Ni vet de där man vet kommer att bli jobbiga redan innan det har blivit morgon. De som man ligger och gruvar sig för när sömnen inte vill komma natten innan. Magnesium, insomningstabletter och dagsljus och träning under dagen visar sig ha marginell effekt. I hjärnan poppas det popcorn och tankarna hoppar från trädgårdsplanering till jul, till ja precis vad som helst.
Ofta funkar det då att gå upp, dricka en kopp kaffe och krypa ner i sängen igen jämte sovande make och hund. Ibland funkar det inte heller. Så var de igår.Det positiva i kråksången är då att jag ju är sjukpensionär och kan ligga kvar och dra mig på morgonen. Utsövd är jag inte idag men klockans mätning säger att jag i alla fall fick sex timmars sömn, visserligen utan en enda minuts djupsömn något jag helt klart känner. Förhoppningsvis leder det till att jag är duktigt trött ikväll och slipper upprepa proceduren.
Det finns de vänliga själar som tröstar mig med att det är klimakteriet som ställer till det för mig med sömnen men det är ingen tröst. I och med att jag haft en stroke kan jag inte äta hormoner som ev skulle kunna hjälpa mig utan att riskera en ny propp. I stället försöker jag med träning och dagsljus, något dom sägs hjälpa men det är svårt att känna sig pepp på träning när man är trött. Lägg till artros i höger höft och konstant värk så anar du hela bilden.
Nä – det blir mycket serier på två och det gillar jag inte alls. Tycker faktiskt att det blir tråkigt i längden. Dessutom får det mig att känna mig lat.
Men – jag bryter ihop och kommer igen för sån är jag
