En solglimt mellan ösregnet

Om och som det har regnat idag. Jo, det höll upp lite när jag och Philip gick morgonpromenaden och även på lunchpromenadn men utöver det har det varit duktigt regnande. 

Men så plötsligt sprack det upp en kort stund. Tillräckligt lång var stunden att jag hann njuta lite av vackerheten också. Vi kan väl kalla det mindfulness på mitt vis.

  
Ytterligare solglimtar blev det att träna med en fin vän och sedan äta middag med yngsta dottern på Harrys. En rätt skaplig lill-lördag på alla vis. 

Ja, utom att Gnista har kommit på hur man tar sig upp på matbordet och gärna sitter där och tittar ut när vi inte är hemma. Imorgon blir det till testa att lägga ett kompostgallet på bordet. Möjligtvis avskräcker det henne lite…

Annonser

Solklar kandidat till årets (århundradets?) fest

Jobbet firar 35-årsjubileum i år och det firade vi ordentligt igår. Vi var 800 personer som samlades på Eriksberg där kalaset med stort K gick av stapeln. 

Det var mingel. Det var mat. Det var uppträdanden. Det var FEST. Och alla var där! Även Alcazar! 

  
  
  

Tänk vad roligt det är att göra sig fin och gå på kalas. Så har nog alla tänkt för under veckan som gått har alla på jobbet blivit snyggare och snyggare. Det har varit frisyrer och färg. Naglar och fransar. Solbränna och allt annat som kan tänkas komma till. Stenungstorg måste ha haft försäljningsrekord senaste veckan för det har shoppats in i det sista. 

Yngsta dottern stod för sminkningen och fick mig att känna mig riktigt fin. I övrigt hade jag lyckats hålla mig utan att köpa något nytt. Jag förvånade till och med mig själv…

  
Festen kommer att gå till historien som en av de bästa! Kan till och med vara DEN bästa. Jag ler fortfarande från öra till öra. 

In-port race i Göteborg

Idag var dagen jag hade väntat på. Äntligen skulle jag få se den sista och avslutande seglingen i Volvo Ocean Race 2014-2015 och det i Göteborg. 

Vi lämnade vår natthamn tidigt och styrde västerut i älvmynningen, men inte utan att först glida in i Frihamnen där de tävlande båtarna fortfarande låg. 

  

Vid lunchtid lastade vi med oss mat, dryck, dynor, kikare och kameror och satte oss på klipporna i närheten av Nya Varvet. Tyvärr var det dåligt med vind så tävlingen lades längre ut men vi hade verkligen första parkett ändå. 

 
När startskottet gick såg det ett ögonblick ut som om skottet hade träffat en av de tävlande båtarna, Alvimedica. 

 Tävlingen slutade med Brunel som segrare efter hård kamp med tvåan Team SCA (den svenska båten) och SCA knep därmed bronspengen i In-portrace serien. 

   

  

  

  

  

  

  

  

Efter målgång defilerade båtarna förbi där vi satt, på väg tillbaka till Frihamnen. 

   

  

  

Team SCA hade kronprinsessan Victoria med ombord. Hon har varit deras högsta beskyddare. 
  

När väl de tävlande båtarna hade passerat kunde Stena Danica angöra hamnen och efter det släpptes den vanliga båttrafiken på igen. Ett tag kokade vattnet verkligen av alla svallvågor från publikbåtar som också ville in mot Frihamnen. 

 Åh, vad glad jag är över att vi tog oss hit för att se detta. 

 

Nästan som julafton ju

Det var en lång väntan idag. Först vid halv nio på kvällen var de hemma igen och vi var fler än planerat som tog emot Sintra och hennes valp Gnista när de äntligen kom hem. 

Fullt ös och röj är bara förnamnet av det som sedan följde. Allt skulle undersökas av dem båda. För Gnista var allt nytt och för Sintra gällde att kolla in vad som hade hänt de senaste elva veckorna. Periodvis somnades det och vi vanliga tvåbeningar fann oss väl tillrätta på golvet. 

   

   

Det här med att vi blev fler än planerat.. 

