Septemberkväll

Det gäller att utnyttja dagsljuset så länge det fortfarande det är ljust en bit in på kvällen så efter jobbet stuvade vi in hundarna i bilen och körde till Hawaii. Den heter så, stranden på Stenungsön.

Glada hundar som sprang och sprang och sprang och dessutom badade lite. Glada hundar och dagsljus på kvällen kan räcka för att toppfylla batterierna. Det gjorde det helt klart ikväll.

Gnista ombord

Ibland blir det inte som man har planerat men det kan bli bra ändå. Det kommer att bli bra den här gången också. 

Yngsta dotterns hund behövde passning ett tag så nu har Gnista mönstrat på för resten av vår semester. 


Hon är inte helt båtvan så det blir inskolning för henne. Korta lagom sträckor så att hon blir trygg på båten. Hon har att brås på. Hennes mamma Sintra älskade ju båtlivet. 

En ny prins i familjen 

Det gick fort och plötsligt var äldsta dottern också med hund. En 2-årig welshkille som heter Nike. Nu har alltså alla döttrarna egen hund och flocken består numera av 3 Welshar och en mops. En tik och 3 hanar. Tänk – för sex år sedan fanns det ingen hund i familjen och nu är vi uppe i hela fem om man räknar med Sintra också. Och det gör man ju…. 

Nike är en trygg kille som snabbt hittade sin plats och det trots att Philip mullrade och skulle sätta honom på plats. Med ålderns rätt så klart. 

Nike på studentkalas

Nya syrran Gnista kommer bli en bästis. 

Vi lärde oss snabbt att Nike klättrar. 

Helt trygg med sin nya matte. 

Väldigt nyfiken på Philip. 

Jodå. Grabbarna passar huset tillsammans på dagarna och vi turas om att lunchdejta dem. En strålande lösning.  


Visst är han fin! 

En spontan promenad

Plötsligt visade det sig att det fanns många fler Welshar i vårt närområde och lite spontant ordnade vi med en skogspromenad. Hela 11 hundar med familjer blev vi och vädret kunde inte varit bättre. Jo, lite sol hade funkat men man kan inte få allt. 

Precis som vanligt hade hundarna superkul och höll sams. Inga bråk eller gruff utan bara massa glädje. 

Se själva: 


Philip (med gulgrönt täcke) kärade ner sig i söta Nelia och näpna fröken Alma fick en friare i åldermannen Ossie. De var så söta så… 

Vi avslutade promenaden med korvgrillning innan alla drog sig hemåt, överens om att det här gör vi om snart. 

Behöver jag säga att Philip sov mest resten av dagen och kvällen? 

Årets första skogspromenad 

Första dagen på året och vackert väder. Vad passade bättre än en skogspromenad med hundarna?

Glada hundar var en underdrift och glada hundar gör mig glad. Lägg till vacker skogsmiljö och de sista hembakade lussebullarna och även vi tvåbeningar njöt. Att ta en simtur, som Gnista gjorde, var kanske aningen i överkant på ”glädjen” men jag kan förstå henne. Sjön riktigt inbjudande ut. 


En riktigt bra början på 2017!