Kategori: Familj och vänner

Efter regn kommer sol

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Det regnade massor igår men frampå eftermiddagen blev det soligt och fint igen. Då hade både Kompisbåten Caprice dykt upp och även vännerna som har Alinde (de kom med bil).

I en glugg innan blåsten kom grillade vi och åt i land innan vi flyttade in i lä i vårt sittbrunnstält.

Kompisarna utan båt sov över och efter frukost lämnade de oss. De åkte hem och vi styr nu mot Grundsund.

Det verkar tyvärr bli mer regn idag men det ska vi både vara framme och ha hunnit få upp tältet. Efter det kan det få regna.

Julafton 2016

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Vi skriver annandagen idag och julen har kommit och gått. Efter att för en månad sedan inte riktigt ha vetat hur julafton skulle bli fick vi en riktigt fin jul tillsammans med de närmaste. Alla döttrar var här och både mamma och svärfar anslöt på julafton.

Julafton är ju ett evigt ätande och vårt nya bord fick bekänna färg. Nu behövde vi inte alla 420 cm men valde ändå att förlänga det en bit så att det var gott om utrymme till alla.

Till frukost var vi sex stycken men efter det fylldes huset på.

Hundarna (alla tre) var nöjda med att det fanns någon som klappade mest hela tiden.

Det blev lite av ett elddop för vårt nya kök. Hur väl hade vi egentligen tänkt till och hur många kunde vara i köket och greja samtidigt? Det blev ett starkt godkänt – phu….

Till lunch på julafton äter vi alltid en landgång. Traditionen började när farmor och farfar flyttade till Brasilien 1945 och inte hade tillgång till svensk julmat. Som med allt har tiden och diverse allergier förändrat landgången lite men traditionen lever vidare och jag skulle nog tro att den lär göra det även till nästa generation.

Svärfar och mamma djupt försjunkna i mobilen 🙂

Till Kalle Anka dukas det upp glögg och tillbehör från både Sverige och Tyskland. I år blev det lussekatter, lebkuchen, stollen, klenäter, struvor, bondkakor, korintkakor och chokoherzen. Pepparkakor hade vi dock glömt så det fick vi klara oss utan 🙂

Efter att i alla år ha haft röd julduk busade jag till det lite med grått istället. Med röda inslag förstås och massor av levande ljus förstås. Det var nog tur att vi hade ställt ner golvvärmen ordentligt. Det var inte direkt kallt inomhus.

Sen åt vi – och åt – och åt ännu lite mer. Det var nog ingen som saknade något på julbordet och nya köket funkade precis så bra som jag hade hoppats.

Vi har numera gjort upp med den stora julklappshysterin. Ingen av döttrarna är små längre så vi körde på vår variant av Secret Santa, lottdragning. Tidigare i höst drog vi lott om vem man skulle köpa till. Alla fick sedan önska sig tre saker och en av de sakerna skulle man sedan också få. Beloppsgräns hade vi så klart och alla blev helnöjda med det de fick.

Två omgångar med julklappsspelet hann vi också med. Det är bara sååå roligt. Tänk vilket habegär som uppstår för något som kostar max 50 kr.

Lite ostkaka, tjeckisk julefterrätt och äggost efter det och sedan var julafton över. En riktigt bra sådan.

Nu är huset tomt igen och alla julmat slut. God fortsättning och gott slut på er!

En härlig helg med systeryster

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Vilken helg vi fick och tack vare att vi åkte hem först 20.20 på söndagen blev det två kvällar och två hela dagar.

Lördagen tillbringade vi i Altrincham. Vi strosade, tittade i affärer, ”fikade” på uteserveringar och åt en fantastisk lunch på Sugos innan vi åkte hemåt för att göra oss i ordning inför kvällen. Ja, lite shopping hann vi också med såklart. Och vädret… Ja, vad säger man om vädret? Det var sommar och känslan av semester var påtaglig. Faktiskt både på lördagen och söndagen.

Lördagkvällen började vi på Little B, den lokala puben, innan vi tog en Uber (!) in till Manchester och Restaurangen Ibérica. Jösses vad vi åt och vad gott det var. Nästan allt i alla fall. Den ryska salladen kändes malplacerad bland all tapas och det svarta riset skickade vi till och med ut. Men allt annat… Magen stod i fyra hörn när vi lämnade restaurangen.

Det var bara att hänga på syster och jag vet inte vad jag tänkte när vi gick in i en anonym kontorsbyggnad och tog hissen upp till översta våningen. Inte var det en skybar i alla fall. Kul att komma till ett sånt ställe. Inga vinglande engelsmän där inte och inte en öl  i synhåll. Sen kostade drinkarna också därefter men det var helt klart värt upplevelsen och blev också en bra avslutning på kvällen.

img_3402

Med en hel söndag framför oss och ett helt underbart väder var det inte svårt att tänka picknick och så fick det bli. Vi promenerade längs kanalen åt ena hållet till Walton Park och innan vi gav oss hemåt igen gick vi åt andra hållet till en restaurang som låg precis vid vattnet.

Hemma hos oss i Sverige var vi först vid halvtvå på natten och då med känslan att vi varit hemifrån väldigt länge. Återigen tänker jag att syster yster bor alldeles för långt bort men att vi alltid har väldigt roligt tillsammans när vi ses.

Ikväll lär jag somna tidigt.

På rätt plats på rätt dag

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

Lillasyster i England fyllde år och sedan i april har resan varit bokad. 

Den här gången flög vi från Rygge i Norge och lite förbannar vi att vi hittat den möjligheten lagom som flygplatsen ska stängas. Att betala lite mer än tusenlappen för mig och maken känns hemskt rimligt. 


Vi var boardade och klara innan avgångstid så vi lyfte faktiskt före den utsatta tiden. Dessutom flög vi in en halvtimme så det verkade som att vi skulle få lite mer tid första kvällen. Så tänkte vi tills vi kom fram till passkontrollen. Där var det KÖ! Inte hjälpte det att norrmännen glömt att de inte tillhör EU och ska gå i en annan kö heller men tillslut var vi igenom och kunde…. ställa oss i kön till taxi. 

Men så kom vi ändå fram och jag kunde krama lillasyster och lämna över paket. Vi kunde dricka bubbel och kramas ännu mer. Precis som man ska på en födelsedag. 


Nämnde jag att jag tycker att hon bor på tok för långt bort? 

Träningskompisar

Publicerat den av en lisa i livetLämna en kommentar

I stort sett Hela semestern har jag sprungit ensam och det har funkat bra. Nu springer jag med kompisar två gånger i veckan och jösses vad mycket roligare det är. Och så mycket bättre det går. 

Torsdagar springer jag med min ”hundsyster”. Hon som har Sintras kullbror Rufus. Vi springer 30 min (ca 4,5 km) i prattempo. Det intressanta är att prattempo är högre än när jag springer själv…

I början på veckan springer jag 25 minuter med kompisen på Splash, de vi seglade med i somras. Hon och jag har olika tröttcykler och kan hjälpa varandra då. Peppa varandra och på så sätt orka mer. 

På helgen springer jag själv och då får jag verkligen kämpa med den där rösten i huvudet som säger att jag inte orkar. 

Men det ska gå. Med mina löparkompisar och med att våga tro på mig själv. Och i maj kommer jag att springa i mål på Göteborgsvarvet och jag kommer att orka hela vägen.