Maken påstod för ett tag sedan att jag hade så många jackor. Nästan onödigt många. Många fler än vad han hade i alla fall. Det sades alltså av mannen som ständigt kommer hem med nya jackor till sig.
Jag kunde inte riktigt köpa hans kommentar och räknade dem.
Vi hade lika många!
Idag hittade han en ny jacka till sig och för att då inte ha fler jackor än mig köpte han en till mig också. My gain alltså. Gillar den riktigt mycket.
Min är den med rosa siffror om nu någon undrade.
Vissa minnen från sommaren är extra roliga…
När vi kom till Kappeln i Tyskland visste vi att vi behövde tanka diesel. I stadshamnen, som vi låg i, kunde man tanka mellan kl 10 och 12 samt mellan 15 och 17. Nu var det så att det under dagarna var väldigt strömt och att lägga till igen, mellan stolpar, skulle vara lite meckigt. Därför valde maken alternativet dunk. Vi har alltid en extradunk med diesel i båten och de 10 literna fyllde han på båten innan han gick bort mot tankstället som bemannades av en ungdom. Där blev det stopp.
Jag får bara tanka båtar…
Så sade han med inte så lite oro i rösten.
Jag kan bli av med jobbet annars…
Men lösningsorienterad var han för han stängde containern för att följa med maken och se var vår båt låg och lovade komma och hämta oss om någon mer båt skulle tanka. Då kunde maken kliva ombord på den båten och tanka dunken. Det kunde han se var ok att göra utan att han riskerade att bli av med jobbet.
Fem i fem kom han springande. Det hade kommit en båt som skulle tanka och när han hade förklarat läget hade de gått med på att maken skulle få komma ombord och tanka vår dunk.
Med 20 extra liter i tanken kunde vi sedan börja vår färd hemåt igen dagen efter.
Samtal mellan mig och maken:
Jag: Hänger du med ut och springer idag?
Maken: Nej, jag har inga träningskläder.
Jag: Jo, det har du.
Maken: Nej det har jag inte.
Jag: Jo, du har en påse med helt nya träningskläder i din garderob.
Maken: Men titta! Du har rätt. Prislapparna är ju till och med kvar.
Nu följer en kort diskussion om NÄR träningskläderna köptes följt av en joggingtur. SEN tittade maken på kvittot. Datumet för inköpet syntes fortfarande på det om än lite svagt.
2013-10-16 !!!!
Vad är det man säger? Bättre sent än aldrig. Eller – det är aldrig för sent att börja.
På torsdag springer vi igen.
Samla ihop ett gäng gränner (grannar som är vänner), tillför god mat och vin och du får en fantastiskt rolig tillställning där samtalsämnen spretar åt alla olika håll. Så här dagen efter har jag träningsvärk i både kinder och mage av allt skrattande.
Jösses…
Sen får jag försöka döda ryktet om att vi håller barn inlåsta… En av grannarnas dotter var hemma hos oss och tittade på film när en annan granne knackade på (vi var alltså inte hemma hos oss) och berättade att hon hade hört någon som knackade på ett fönster och som behövde hjälp. Grannens dotter berättade att hon var inlåst… Hm…
Det visade sig att hon hade tryckt på dörren samtidigt som hon försökte låsa upp och det gick inte så bra.
Nej – vi har aldrig och kommer aldrig hålla barn inlåsta.
Idag ska vi träffa Gnistas kullbror Jaspis. De fyller ju ett år på tisdag så det blir lite kalas med kenneln. Tänk att det har gått ett helt år..,
För några år sedan gick maken typ lite bananas på Tradera och Blocket. Han hade nämligen gett sig den på att hitta och fylla på vårt förråd av Höganäs Clubmuggar. Vi hade haft sådan i många år, både i båten och hemma och ja, han gillade dem helt enkelt. Nu var de på upphällningen. Vi hade blåa i båten och svarta hemma och plötsligt hade vi bara fem svarta kvar respektive fyra blåa.
Han insåg rätt snabbt att det var de blåa som han kunde hitta lättast och började buda. Och vinna. Och någonstans på vägen tappa räkningen över hur många han hade köpt. När paketen väl hade landat och allt var uppackat visade det sig att vi hade inte mindre än 27 (!!!) clubmuggar i rätt färg (8 i en ljusare blå färg), 14 assietter, 10 äggkoppar, 5 små skålar, 8 stora skålar, 1 mjölkkanna, 1 sockerströare och dessutom 2 stora temuggar i den ljusare färgen. Det var ju så att de som sålde muggarna gjorde det i paket och de paketen vill de inte hålla på och dela på. Vi hade nästan kunnat starta egen försäljning.
I helgen förvånade han mig. Ett tag (ganska länge) har jag lobbat för att byta ut muggarna helt utan framgång men plötsligt stod de, och allt annat blått , på köksbordet och dottern som var på besök fick packa med sig allt hem. Allt utom 10 muggar som ska få flytta ut till båten i vår.
Äntligen är den ”blåa perioden” över på riktigt. Nu är det jag som ska välja muggar och det finns inte en endaste blå ton i de jag har valt. Nu blir de rosa 🙂 och jag nöjer mig med 8 initialt.
(Nu har jag nog listat ut vad det var som gjorde att han plötsligt lämnade ifrån sig allt. Han vill ha mera plats på hyllorna i förrådet till sina radioseglingsprylar…)
en lisa i livet 