Frukost på altanen, ja hela dagen på altanen. Bikiniväder och en långpromenad. Grill med nära och kära och sedan altanmys tills det var dags för kudden.
Nästan som en semesterdag ju…
Nä, inte heller den här helgen gick vi ut med båten. Med både varning för regn och mycket vind kändes det som att vi skulle ha det bättre hemma och så fick det bli.
Pinchos och bio på en lördag fick det också bli. Gillar maten på Pinchos men fick lära kocken att sashimi inte SERVERAS fryst även om laxen ska vara det innan. Men mumsigt var det.
Filmen vi såg var Livet efter dig. Jag hade läst boken och var lite orolig att den inte skulle vara lika bra men det var den. Och självklart även tankeväckande. Hur skulle man själv reagera och agera i motsvarande situation?
Nu söndag och om en stund kommer Gnista. Har inga direkta måsten men maken ska klippa häcken. Funderar på att röja lite i garderoben. Det behövs verkligen.
Ibland måste man bara vara. Liksom ta dagen som den kommer och inte göra så mycket. Ändå blir det en del insprängda inplanerade saker under en helg som egentligen är tom.
Till exempel måste man börja med gulaschsoppan redan efter frukosten så att den blir mustig och fin till middagen man spontant bjudit in sina vänner till. Den där gulaschsoppan som jag fick receptet till av Frau Maria i Tyska Ruderting.
Och så var det den där skogspromenaden, där vi också skulle grilla.
Vi pulsade i decimeterdjup snö och valde det kortare spåret när snön började fastna i hundarnas päls och under tassarna. Men härligt var det och träningsvärk fick jag. Dessutom hade vi lånat med oss Gnista och fick mysa lite med henne också.
Det är så roligt att se hur Philip mer och mer tar för sig och hittar sin plats hos oss. Och kul i snön har han verkligen.
Synd att snön ska försvinna nu… Jag hade gärna behållt den ett tag till.
Det där med att råka ut för tennisarmbåge hade kunnat vara droppen och den ultimata ursäkten för att bara lägga mig på soffan och så hade det varit bra ned det. Nu är inte det riktigt min ”cup of Tea” men ont har jag och begränsad är jag.
Allt är svårt utan att använda högerarmen för mycket. Tvätta håret, klä på mig, äta, skriva på ett tangentbord, laga mat, hänga tvätt, hålla koppel, tömma diskmaskinen, klippa med sax osv osv… Dessutom kan jag inte träna och har till och med svårt att vrida om nyckeln för att starta bilen.
Men – det där är världsliga saker och det kommer att gå över. Håller bara tummarna för att det inte ska ta för lång tid.
Fokus lägger jag istället på roliga saker. Som att Fitterbittan hälsade på. Och en trevlig middag hos vänner vi inte träffat på hundra år. Och hundbus på Orust där Philip plötsligt verkade ha förstått det där med att leka och rasa med de andra hundarna.
Och en middag ute med fina kompisen och ett träningspass som jag kommer att få grym träningsvärk av imorgon (hälften av övningarna, som på något sätt involverade armar, byttes mot benövningar) och fika på torget och nya blommor.
Och en långpromenad i minusgrader och en mumsig söndagsmiddag med maken som varit med och arrangerat RC-segling hela helgen och haft svinkul.
Det handlar om att fokusera på rätt saker. Så därför fick maken tömma diskmaskinen, hänga tvätten och stryka nytvättade gardiner.