Sedumtak

På mitt jobb finns det flera cykelparkeringar med tak. De två vackraste har sedumtak och häromdagen fick jag syn på hur vackra de var.

10995684_10152773556806116_9153756181643296570_n 11659455_10152773556691116_8739690680071454157_n 11659312_10152773556876116_4260757913531752448_nUndra om man skulle våga sig på något sådan om det var så att man fick för sig att sätta upp ett Attefallshus på tomten någon gång? Och undra om man (läs jag) skulle få det att överleva?

Annonser

Vi hamnade i Smygehuk

På väg hem efter kalas i Borrby tog vi vägen om Trelleborg för att hälsa på vänner. Man kan då antingen köra snabbaste vägen eller så kan man ta kustvägen. Vi valde kustvägen som också visade sig vara mycket vacker. Innan vi kom dit fick vi dock njuta av stora fält längs vägen. Fält som var rödprickiga av vallmo. Det är så olikt mot min vanliga miljö och otroligt vackert.

  

Hade jag kunnat skulle jag nog hellre ha cyklat kustvägen mellan Ystad och Trelleborg men det hade nog tagit sin tid och jag hade nog fyllt flera minneskort i kameran för jag var helt tagen av vad jag såg. Och med facit i hand var det nog skönare i bilen. 34 grader är varmt. Riktigt varmt.

I Smygehuk stannade vi. Jag menar hur ofta kan man få vara den sydligaste personen på Sveriges södraste udde? Det var det helt klart värt att lämna den luftkonditionerade bilen för.

  
    

Maken – ja, han hittade en småbåtshamn så klart 🙂

Skåne vill jag nog utforska lite mer…

Tjugofemårig bröllopsdag

Idag för 25 år sedan blev vi man och fru. Han, maken och jag. Vi vigdes i Strömstad kyrka på midsommarafton och än kan döttrarna kivas om att de nog faktiskt var med. Äldsta i magen och de två andra i pappas pung. Det där med pappas pung sades av mellandottern när hon var tre och ett halvt år och det där med hur det hade blivit en bäbis i min mage var väldigt spännande (jag väntade yngsta dottern).

I lördags gifte vi oss igen. Eller som det heter, förnyade våra löften. Tillsammans med nära och kära och på klipporna vid havet. Det var starkt. Det var fint! 

 Det var nästan starkare och finare än då, 1990. Jo. Faktiskt! Mycket tack vare makens ord till mig, döttrarnas sång (Sonja Aldéns – Du är allt) och ord till oss under ceremonin och alla som var med. Jo – jag grät en skvätt och jag vet att fler än jag gjorde det. 

Efteråt blev det kalas för självklart ska sånt firas. Det var tal och det var sång och massor med härliga människor. Jag känner mig oerhört lyckligt lottad och rik. Enda missödet var när vi skulle sätta oss till bords. Två personer saknade platser. Jag hade haft sådan fokus på alla gästernas bordsplacering att jag hade missat mig och maken. Hoppsan liksom. Vårt värdpar löste det galant. Ja – de löste allt precis hur bra som helst. Världens bästa värdpar om du frågar mig.

Värdens bästa gäster hade vi såklar också.  Inte nog med att de är dem de är, de delade in sig i lag och tog hand om allt. Maken och jag fick inte komma i närheten av köket. Sade jag världens bästa gäster? Vid två låste och larmade vi lokalen lagom möra och lyckliga efter en helt fantastisk fest. 

Måste bara visa en skymt av tårtan från en bild som yngsta dottern tog. En av vännerna, tillika granne, gör helt magiska tårtor. Den här var inget undantag! Och den var fantastisk god!!!

  
Hela alltet är nu ett mycket fint minne som jag för alltid kommer att se tillbaka på med ett varmt hjärta och stort leende. En av de bästa dagarna i mitt liv faktiskt! Jo! Så är det. 

Nu kastar vi loss och tar oss en semestervecka. Mannen i mitt liv och jag. På väg mot nästa 25 år. 

Lite knepigt men riktigt härligt

Jag vaknar i båten. Äter frukost i båten. Ute. Njuter av att vara utomhus och av vackerheten. 

  
Jag åker till jobbet. Jobbar min arbetsdag och åker sedan tillbaka till båten. Efter jobbet. Det här med att bo i båten är riktigt trevligt. 

