Svartedalen en trettondag

Äldsta dottern och jag packade in hundarna i bilen för en dejt med Rufus med familj. 6 km i minst sagt kuperad terräng senare var både hundarna och vi trötta och glada. 

Lagom med snö och bara ett par minusgrader. 

Philip, som alltid på ekorrjakt. 

Gnista, lika glad som alltid och framförallt längst fram. 

Årets första skogspromenad 

Första dagen på året och vackert väder. Vad passade bättre än en skogspromenad med hundarna?

Glada hundar var en underdrift och glada hundar gör mig glad. Lägg till vacker skogsmiljö och de sista hembakade lussebullarna och även vi tvåbeningar njöt. Att ta en simtur, som Gnista gjorde, var kanske aningen i överkant på ”glädjen” men jag kan förstå henne. Sjön riktigt inbjudande ut. 


En riktigt bra början på 2017! 

Inte bara löprundor

Efter jobbet idag tog Philip och jag en promenad. Nästan åtta km blev det och trots att det var över 20 grader när vi gick hemifrån hann det bli kallt innan vi kom hem igen. Det är nog så att hösten faktiskt är här nu. 

Philip gick med nosen i marken nästan hela vägen. Kattjakt verkade vara grejen idag. Pokémonjakt stod nog på agendan för andra jag mötte men jag missade det helt och hållet. I stället njöt jag av de vackra vyerna. 



Och som vanligt tänkte jag att jag borde göra det oftare. Man kan ju hoppas att höstrusket dröjer. 

När helgen liksom bara går

Ibland måste man bara vara. Liksom ta dagen som den kommer och inte göra så mycket. Ändå blir det en del insprängda inplanerade saker under en helg som egentligen är tom.  

Till exempel måste man börja med gulaschsoppan redan efter frukosten så att den blir mustig och fin till middagen man spontant bjudit in sina vänner till. Den där gulaschsoppan som jag fick receptet till av Frau Maria i Tyska Ruderting.

  
Och så var det den där skogspromenaden, där vi också skulle grilla.

Vi pulsade i decimeterdjup snö och valde det kortare spåret när snön började fastna i hundarnas päls och under tassarna. Men härligt var det och träningsvärk fick jag. Dessutom hade vi lånat med oss Gnista och fick mysa lite med henne också. 

   
    
     

Det är så roligt att se hur Philip mer och mer tar för sig och hittar sin plats hos oss. Och kul i snön har han verkligen.  

Synd att snön ska försvinna nu… Jag hade  gärna behållt den ett tag till. 

 

Dimman lättade på sina ställen

Tennisarmbågen har blivit bättre men det är fortfarande en bit kvar tills atmen är helt bra. Det har varit akupunktur och övningar fyra gånger om dagen och långsamt har det gjort mindre och mindre ont. 

Nu var det det där med att göra något åt det som har orsakat tennisarmbågen och det var det dags för idag. Något med musklerna i axeln och balansen mellan att de ska bromsa och lyfta. Muskulärt är det och det kan man göra något åt. Mer akupunktur och mer övningar. Och de gamla övningarna ska jag inte slarva med utan fortsätta med i 4-6 veckor till. Suck. 

Dimman hade rullat in när jag lämnade sjukgymnasten och solen kunde man bara ana. 

  
Den där dimman kom och gick under dagen och bjöd på skådespel. Det blir lätt så när man befinner sig när vatten och temperaturen är så långt under nollan som den är nu. 

   
    
   
 En dag kvar med minusgrader enligt prognosen bara. Plusgrader och gråväder väntar efter denna otroligt vackra vecka.