Jo, på hemväg från stora staden stannade Fitterbittan till och som vanligt när vi ses flög tiden iväg. Plötsligt var klockan mycket och hundarna hemma. Klockan fortsatte flyga och då så mycket att det var lika bra att duka fram kvällsmacka och preppa för nattgäst. Det är ju nästan så att man skulle kunna tro att det var planerat 😃 Vad gör man inte för lite valpmys liksom? 

  

Sover man över blir det ju lite mys även imorgon. Jag hade definitivt gjort precis samma sak och ja, jag tänker räkna in alla hundar innan hon får lämna huset imorgon. 

Nu sover snart alla och min värkmedicin börjar kicka in. Har nog tyvärr varit aningen för aktiv idag och det lär jag få sota för imorgon. Mera fot i högläge lär vara det som gäller. Och mysa med vovvarna. 

Man ska aldrig säga aldrig

Maken seglar ju radiostyrda segelbåtar sedan en tid tillbaka och jag har många gånger fått frågan om jag inte vill testa.

Jag har sagt tack men nej tack varje gång. I början för att det inte lockade mig och sedan kanske lite mer av princip… 😜

Tills idag vill säga. Nu var det så att jag INTE hade anmält mig men det hade någon annan (läs maken) och där och då var det inte läge att hoppa av.

Alltså testade jag. Och tävlade.

Vi kan väl säga så här: det var roligare än jag trodde och jag sög inte. Nej – jag vann inte men jag kom inte sist eller näst heller.

IMG_9571

IMG_9560

IMG_9558-0
och kanske att jag testar igen…

Från minus till plus.

När dagen börjar med migrän känns inte dagen särskilt bra. Som tur var ”tog” medicinen så frampå förmiddagen började jag känna mig som människa igen. Till och med så mycket att jag kunde ta mig till jobbet. Jag kanske inte var helt bra för jag bestämde mig för att GÅ till jobbet. Gå som i att promenera. Maken hade bilen med hundburen och skulle hämta Sintra på dagis så jag tänkte till och med promenera hem också…

Så långt hade dagen utvecklats åt rätt håll. En hundbusdejt vid halvsextiden hade också dykt upp.

Sen sket det sig så att säga.

Maken ringde och berättade att tåget var inställt och skulle alltså inte kunna hämta på dagis. Jag hade ingen bil och kunde inte heller hämta på dagis och även om jag hade haft bil hade jag inte bilen med buren… Den stod på pendelparkeringen.

Här någonstans, när logistiktänkandet gick på högvarv, ringde en kompis och tyckte att vi skulle hänga med dem ut och äta under kvällen. Just där och då kändes det inte som en bra idé.

Nu löste sig logistiken tack vare dotter med pojkvän. Bilen, hunden och jag blev hämtade och det med god marginal för att hinna till hunddejten.

Det var lika stor glädje hos både Sintra och Charlie som vanligt och de hann med allt. Springa efter fåglar, skutta i högt gräs, simma efter pinnar och busa sådär så att jag blir glad i hela kroppen.

IMG_0350.JPG

IMG_0351.JPG

IMG_0353.JPG

IMG_0349.JPG

IMG_0365.JPG
Och visst hängde vi med våra vänner ut och åt. Det visade sig vara en riktigt bra idé!

Lite vemodigt

Redan i början på veckan började vi leka med tanken. Var det inte så att vi faktiskt redan började känna oss semesternöjda? Med det väder som varit, med allt vi hittat på, alla nära och kära som varit med eller som vi träffat och nya vänner som kommit till.

Fem veckor är vad som brukar behövas för att vi ska få till allt det där i vanliga fall OCH dessutom få en dos med fint väder. Nu kände vi att vi redan hade fått allt det där och toppat det med 25-gradigt vatten. Det kan liksom inte bli mycket bättre.

Så, nu sitter jag o sittbrunnen och känner mig lite tom. Sådär som man kan göra när något är på väg att ta slut. Samtidigt är jag väldigt glad. Konstigt känns det…

20140801-174620-63980221.jpg
Imorgon sover jag i min säng hemma igen….