Septemberkväll

Det gäller att utnyttja dagsljuset så länge det fortfarande det är ljust en bit in på kvällen så efter jobbet stuvade vi in hundarna i bilen och körde till Hawaii. Den heter så, stranden på Stenungsön.

Glada hundar som sprang och sprang och sprang och dessutom badade lite. Glada hundar och dagsljus på kvällen kan räcka för att toppfylla batterierna. Det gjorde det helt klart ikväll.

Annonser

En sån där bra dag mitt i augusti

Det gäller att passa på och njuta av dagarna nu. Vi kan ju hoppas att vädret håller sig hyfsat lika länge som förra augusti och september men jag tar inga chanser. Är det fint vill jag vara utomhus så mycket det bara går och även om man jobbar finns det stunder att ta vara på.

Som en lunch på bryggan bland sjöglitter och båtljud.

Middag utomhus och sedan häng i soffan på lilla altanen.

Klockan närmar sig 21 och det börjar bli dags att åtminstone fundera på att gå inomhus. Bara en liten stund till…

En spontan promenad

Plötsligt visade det sig att det fanns många fler Welshar i vårt närområde och lite spontant ordnade vi med en skogspromenad. Hela 11 hundar med familjer blev vi och vädret kunde inte varit bättre. Jo, lite sol hade funkat men man kan inte få allt. 

Precis som vanligt hade hundarna superkul och höll sams. Inga bråk eller gruff utan bara massa glädje. 

Se själva: 


Philip (med gulgrönt täcke) kärade ner sig i söta Nelia och näpna fröken Alma fick en friare i åldermannen Ossie. De var så söta så… 

Vi avslutade promenaden med korvgrillning innan alla drog sig hemåt, överens om att det här gör vi om snart. 

Behöver jag säga att Philip sov mest resten av dagen och kvällen? 

Vart tar tiden vägen 

För två helger sedan hade jag shorts på mig och vi var ute med båten. Den här veckan har jag skrapat rutorna på bilen flera gånger och tänkt att jag borde leta reda på mina handskar. 

Jo, jag har paddlar kajak med jobbet också. 


Och gått en lång skogspromenad med leriga och glada vovvar. 


Och så har vi äntligen tagit tag i allrummet. Det rum som döttrarna hade som eget tv- och vardagsrum tills de flyttade hemifrån. Och det är ju ett tag sedan nu..

Numera är det ett tv-rum för två med varsin go fåtölj och världens coolaste lampa. 


Bring on hösten! Jag är redo. 

Bland ljung och granit 

Maken skulle segla Dragonforcetävling på Öckerö och jag blev medbjuden till en av de andra seglaränkorna. De bor på ön och har också en Welsh Springer Spaniel, Singo 11 år. Att våra män fixad att segla med sina radiostyrda båtar och att inget gick sönder är de nog fortfarande förvånade över eftersom det blåste riktigt mycket. Vi änkor tog med oss hundarna på en långpromenad istället. Det var blåsigt och på sina ställen mycket blött men solen sken och hundarna var med än nöjda över att hoppa bland ljung och klippor.

  

  

Singo var alldeles uppspelt och det var först när maken anslöt till fikan hemma hos Öckeröborna som polletten trillade ner. Philip är ju kastrerad och utsöndrar i och med det ingen könsdoft alls. Alltså trodde Singo att han var valp och behandlade honom därefter… Philip var inte helt bekväm med uppmärksamheten men på det stora hela hade de roligt tillsammans.

Det fanns lite hundsläktskap att reda ut också och vi lyckades faktiskt. Singos mamma (Dagsländans Lovis) är syster till Sintras mormor Joy (Dagsländans Undis) och Singo blir alltså då kusin till Gnistas mormor. Släktskapet slår igenom i lite speciella sittstilar. Både Gnista och Singo sitter på ryggslutet istället för rumpan

Det fick bli bad för Philip när vi kom hem för det allra sista han gjorde på promenaden var att rulla sig i något som luktade fruktansvärt… Inget som syntes men vi som tillbringade en timma i bilen med honom på hemvägen kände det och med tanke på hur fogligt han promenerade in i duschen när vi kom hem tror jag inte att han var helt nöjd med valet av parfym själv.