Egentligen borde tålamod också stå med i rubriken….
Jag har återupptagit rehabträningen med fysio- och arbetsterapeut efter ett lite längre coviduppehåll. Nu känns det lite som en nystart och jag är taggad till tusen med att komma vidare med fler saker.Huvudfokus är att få till gången utan att jag överräcker vänster knä; mycket ben och rumpa alltså men även styrka i bål och vänster arm.
Lite korkat rivstartade jag och gav all jag hade, bara för att få backa för att huvudet också ska hänga med. Dumma dumma mig, men jag väljer att se det som träning också. Kommer även jobba med en ny arbetsterapeut och en arbetsterapeut som inritar sig på hjärntrötthet. Vågar faktiskt tro att det kommer att bli riktigt bra. De kommer att försöka få till tider för mig i anslutning till varandra så att jag slipper allt för mycket flängande. Förhoppningsvis blir det två dagar i veckan.
Jag har bett alla hjälpa mig med att påminna om den viktiga vilan. Jag har en tendens att träna i alla lägen. Sitter jag i soffan kan jag göra situps och lyfta lite i en hantel eller dra i ett gummiband.Visst är det bra men hjärnan behöver vila för att bygga de nya vägarna till det jag tränar. Tufft för någon som sällan gör en sak i taget.Men nyttigt och viktigt inför resten av livet.
Något jag vill få till hemma är ”dagens kilometer”, en promenad i området. Bara promenera för att det är skönt och för att få frisk luft. En och annan cykeltur blir det nog också.
Genom att skriva här tränar jag också. Vill att vänster hand ska vara med och skriva. det går sakta men jag vet
”man blir bra på det man tränar”
Tids nog kanske jag till och med blir bra på att ha tålamod:-)
