Han är ingen direkt vän av snö, min man. Svär över den och så men igår blev han rejält besviken. Väderapparna hade lovat massor och det var varning på varning. Vi fick flera rapporter och bilder om och med ymnigt snöfall i vårt närområde. Det åktes pulka och byggdes snögubbar. Här kom det kanske femton pyttesmå snöflingor.
Till makens förtret får provkörningen av den nyinköpta snöslungan anstå till en annan gång.
Vi hade bestämt dejt med vänner för lunch på Quick Fish på Klädesholmen.
Vädret var fint så vi passade på att ta en promenad genom samhället till hamnen innan vi åkte hemåt igen. Tröttnar aldrig på havet
Fick bli årets första glögg när vi kom hem
Det är han. Min man. Mina döttrars far. Aldrig dömt, alltid stöttat, kramat, peppat, coachat, älskat. Han som uppfostrat sina töser enligt devisen: ramar och kramar. En helt fantastisk far och navet i vår familj.
Numera även uppgraderad till morfar och morfaren.
Det kan vara bland det bästa svärfar vet så det var självklart att ta med det på dagens besök hos honom.
Det är nästan som att komma till huset de bodde i när man kommer till hans rum på boendet. Döttrarna lyckades väl med att fixa till det.
Det bästa är såklart att han trivs där och känner sig trygg. Det gjorde han inte sista tiden i huset.
Äppelkakan skulle han inte dela med sig av till grannarna utan ha lite varje dag.
På fredagar kan man äta frukost på Friskis till självkostnadspris. Kan komma att bli en vana för mig och maken. Hann med en pedikyr också innan fix inför middag med en vän på kvällen
Tyvärr kroknade jag tidigt trots god mat och trevliga samtal men så är det i det nya livet.
