Sov gott Aquelina

Aquelina står på land sedan början av veckan och nu är hon täckt och får vila i några månader. 


Höst som det är hade det kunnat regna på tvären men istället fick vi riktigt bra båtjobbarväder. 



Just sånt väder vill vi ha när hon ska täckas av och vårrustas också. Vågar man hoppas på det tro? 

Annonser

Vart tar tiden vägen 

För två helger sedan hade jag shorts på mig och vi var ute med båten. Den här veckan har jag skrapat rutorna på bilen flera gånger och tänkt att jag borde leta reda på mina handskar. 

Jo, jag har paddlar kajak med jobbet också. 


Och gått en lång skogspromenad med leriga och glada vovvar. 


Och så har vi äntligen tagit tag i allrummet. Det rum som döttrarna hade som eget tv- och vardagsrum tills de flyttade hemifrån. Och det är ju ett tag sedan nu..

Numera är det ett tv-rum för två med varsin go fåtölj och världens coolaste lampa. 


Bring on hösten! Jag är redo. 

Sommaren hade bara tagit paus

Det började ju redan igår och hela dagen har solen strålat och havet glittrat. Dagar som dessa gör inte utsikten från jobbet ont. 

En promenad på lunchen blev lite lagom svettig och löpturen efter jobbet fick bli i linne och korta byxor. 


Tolkar jag prognosen rätt ska det vara så här i ett par veckor nu så jag hoppas att vattentemperaturen hämtar sig igen. Bada har jag inte gjort mycket på semestern och kvällsdopp i augusti brukar kunna innebära att simma bland stjärnor (i mareld). 

Nu börjar det bli dags att gå in för natten. Har även ikväll myst på altanen. 

Måns och Carola på Stenungsbaden

I maj bokade vi biljetter och såg fram emot en sensommarkväll med fint väder när det var dags för utomhuskonserten. Peg Parnevik skulle visst också dyka upp…

Det blev regn och lite mera regn och vi valde faktiskt att hoppa Peg och ansluta till när Måns skulle spela. Klädsel var regnställ så klackarna fick stanna hemma den här gången tyvärr. 


Det var fullt ös både på scenen och i publiken, regnet till trots och alla neongula kapuschonger studsade i takt med musiken. Extra roligt var det att både Carola och Måns körde med liveband. 


Sorry Måns, du var bra men när Carola kom upp på scenen visade hon att gammal är äldst. Shit vad bra hon är. Ruggigt duktig. 

Med tanke på väderprognosen var jag lite orolig att det skulle bli fail på kvällen men jag hade tokfel. Och inte frös jag det minsta heller. 

En riktig kanonkväll helt enkelt. 

(Kassa bilder, jag vet. Men med bara mobilkameran blir det så ibland.) 

Midsommarväder

Tänk vilken tidstjuv midsommar och då framförallt vädret är. Nu kan jag ju bara utgå från mig själv och det jag ser runt omkring mig med nog har det knarkats väder. Så till den milda grad att om någon av vädersidorna haft dåligt väder som prognos har man gladeligen surfat vidare till nästa och nästa tills man hittat en stor sol. Och av diskussionerna att döma på blodigt allvar. Men visst, även jag har kikat runt i ett försök att vara hoppfull och inte tro på Fitterbittans profetia.

Nu blev det så att vi idag bestämde att vi skippar båten och istället firar hemma. Inte då för att det ska regna på midsommarafton utan för att det ska regna idag och på massor på söndag så det skulle i princip bara blir transportsträckor.

Så – sill-lunch hos vännerna och grill hos oss på kvällen. Bättre kan det inte bli. Och vädret får bli precis som det vill.

Förresten – Heter det GLAD midsommar eller TREVLIG midsommar? Oavsett hoppas jag att din midsommar blir precis som du vill ha den.

935918_10151385241606116_2113245335_n

När helgen liksom bara går

Ibland måste man bara vara. Liksom ta dagen som den kommer och inte göra så mycket. Ändå blir det en del insprängda inplanerade saker under en helg som egentligen är tom.  

Till exempel måste man börja med gulaschsoppan redan efter frukosten så att den blir mustig och fin till middagen man spontant bjudit in sina vänner till. Den där gulaschsoppan som jag fick receptet till av Frau Maria i Tyska Ruderting.

  
Och så var det den där skogspromenaden, där vi också skulle grilla.

Vi pulsade i decimeterdjup snö och valde det kortare spåret när snön började fastna i hundarnas päls och under tassarna. Men härligt var det och träningsvärk fick jag. Dessutom hade vi lånat med oss Gnista och fick mysa lite med henne också. 

   
    
     

Det är så roligt att se hur Philip mer och mer tar för sig och hittar sin plats hos oss. Och kul i snön har han verkligen.  

Synd att snön ska försvinna nu… Jag hade  gärna behållt den ett tag till. 

 

Dimman lättade på sina ställen

Tennisarmbågen har blivit bättre men det är fortfarande en bit kvar tills atmen är helt bra. Det har varit akupunktur och övningar fyra gånger om dagen och långsamt har det gjort mindre och mindre ont. 

Nu var det det där med att göra något åt det som har orsakat tennisarmbågen och det var det dags för idag. Något med musklerna i axeln och balansen mellan att de ska bromsa och lyfta. Muskulärt är det och det kan man göra något åt. Mer akupunktur och mer övningar. Och de gamla övningarna ska jag inte slarva med utan fortsätta med i 4-6 veckor till. Suck. 

Dimman hade rullat in när jag lämnade sjukgymnasten och solen kunde man bara ana. 

  
Den där dimman kom och gick under dagen och bjöd på skådespel. Det blir lätt så när man befinner sig när vatten och temperaturen är så långt under nollan som den är nu. 

   
    
   
 En dag kvar med minusgrader enligt prognosen bara. Plusgrader och gråväder väntar efter denna otroligt vackra vecka.