Så tacksam 

Fina vännerna berättade för oss igår att de skulle dyka upp hos oss vid elvatiden för att hjälpa oss röja i garaget för att göra plats, åka med till båten och tömma den på dynor, täcken, kuddar, sjöställ och flytvästar och sedan hjälpa till att stuva in allt i garaget. Allt eftersom maken inte får lyfta på två månader vilket gör livet aningen meckigt så här i båtupptagningstider. Vännernas hjälp kom verkligen som en skänk från ovan. Tre fulla bilar blev det. Och då menar jag FULLA. 

  
Ja, mat och dryck fick vi också med oss från båten så jag hade röjt skafferiet för att få plats. 

En gräsklippning och en gardinuppläggning senare blev det söndagkväll. Tog jag söndagkväll. Med soffa, rödvin och Game of Thrones. Och med en mycket lättare känsla nu när båten är tömd. 

Fina vänner är guld värda och jag är tacksam för fina vänner. 

Men ojsan liksom

Vi skulle ses på segelsällskapets, gubbarna för att segla radiostyrda båtar och vi för vovve och barnvagnspromenad. Det slutade med akutbesök till Läkarhuset efter att maken gått in i vindskivor på ett ”lågt tak”. Det var rätt mycket springa involverat innan blodflöde och allt annat var under kontroll. 

Innan segling fick alltså männen ta en sväng till Läkarhuset medan vi promenerade längs havet. De var tillbaka rätt snabbt dock och kunde segla innan vi fikade. 

Jag, jag börjar bli rätt duktig på det där med promenader med två hundar 😉   

   Som bonus fick vi hjälp med att bygga ihop den nya dubbelburen till bilen. Så nu har Gnista och Philip varsin kupé i bilen. 

  
 

Vi hamnade i Smygehuk

På väg hem efter kalas i Borrby tog vi vägen om Trelleborg för att hälsa på vänner. Man kan då antingen köra snabbaste vägen eller så kan man ta kustvägen. Vi valde kustvägen som också visade sig vara mycket vacker. Innan vi kom dit fick vi dock njuta av stora fält längs vägen. Fält som var rödprickiga av vallmo. Det är så olikt mot min vanliga miljö och otroligt vackert.

  

Hade jag kunnat skulle jag nog hellre ha cyklat kustvägen mellan Ystad och Trelleborg men det hade nog tagit sin tid och jag hade nog fyllt flera minneskort i kameran för jag var helt tagen av vad jag såg. Och med facit i hand var det nog skönare i bilen. 34 grader är varmt. Riktigt varmt.

I Smygehuk stannade vi. Jag menar hur ofta kan man få vara den sydligaste personen på Sveriges södraste udde? Det var det helt klart värt att lämna den luftkonditionerade bilen för.

  
    

Maken – ja, han hittade en småbåtshamn så klart 🙂

Skåne vill jag nog utforska lite mer…

Tjugofemårig bröllopsdag

Idag för 25 år sedan blev vi man och fru. Han, maken och jag. Vi vigdes i Strömstad kyrka på midsommarafton och än kan döttrarna kivas om att de nog faktiskt var med. Äldsta i magen och de två andra i pappas pung. Det där med pappas pung sades av mellandottern när hon var tre och ett halvt år och det där med hur det hade blivit en bäbis i min mage var väldigt spännande (jag väntade yngsta dottern).

I lördags gifte vi oss igen. Eller som det heter, förnyade våra löften. Tillsammans med nära och kära och på klipporna vid havet. Det var starkt. Det var fint! 

 Det var nästan starkare och finare än då, 1990. Jo. Faktiskt! Mycket tack vare makens ord till mig, döttrarnas sång (Sonja Aldéns – Du är allt) och ord till oss under ceremonin och alla som var med. Jo – jag grät en skvätt och jag vet att fler än jag gjorde det. 

Efteråt blev det kalas för självklart ska sånt firas. Det var tal och det var sång och massor med härliga människor. Jag känner mig oerhört lyckligt lottad och rik. Enda missödet var när vi skulle sätta oss till bords. Två personer saknade platser. Jag hade haft sådan fokus på alla gästernas bordsplacering att jag hade missat mig och maken. Hoppsan liksom. Vårt värdpar löste det galant. Ja – de löste allt precis hur bra som helst. Världens bästa värdpar om du frågar mig.

Värdens bästa gäster hade vi såklar också.  Inte nog med att de är dem de är, de delade in sig i lag och tog hand om allt. Maken och jag fick inte komma i närheten av köket. Sade jag världens bästa gäster? Vid två låste och larmade vi lokalen lagom möra och lyckliga efter en helt fantastisk fest. 

Måste bara visa en skymt av tårtan från en bild som yngsta dottern tog. En av vännerna, tillika granne, gör helt magiska tårtor. Den här var inget undantag! Och den var fantastisk god!!!

  
Hela alltet är nu ett mycket fint minne som jag för alltid kommer att se tillbaka på med ett varmt hjärta och stort leende. En av de bästa dagarna i mitt liv faktiskt! Jo! Så är det. 

Nu kastar vi loss och tar oss en semestervecka. Mannen i mitt liv och jag. På väg mot nästa 25 år.