Vart tar tiden vägen 

För två helger sedan hade jag shorts på mig och vi var ute med båten. Den här veckan har jag skrapat rutorna på bilen flera gånger och tänkt att jag borde leta reda på mina handskar. 

Jo, jag har paddlar kajak med jobbet också. 


Och gått en lång skogspromenad med leriga och glada vovvar. 


Och så har vi äntligen tagit tag i allrummet. Det rum som döttrarna hade som eget tv- och vardagsrum tills de flyttade hemifrån. Och det är ju ett tag sedan nu..

Numera är det ett tv-rum för två med varsin go fåtölj och världens coolaste lampa. 


Bring on hösten! Jag är redo. 

Annonser

Inte bara löprundor

Efter jobbet idag tog Philip och jag en promenad. Nästan åtta km blev det och trots att det var över 20 grader när vi gick hemifrån hann det bli kallt innan vi kom hem igen. Det är nog så att hösten faktiskt är här nu. 

Philip gick med nosen i marken nästan hela vägen. Kattjakt verkade vara grejen idag. Pokémonjakt stod nog på agendan för andra jag mötte men jag missade det helt och hållet. I stället njöt jag av de vackra vyerna. 



Och som vanligt tänkte jag att jag borde göra det oftare. Man kan ju hoppas att höstrusket dröjer. 

Sommaren hade bara tagit paus

Det började ju redan igår och hela dagen har solen strålat och havet glittrat. Dagar som dessa gör inte utsikten från jobbet ont. 

En promenad på lunchen blev lite lagom svettig och löpturen efter jobbet fick bli i linne och korta byxor. 


Tolkar jag prognosen rätt ska det vara så här i ett par veckor nu så jag hoppas att vattentemperaturen hämtar sig igen. Bada har jag inte gjort mycket på semestern och kvällsdopp i augusti brukar kunna innebära att simma bland stjärnor (i mareld). 

Nu börjar det bli dags att gå in för natten. Har även ikväll myst på altanen. 

Kallt, krispigt och vackert

Minus 17 grader visade termometern imorse och det är lite kallare än vad det brukar vara här på västkusten. Många beklagar sig och längtar efter värme. Visst längtar jag också lite efter värme men jag gillar vädret nu också. Bara man har varma kläder och det har jag 🙂

Vackert är det! 

   
   
Nu blev det aningen varmare mitt på dagen så det fick bli en promenad i skogen med hundarna. Ja, båda. Dottern följde med med Gnista också och vi kan väl säga att det är lätt att förstå varför rasen heter Welsh ”Springer” spaniel. Jösses vad de sprang och glada var de. Hela tiden. 

Glada hundar, vackert väder och söndag. Mycket mer än det behöver i alla fall inte jag. 

   
   
Imorgon måndag och ett försök att landa i vardagen igen efter årets tråkiga början och allt som kommit med det. Men först Så ska det låta och efter det den norska serien Kampen om Tungvattnet. 

Ibland blir det som man önskar

Jag hade verkligen hoppats på en fin höst. En höst med klara och fina dagar där det inte var allt för kallt. En höst där man kunde ta långa promenader och inte behöva skynda mellan skurarna. 

Tänk att det faktiskt blev så!

Som idag. Redan medan jag var kvar på jobbet kunde jag se att det skulle bli en fin kvällspromenad. Och återigen kände jag mig tacksam över utsikten från jobbet. 

  
Väl hemma var det två glada hundar som följde med på promenaden. Två hundar som efteråt däckade tidigt. Långa promenader har den inverkan. 

Och visst blev det en vacker promenad igen och för en gångs skull lyckades jag komma ihåg att ta med mig kameran.

   
   
Nu håller jag tummarna för en vecka till utan regn – minst! De där långa promenaderna är precis vad jag behöver just nu.