När helgen liksom bara går

Ibland måste man bara vara. Liksom ta dagen som den kommer och inte göra så mycket. Ändå blir det en del insprängda inplanerade saker under en helg som egentligen är tom.  

Till exempel måste man börja med gulaschsoppan redan efter frukosten så att den blir mustig och fin till middagen man spontant bjudit in sina vänner till. Den där gulaschsoppan som jag fick receptet till av Frau Maria i Tyska Ruderting.

  
Och så var det den där skogspromenaden, där vi också skulle grilla.

Vi pulsade i decimeterdjup snö och valde det kortare spåret när snön började fastna i hundarnas päls och under tassarna. Men härligt var det och träningsvärk fick jag. Dessutom hade vi lånat med oss Gnista och fick mysa lite med henne också. 

   
    
     

Det är så roligt att se hur Philip mer och mer tar för sig och hittar sin plats hos oss. Och kul i snön har han verkligen.  

Synd att snön ska försvinna nu… Jag hade  gärna behållt den ett tag till. 

 

Dimman lättade på sina ställen

Tennisarmbågen har blivit bättre men det är fortfarande en bit kvar tills atmen är helt bra. Det har varit akupunktur och övningar fyra gånger om dagen och långsamt har det gjort mindre och mindre ont. 

Nu var det det där med att göra något åt det som har orsakat tennisarmbågen och det var det dags för idag. Något med musklerna i axeln och balansen mellan att de ska bromsa och lyfta. Muskulärt är det och det kan man göra något åt. Mer akupunktur och mer övningar. Och de gamla övningarna ska jag inte slarva med utan fortsätta med i 4-6 veckor till. Suck. 

Dimman hade rullat in när jag lämnade sjukgymnasten och solen kunde man bara ana. 

  
Den där dimman kom och gick under dagen och bjöd på skådespel. Det blir lätt så när man befinner sig när vatten och temperaturen är så långt under nollan som den är nu. 

   
    
   
 En dag kvar med minusgrader enligt prognosen bara. Plusgrader och gråväder väntar efter denna otroligt vackra vecka. 

Grått, gråare, gråast

Vi verkar inte gå mot någon vit jul i år och nu är de varma plusgraderna till och med tillbaka igen. Vi kanske inte skulle ha hängt ut sommarjackorna och tagit inte vinterjackorna igår? Vi drog ut på det i det längsta men har ju haft kallt och krispigt ett tag så det kändes som det var dags. Nu visar väderprognoserna framåt på upp till 12 (!) grader i helgen. Då är det inte riktigt läge för dunjacka…

Skärmklipp

Trots varma grader och regn som hänger i luften tänker jag inte klaga på vädret. Ja, försöka i alla fall. Jag kan ju ändå inte göra något åt det. Istället gör jag vad jag vad jag kan för att mysa till det inomhus och en eller flera nya ljusslingor kan ha dykt upp på utsidan också.

Undra om det inte blir ännu lite mysigare med en mugg med varm glögg efter träningen? Och en lussekatt eller två…

 

Lugnet har lagt sig

Det har stormat sedan i fredags och det med besked. Över 44 m/s är helt klart i den kategorin. 

Philip har inte riktigt gillat alla ljud från utsidan och vandrat omkring nattetid. Inatt kommer han sova lugnt för nu är det stilla igen.

Och även om jag gärna hade stått längst ut på Marstrand när det stormade är vackerheten från idag oerhört välkommen. Snart blåser det nog igen…

   
    
 

En solglimt mellan ösregnet

Om och som det har regnat idag. Jo, det höll upp lite när jag och Philip gick morgonpromenaden och även på lunchpromenadn men utöver det har det varit duktigt regnande. 

Men så plötsligt sprack det upp en kort stund. Tillräckligt lång var stunden att jag hann njuta lite av vackerheten också. Vi kan väl kalla det mindfulness på mitt vis.

  
Ytterligare solglimtar blev det att träna med en fin vän och sedan äta middag med yngsta dottern på Harrys. En rätt skaplig lill-lördag på alla vis. 

Ja, utom att Gnista har kommit på hur man tar sig upp på matbordet och gärna sitter där och tittar ut när vi inte är hemma. Imorgon blir det till testa att lägga ett kompostgallet på bordet. Möjligtvis avskräcker det henne lite…