Det var rätt nervöst

Hon gjorde det! Hon bestämde sig och jag borde ju, av erfarenhet, veta att när hon gör det så fixar hon det också. Som när hon bestämde sig för att hon kunde cykla utan stödhjul och bara satte sig på cykeln och trampade iväg. Eller när hon hon sade att hon visst kunde simma och en vecka senare simmade hem simborgarmärket. 

Den här gången var det körkortet som hon för några veckor sedan bestämde sig för att fixa.  Teoriprovet igår och uppkörningen idag och hon satte båda! På första försöket precis enligt plan. 

Hon är lång i vanliga fall men idag växte hon ytterligare. Så målmedvetet. Så starkt. Så väl värt! 


Nu gäller det att hon hittar en billig och bra bil att köpa så att jag får tillbaka min. 

(Att ta körkort har varit en jätteutmaning för henne.  Julen 20111 var hon med om en trafikolycka där bilen hon åkte i blev påkörd från sidan. Den sida som hon satt på. Dottern hade efter det svårt att överhuvudtaget åka bil så att hon nu tagit körkort är stort. Supermegastort!)

Livräddningskurs

Det måste vara vuxenpoäng på att skaffa inte en, men två hjärtstartare. En att ha i båten och en som finns hemma. Tanken från början var inte att vi skulle köpa två men vi fick liksom den andra på köpet. I alla fall nästan…

Det sägs ju att de hjärtstartare som numera finns lite varstans i vår vardag är enkla att använda. De pratar och berättar precis exakt vad man ska göra och det mäter även om det finns puls innan den krämar på. Finns det puls blir det ingen elimpuls.

Kanske är det ännu mera vuxenpoäng men vi valde att ta kontakt med Sjöräddningen för en liten HLR-utbildning och då även med hjärtstartare och jösses vad nyttigt det var. Vem minns inte det man fick lära sig i skolan med mun mot munmetoden men nu är det lite annorlunda. Det allra – allra viktigaste är hjärtkompressioner. Kraftiga sådan. Behöver man göra det i verkligheten kommer det nog knaka ben på lite olika ställen.

Mamma och systeryster råkade vara hemma hos oss så de fick hänga med på ett hörn de också och vi var alla väldigt överens om att det var en mycket värdefull utbildning. OCH att vi hoppas att ingen av oss ska komma att behöva använda våra kunskaper men skulle det behövas, ja – då vet vi hur och vad vi ska göra.

Cafétjänst och egentid

Maken pysslar ju med radiostyrda segelbåtar i lite olika storlekar och idag var det dags för det som kallas IOM Vårmöte 2016. Jag bidrog med cafétjänst och sålde mackor, kaffe/te, korv, dricka och kexchoklad till alla frusna deltagare. Egentligen var det inte superkallt men vinden bidrog med köldfaktor. 

   
  

Jag valde att inte följa med seglarna på middagen utan åkte hem till Philip för långpromenad och lite egentid. 

  
  
Ja – och så musslor och krabba 🙂

  

Så kan en lördag också se ut…

Ett slut och en början

Efter att ha haft hemmaboende barn i lite mer än 25 år flyttade idag yngsta dottern hemifrån. Det är stort. För både henne och oss. 

Sista ungen ut ur boet liksom…

Stort för både henne och oss. 

Ja, och Gnista förstås. Men hon verkade rätt nöjd.

  
För så är det. De är två som flyttat idag och huset blev plötsligt väldigt stort. Men fint får hon det och bra kommer det att bli. 

   
   
Nu väntar vi på inbjudan till inflyttningsmiddag. 

Tre vuxna barn! När hände det liksom? 

En solglimt mellan ösregnet

Om och som det har regnat idag. Jo, det höll upp lite när jag och Philip gick morgonpromenaden och även på lunchpromenadn men utöver det har det varit duktigt regnande. 

Men så plötsligt sprack det upp en kort stund. Tillräckligt lång var stunden att jag hann njuta lite av vackerheten också. Vi kan väl kalla det mindfulness på mitt vis.

  
Ytterligare solglimtar blev det att träna med en fin vän och sedan äta middag med yngsta dottern på Harrys. En rätt skaplig lill-lördag på alla vis. 

Ja, utom att Gnista har kommit på hur man tar sig upp på matbordet och gärna sitter där och tittar ut när vi inte är hemma. Imorgon blir det till testa att lägga ett kompostgallet på bordet. Möjligtvis avskräcker det henne lite…