Bland ljung och granit 

Maken skulle segla Dragonforcetävling på Öckerö och jag blev medbjuden till en av de andra seglaränkorna. De bor på ön och har också en Welsh Springer Spaniel, Singo 11 år. Att våra män fixad att segla med sina radiostyrda båtar och att inget gick sönder är de nog fortfarande förvånade över eftersom det blåste riktigt mycket. Vi änkor tog med oss hundarna på en långpromenad istället. Det var blåsigt och på sina ställen mycket blött men solen sken och hundarna var med än nöjda över att hoppa bland ljung och klippor.

  

  

Singo var alldeles uppspelt och det var först när maken anslöt till fikan hemma hos Öckeröborna som polletten trillade ner. Philip är ju kastrerad och utsöndrar i och med det ingen könsdoft alls. Alltså trodde Singo att han var valp och behandlade honom därefter… Philip var inte helt bekväm med uppmärksamheten men på det stora hela hade de roligt tillsammans.

Det fanns lite hundsläktskap att reda ut också och vi lyckades faktiskt. Singos mamma (Dagsländans Lovis) är syster till Sintras mormor Joy (Dagsländans Undis) och Singo blir alltså då kusin till Gnistas mormor. Släktskapet slår igenom i lite speciella sittstilar. Både Gnista och Singo sitter på ryggslutet istället för rumpan

Det fick bli bad för Philip när vi kom hem för det allra sista han gjorde på promenaden var att rulla sig i något som luktade fruktansvärt… Inget som syntes men vi som tillbringade en timma i bilen med honom på hemvägen kände det och med tanke på hur fogligt han promenerade in i duschen när vi kom hem tror jag inte att han var helt nöjd med valet av parfym själv.

När helgen liksom bara går

Ibland måste man bara vara. Liksom ta dagen som den kommer och inte göra så mycket. Ändå blir det en del insprängda inplanerade saker under en helg som egentligen är tom.  

Till exempel måste man börja med gulaschsoppan redan efter frukosten så att den blir mustig och fin till middagen man spontant bjudit in sina vänner till. Den där gulaschsoppan som jag fick receptet till av Frau Maria i Tyska Ruderting.

  
Och så var det den där skogspromenaden, där vi också skulle grilla.

Vi pulsade i decimeterdjup snö och valde det kortare spåret när snön började fastna i hundarnas päls och under tassarna. Men härligt var det och träningsvärk fick jag. Dessutom hade vi lånat med oss Gnista och fick mysa lite med henne också. 

   
    
     

Det är så roligt att se hur Philip mer och mer tar för sig och hittar sin plats hos oss. Och kul i snön har han verkligen.  

Synd att snön ska försvinna nu… Jag hade  gärna behållt den ett tag till. 

 

Dimman lättade på sina ställen

Tennisarmbågen har blivit bättre men det är fortfarande en bit kvar tills atmen är helt bra. Det har varit akupunktur och övningar fyra gånger om dagen och långsamt har det gjort mindre och mindre ont. 

Nu var det det där med att göra något åt det som har orsakat tennisarmbågen och det var det dags för idag. Något med musklerna i axeln och balansen mellan att de ska bromsa och lyfta. Muskulärt är det och det kan man göra något åt. Mer akupunktur och mer övningar. Och de gamla övningarna ska jag inte slarva med utan fortsätta med i 4-6 veckor till. Suck. 

Dimman hade rullat in när jag lämnade sjukgymnasten och solen kunde man bara ana. 

  
Den där dimman kom och gick under dagen och bjöd på skådespel. Det blir lätt så när man befinner sig när vatten och temperaturen är så långt under nollan som den är nu. 

   
    
   
 En dag kvar med minusgrader enligt prognosen bara. Plusgrader och gråväder väntar efter denna otroligt vackra vecka. 

Kallt, krispigt och vackert

Minus 17 grader visade termometern imorse och det är lite kallare än vad det brukar vara här på västkusten. Många beklagar sig och längtar efter värme. Visst längtar jag också lite efter värme men jag gillar vädret nu också. Bara man har varma kläder och det har jag 🙂

Vackert är det! 

   
   
Nu blev det aningen varmare mitt på dagen så det fick bli en promenad i skogen med hundarna. Ja, båda. Dottern följde med med Gnista också och vi kan väl säga att det är lätt att förstå varför rasen heter Welsh ”Springer” spaniel. Jösses vad de sprang och glada var de. Hela tiden. 

Glada hundar, vackert väder och söndag. Mycket mer än det behöver i alla fall inte jag. 

   
   
Imorgon måndag och ett försök att landa i vardagen igen efter årets tråkiga början och allt som kommit med det. Men först Så ska det låta och efter det den norska serien Kampen om Tungvattnet.