I stort sett Hela semestern har jag sprungit ensam och det har funkat bra. Nu springer jag med kompisar två gånger i veckan och jösses vad mycket roligare det är. Och så mycket bättre det går. 

Torsdagar springer jag med min ”hundsyster”. Hon som har Sintras kullbror Rufus. Vi springer 30 min (ca 4,5 km) i prattempo. Det intressanta är att prattempo är högre än när jag springer själv…

I början på veckan springer jag 25 minuter med kompisen på Splash, de vi seglade med i somras. Hon och jag har olika tröttcykler och kan hjälpa varandra då. Peppa varandra och på så sätt orka mer. 

På helgen springer jag själv och då får jag verkligen kämpa med den där rösten i huvudet som säger att jag inte orkar. 

Men det ska gå. Med mina löparkompisar och med att våga tro på mig själv. Och i maj kommer jag att springa i mål på Göteborgsvarvet och jag kommer att orka hela vägen.