jobbigt bara att allt gör mig sp trött

Jag gör et försök att skriva lite och ber om ursäkt för spretighet och otydlighet men jag är inte helt som vanligt

Den 16 sept strax efter kl 15 fick jag en stroke. Ag. Jag som inte ens insett att jag varit i riskzonenmen slumpen är verkligen slumpartad.

Plötsligt fick jag ont i huvudet och ville lägga mig ner. Mina vänner såg även att jag tappat styrsel på ansiktet och min vänstra sida och skyndade att ringa efter ambulans. Ca 40 minuter senare var jag laddad på en helikopter och på väg mot sjukhus i rijeka.

Det va rätt ovekligtattbhöta personalen säga massive stroke och ns att de va mig d pratadcom. Al gick dock bra

Sedan en vecka tillbaka är jag på Kungälvs sjukhus. Flögs hem av SOS international ovh har n familj och vänner runt mig

Vänner har jagsom är fantastiska och förutom att stötta mig finns de där för maken och döttrarna

Just nu känns livet lite rörigt men jag rar en dag i taget. Hela vänstersida är påverkad och jag kan inte gå eller använda vänster arm vilket ger tätt stora begränsande.

I veckan ska jag få komma till Högsby för rehab. Där kommer jag att vara i två till tre månader. Svenska jag hem!

Tack för alla muntra hejarop och hälsningar. Mer och bkder kan ni hitta på min Instagram. Enlisailivet.

Ha en fin vecka och njut av livet. Det gåt inte inreris!

JMijag kör nöjes slogan som mantra. Just oro it