Fina saker – en lisa i livet

Det händer saker

Publicerat den 16 december, 2016 av en lisa i livetLämna en kommentar

De där ekollonen som jag tagit hand om har utvecklats riktigt bra. De växer så det knakar och snart är det nog dags att plantera dem i krukor. Tror jag. Kan vara så att jag behöver googla lite.

Annat som utvecklas är löpningen. Efter en liten dipp i början av november är jag ”back on track” och det känns faktiskt riktigt bra.

Tre pass i veckan blir det och lillebror fortsätter coacha och han kan sin sak. I tisdags var jag ruskigt nära att knäcka milen och jag är fortfarande hög på känslan. Visst, det tog 74 minuter men bara det där med 74 minuter…

S J U T T I O F Y R A !!!

Hur gick det till?

Det konstiga är att jag gillar det. På ett knepigt sätt. Jag (och bästa löparkompisen) slår nya personliga rekord varje vecka och båda inser att vi kommer att vara redo och kunna springa en halvmara i mitten av maj. Hur coolt är inte det.

Nu: ytterligare ett antal avsnitt av The good wife. Grymt bra serie…

Det där med att hänga upp saker på en låt

Publicerat den 20 april, 201620 april, 2016 av en lisa i livet4 kommentarer

Jag är en sån där som lyssnar på låttexter. Så mycket att musiken inte kan vara för hög för då tappar jag koncentrationen. En kollega försökte en gång att välja låtar på italienska men det hjälpte inte. Språket påminner allt för mycket om portugisiska som jag kan så det var kört det också.

När älskad Sintra fick somna in i augusti var det en låt som ofta spelades på radion. Låten var Photograph av Ed Sheeran och även om texten inte till hundra procent stämmer så var det alldeles för mycket av den som slog an en sträng. Länge efteråt kunde jag inte lyssna på den utan att gråta men det gick bättre och bättre.

Idag hörde jag den igen.

Och grät.

Jag grät massor och borrade in ansiktet i Philips päls. Han som Sintra hittade och skickade skickade till oss.

Tänk att saknaden kan vara så stor fortfarande.

Loving can hurt
Loving can hurt sometimes
But it’s the only thing that I know
When it gets hard
You know it can get hard sometimes
It is the only thing that makes us feel alive

We keep this love in a photograph
We made these memories for ourselves
Where our eyes are never closing
Hearts are never broken
Times forever frozen still

So you can keep me
Inside the pocket
Of your ripped jeans
Holdin’ me closer
‘Til our eyes meet
You won’t ever be alone
Wait for me to come home

Fanny & Flink

Publicerat den 4 mars, 20164 mars, 2016 av en lisa i livetLämna en kommentar

För åttonde gången (möjligen nionde) har jag vunnit en tavla i konstlotteriet på jobbet. Oavsett om jag för välja tidigt eller sent brukar någon av de tavlor jag gillar finnas kvar. Kanske har jag dålig smak men huvudsaken är väl ändå att jag är nöjd.

Jag brukar be maken om smakråd och det slutar inte alltid väl. Oftast har vi olika smak men den här gången gillade vi samma tavla båda två.

Tavlan heter Fanny & Flink och är målade av konstnären Kimmo Hakonen.

Nu bor den hemma hos oss och den kommer nog att få en hedersplats när väl köket är klart.

370565-d15c160fed0a47828d339086f3f2809d

Nej – fråga mig inte vad det gula är 🙂

Dimman lättade på sina ställen

Publicerat den 21 januari, 2016 av en lisa i livetLämna en kommentar

Tennisarmbågen har blivit bättre men det är fortfarande en bit kvar tills atmen är helt bra. Det har varit akupunktur och övningar fyra gånger om dagen och långsamt har det gjort mindre och mindre ont.

Nu var det det där med att göra något åt det som har orsakat tennisarmbågen och det var det dags för idag. Något med musklerna i axeln och balansen mellan att de ska bromsa och lyfta. Muskulärt är det och det kan man göra något åt. Mer akupunktur och mer övningar. Och de gamla övningarna ska jag inte slarva med utan fortsätta med i 4-6 veckor till. Suck.

Dimman hade rullat in när jag lämnade sjukgymnasten och solen kunde man bara ana.

Den där dimman kom och gick under dagen och bjöd på skådespel. Det blir lätt så när man befinner sig när vatten och temperaturen är så långt under nollan som den är nu.