Kalabalik på Pinchos i Kalmar

Pinchos har ett ganska trevligt koncept för att äta ute tillsammans med barn. Det har loks redan blivit lite av en tradition med E och hon frågar om det när vi ska komma på besök. Klart vi bokade bord även denna gång efter att ha säkerställt att även O kunde äta några av deras alternativ. Vi frågade även barnbarnens farmor och hennes sällskap om de ville hänga på. nHur jobbigt kunde det liksom bli med fyra vuxna på två barn?

Precis hur jobbigt som helst skulle det visa sig. Det var rätt mycket andra barn på Pinchos och de satt blickstilla på sina platser och var tysta. Det gjorde inte våra juveler. De var under bordet och hade brottningsmatch för att sekunden snare vilja sitta tillsammans och se gulliga ut, dvs laddade batterierna för att orka hoppa jämfota genom lokalen under vilda tjut. Dock. hela tiden inom synhåll. Både mat och efterrätt gick ner innan vi samlade ihop oss och gick mot bilarna.

Både barn och vuxna var mycket mätta och lite lätt svettiga.

Om vi hade kul och kommer göra om det?ABSOLUT! De är ju alldeles ljuvliga och är som barn ska vara.

En omstart

Av olika anledningar har bloggen inte fått prioritet och jag har också inte velat dela med mig då det funnits en person som varit lite för nyfiken. Den personen har nu gått bort och jag hoppas och vill tro att jag kan hitta inspiration och glädjen i att skriva igen för oj vad det händer roliga saker. Det är tur för livet bjuder ju även på motgångar (mer om det i ett annat inlägg)

Så hej igen och välkommen på en fortsatt resa i livet med mig. Välkommen tillbaka!

Heja mig!

I maj gick jag en utbildning för att bli individuell tränare i gymmet på Friskis Fyra daga i skolbänken var inte helt ojobbigt i och med effekterna av min stroke. Det var teori blandat med praktik och rätt krävande. Efter utbildningen gör man ett praktiskt prov.

Första försöket misslyckades jag med så det var bara stt bryta ihop och komma igen, något jag är bra på.

Jag har fått mycket pepp och stöd från min n förening och övning har varvats med teoriplugg.

Förra onsdagen gjorde jag ett nytt försök och BLEV GODKÄND!!

Vilken revansch mot stroken.

Heja mig liksom

Skönast men fulast

För sådär åtta år sedan köpte jag ett par superfula skor att ha på båten. De skulle vara jättebra men det tog ett tag innan jag förlikade mig med dem. Vackra är de inte! 

I år kostade jag på mig nya och skojade till det med ny färg. 


De är sköna, de är praktiska och de är fortfarande fula. 


Men färgen på de nya är i alla fall snygg. 

Livräddningskurs

Det måste vara vuxenpoäng på att skaffa inte en, men två hjärtstartare. En att ha i båten och en som finns hemma. Tanken från början var inte att vi skulle köpa två men vi fick liksom den andra på köpet. I alla fall nästan…

Det sägs ju att de hjärtstartare som numera finns lite varstans i vår vardag är enkla att använda. De pratar och berättar precis exakt vad man ska göra och det mäter även om det finns puls innan den krämar på. Finns det puls blir det ingen elimpuls.

Kanske är det ännu mera vuxenpoäng men vi valde att ta kontakt med Sjöräddningen för en liten HLR-utbildning och då även med hjärtstartare och jösses vad nyttigt det var. Vem minns inte det man fick lära sig i skolan med mun mot munmetoden men nu är det lite annorlunda. Det allra – allra viktigaste är hjärtkompressioner. Kraftiga sådan. Behöver man göra det i verkligheten kommer det nog knaka ben på lite olika ställen.

Mamma och systeryster råkade vara hemma hos oss så de fick hänga med på ett hörn de också och vi var alla väldigt överens om att det var en mycket värdefull utbildning. OCH att vi hoppas att ingen av oss ska komma att behöva använda våra kunskaper men skulle det behövas, ja – då vet vi hur och vad vi ska göra.