Det gäller att utnyttja dagsljuset så länge det fortfarande det är ljust en bit in på kvällen så efter jobbet stuvade vi in hundarna i bilen och körde till Hawaii. Den heter så, stranden på Stenungsön.
Glada hundar som sprang och sprang och sprang och dessutom badade lite. Glada hundar och dagsljus på kvällen kan räcka för att toppfylla batterierna. Det gjorde det helt klart ikväll.
Den här helgen skulle jag sprungit Midnattsloppet i Göteborg tillsammans med min fina vän som sprang Göteborgsvarvet med mig. Tyvärr stukade hon foten förra helgen och det lockade inte att springa ensam. Och vilken tur att vi därför planerade om och utnyttjade väderprognosen och tog oss ut med båten för idag vaknade jag med tokont i halsen så springa hade inte varit något alternativ idag ändå.
Precis utanför hamnen låg dessa sköningar och solade. Vi pratat jättenära…
Rädda var de inte heller. De, precis som vi, verkade nöjda med vädret.
Det är en annan känsla här ute nu. Lite krispigare och vackert på ett annat sätt än högsommaren. Men ensamma på havet var vi inte.
Vi hade bestämt oss för att gå till Käringön och inbillade oss kanske att vi skulle kunna välja och vraka bland platserna men tji fick vi (jaja, vi var lite för optimistiska). Längsplats hade vi hoppats på men det fick bli stäven mot kaj och det blev precis lika bra.
Kryssarklubbens skolfartyg Gratia hade precis lagt till en liten stund före oss och strax efter lade sig Gratitude utanpå dem.
Även maken passade på att filma och fota lite 😉
Jag börjar bli lite sugen på att lära mig flyga den så det får nog bli ett litet septemberprojekt.
Det blev en lugn och fantastisk kväll i sittbrunnen med räkor och levande ljus och vi bjöds på en vacker kvällshimmel när solen gick ner.
En bättre fredagkväll helt enkelt.
Av olika anledningar kunde jag inte vara med på sponsorbåten i år. Maken skulle även i år vara speaker på den. Jag har varit med de senaste åren och då också haft möjligheten att komma nära de tävlande båtarna i Tjörn Runt och då kunna fotografera dem. Därför var jag rätt inställd på att inte kunna göra det i år. Tills jag kom på att jag ju kunde ta ut vår egen båt och se starten från startområdet. Med mig fick jag vänner och mamma och vi bjöds på go’frukost och härliga vyer innan vi gick tillbaka till hemmahamnen igen.
Seglarna verkade ha roligt och det såg man även när jag kom till Kyrkesund där båtarna som valt att gå Classicbanan passerade. Passerade gjorde även ett antal rejäla regnskurar och de innehöll duktigt med både vatten och vind.
Åskan klarade jag mig från, då hade jag redan åkt hem till Philip och Gnista. Maken däremot, han fick åskan över sig och sponsorbåten och fick även se hur de deltagande båtarna fick kämpa mot vädrets makter.
Favoritbilden från dagen måste vara denna, som lite symboliserar att det inte är storleken på båt som avgör om man kan vara med och segla… För ni ser väl båda båtarna 🙂
Efter gårdagens långa dag på havet och så klart även den tidiga morgonen, sov vi mer än gott. Visst – jag vaknade till några gånger när regnet smattrade mot rufftaket men somnade om igen.
Det var mulet när vi väl vaknade men inte kallt, så frukosten åts i sittbrunnen. Prognosen idag lovade mulet på förmiddagen och soligt men blåsigt frampå eftermiddagen, vilket också visade sig stämma. Oss spelade det ingen större roll eftersom vi skulle bli kvar här i Sæby men det är klart, vackert väder tackar man inte nej till.
Det blev en tur upp på byn för lite lunch och lagom tills vi kom tillbaka till båten hade vädret spruckit upp och solen värmde gott. Sæby gör sig helt klart bäst i sol även om jag gillar Sæby oavsett väder.
Och ljuset – älskar ljuset här.
Plötsligt visade det sig att det fanns många fler Welshar i vårt närområde och lite spontant ordnade vi med en skogspromenad. Hela 11 hundar med familjer blev vi och vädret kunde inte varit bättre. Jo, lite sol hade funkat men man kan inte få allt.
Precis som vanligt hade hundarna superkul och höll sams. Inga bråk eller gruff utan bara massa glädje.
Se själva:
Philip (med gulgrönt täcke) kärade ner sig i söta Nelia och näpna fröken Alma fick en friare i åldermannen Ossie. De var så söta så…
Vi avslutade promenaden med korvgrillning innan alla drog sig hemåt, överens om att det här gör vi om snart.
Behöver jag säga att Philip sov mest resten av dagen och kvällen?
en lisa i livet 