Det känns lite som att ha semester. Ikväll bjöd vi vännerna på middag och planerade det sista inför lördagens stora kalas. Kalaset som föranleddes av makens omfrieri i vintras. 

Det närmar sig nu. Det och en härlig veckas semester. 

Till dess njuter jag av att vara här och nu…

  

Kan det vara sommaren vi anar

Med ny loungegrupp till altanen vill vi ha många ljumna kvällar där vi sitter ute länge. Man kan väl säga att det inte riktigt lockat än. Förrän igår. Då plötsligt hände något med vädret och luften. Den blev… annorlunda typ. 

Så idag vaknade vi till det där fina vädret vi bara väntat på. Och det utan storm. För så är det ibland. Vackert väder som man inte kan njuta av eftersom man blåser bort. Idag var det inte så. Att sedan avsluta kvällen vid båten och sedan hos en vän på en altan, ja det ger liksom hopp om en sommar även i år…

   
 

Kyligt värre

Alltså 8 grader varmt (kallt) i slutet av maj är verkligen inte ok. Nu vill jag ha värme och lite mindre blåst. Stundtals kan jag klä på mig varmt, sitta ute en stund och låtsas att det är varmt men det är på riktigt skönt att gå in igen. Så vill jag inte ha det. Jag gillar att tillbringa massor med tid utomhus och så här års gärna hela dagarna…  

Idag har det iallafall inte regnat. Det gjorde det ju oavbrutet igår. Visserligen passade det ypperligt med gårdagens planer så lite ok var det. Men det är klart, att shoppingen resulterade i fyra par shorts är ju lite tragikomiskt. Kanske borde jag ha köpt thermobrallor och skidhandskar istället. 

  
Efter lite after-shopping (rosévin) och medföljande middag, gick vännen och jag nästan vilse på Spotify. Det vankas kalas och det gäller ju att hitta de allra bästa danslåtarna. Mycket schlager och 80-tal blir det. Den tända brasan var liksom pricken över i på en mycket trevlig dag. 

  
Men – trots kyla och regn måste ändå gräsmattan klippas så det fick bli dagens projekt (med kalasspellistan i lurarna). Det och att beskära några buskar lite. Jag tror på riktigt att hundarna tror att vi odlar pinnar åt dem…

  
En sedan avsluta helgen tillsammans med två av tre döttrar hemma och bli morsdagsuppvaktad – ja det säger sig självt – söndagen kunde inte ha blivit bättre. 

 
Tillbaka till kylan. Det sägs att det ska bli varmare mot slutet av veckan. Vem kan jag stämma om det inte blir så???

(* Egentligen köpte jag bara de rosa shortsen med kevlar (grå detaljer) och de ljusgröna shortsen igår. De två andra bad jag maken köpa när han körde förbi Pelle P-outleten idag)

Med ett löjligt flin på läpparna

Mina omgjorda ringar blev klara igår och när jag hämtade dem kände jag mig som ett fån. Förutom att jag hade mardrömmar om dem i natt (butiken hade flyttat, en ring var klar men i roséguld och den andra skulle ”strax” bli klar) var jag extremt förväntansfull. Och plötsligt stod den där, på disken. Asken. Asken som skulle innehålla mina omgjorda vigselringar. Förutom mina gamla ringar har jag lagt till lite som legat i byrålådor hemma. Uddaörhängen och trasiga kedjor gör sig helt klart bättre på mitt finger än liggande i gömslen.

Erica öppnade asken och jag höll andan. Tänk om jag inte skulle gilla dem? Tänk om jag skulle ångra mig? Nu i efterhand fattar jag inte vad jag oroade mig för. Resultatet överträffade mina förväntningar och jag blev till och med tårögd. Ringarna, så enkla, stilrena och snygga och alla stenar, som var och en har en speciell betydelse för mig, har strösslats i vigselringen. Nu sitter de på plats på mitt ringfinger igen och jag kommer aldrig ta av mig dem igen.

Hur mina gamla ringar såg ut? Ringen jag har på långfingret är en del av de nya också.

IMG_1049

Innan jag gick var jag bara tvungen att krama Erica (butikschefen). Nordstans Guld har fått en ny stamkund. Dit och ingen annanstans kommer jag att gå framöver. Kvar från ringarna jag lämnade in finns bl a fem blå, ovala safirer. De kommer troligen att hamna i en egen ring vad det lider. Först måste jag bara klura lite på hur den ska se ut. Idéer någon?