Svartedalen en trettondag

Äldsta dottern och jag packade in hundarna i bilen för en dejt med Rufus med familj. 6 km i minst sagt kuperad terräng senare var både hundarna och vi trötta och glada. 

Lagom med snö och bara ett par minusgrader. 

Philip, som alltid på ekorrjakt. 

Gnista, lika glad som alltid och framförallt längst fram. 

Årets första skogspromenad 

Första dagen på året och vackert väder. Vad passade bättre än en skogspromenad med hundarna?

Glada hundar var en underdrift och glada hundar gör mig glad. Lägg till vacker skogsmiljö och de sista hembakade lussebullarna och även vi tvåbeningar njöt. Att ta en simtur, som Gnista gjorde, var kanske aningen i överkant på ”glädjen” men jag kan förstå henne. Sjön riktigt inbjudande ut. 


En riktigt bra början på 2017! 

Inte bara löprundor

Efter jobbet idag tog Philip och jag en promenad. Nästan åtta km blev det och trots att det var över 20 grader när vi gick hemifrån hann det bli kallt innan vi kom hem igen. Det är nog så att hösten faktiskt är här nu. 

Philip gick med nosen i marken nästan hela vägen. Kattjakt verkade vara grejen idag. Pokémonjakt stod nog på agendan för andra jag mötte men jag missade det helt och hållet. I stället njöt jag av de vackra vyerna. 



Och som vanligt tänkte jag att jag borde göra det oftare. Man kan ju hoppas att höstrusket dröjer. 

En onsdag med valpmys

Kenneln som Sintra och Gnista kommer från har fått tillökning. Lilla Märta har flyttar in och vi fick komma och hälsa på. Sedan tidigare finns Sintras mamma Jess och yrvädret Jojo där så med Philip var det fyra rödvita snurrskallar som skulle kappas lite om uppmärksamhet, kel och gos. 

Söta Märta
Philip och Märta hälsar på varandra
Sintras mamma/Gnistas mormor Jess

Jojo och Märta

Jojo och Jess (och maken)

Ett helt perfekt sätt att ha onsdagkväll på, första arbetsveckan efter semestern. 

Och nej! Vi ska inte ha någon valp nu. 😃

Ett år av saknad

Det gör fortfarande ont emellanåt och ibland rinnner tårarna lättare.

Idag är en sådan dag. Även om jag visste om att det var idag kastade Facebook det i ansiktet på mig imorse.

Skärmavbild 2016-08-07 kl. 18.00.33.png

Stundtals väldigt jobbigt men ändå hanterbart. Jag saknar henne så men är också tacksam över den tid vi fick ha henne hos oss. Älskade Sintrabus.

Fuck djävla cancer!