Ledsen men glad

Idag ställde vår kennel till med ettårskalas för Gnista och hennes bror Jaspis. Vi höll till på Orust hundägarförening och det var komplett med godsaker till både två- och fyrmeningar. Självklart blev det även paketutdelning till ”valparna”.

Innan vi gick inomhus och fikade fick hundarna leka i den stora inhägnaden och det busade så det stod härliga till. Det var ingen tvekan att Gnista kände igen varandra och mormor Jess, nannyn Jojo och Philip hängde på allt vad de kunde också.

IMG_2714
Jaspis och Gnista
IMG_2754
Det busades friskt
IMG_2772
Philip hängde också på
IMG_2899
Glada syskon

Jag hade inte sett Jaspis sedan han flyttade till sin familj så det blev nästan lite av en chock att se honom. Han är en kopia av Sintra och jag kunde inte låta bli att gråta en lite skvätt några gånger. Usch vad saknaden fortfarande slår till ibland.

IMG_2760.JPG
Jaspis (men det hade lika gärna kunnat vara en bild på Sintra)

Nu hoppas jag att det inte dröjer lika länge till nästa gång syskonen ses. Och att jag är lite mer förberedd på hur lik sin mamma Jaspis är.

Annonser

3 thoughts on “Ledsen men glad

  1. Vänjer man sig någonsin? Min Snusan som jag hämtade på katthemmet för fem år sen är en klonkopia av min första Aysha rent utseendemässigt. Och det känns som om likheterna bara ökar med åldern. Ibland säger jag fel namn till henne och då slår sorgen sådär hårt och oväntat. Både saknaden och skammen mot Snusan att jag ”tar fel” – hon är en alldeles ljuvlig personlighet i sig själv ju.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s