Personligt – Sida 2 – en lisa i livet

Det där med att hänga upp saker på en låt

Publicerat den 20 april, 201620 april, 2016 av en lisa i livet4 kommentarer

Jag är en sån där som lyssnar på låttexter. Så mycket att musiken inte kan vara för hög för då tappar jag koncentrationen. En kollega försökte en gång att välja låtar på italienska men det hjälpte inte. Språket påminner allt för mycket om portugisiska som jag kan så det var kört det också.

När älskad Sintra fick somna in i augusti var det en låt som ofta spelades på radion. Låten var Photograph av Ed Sheeran och även om texten inte till hundra procent stämmer så var det alldeles för mycket av den som slog an en sträng. Länge efteråt kunde jag inte lyssna på den utan att gråta men det gick bättre och bättre.

Idag hörde jag den igen.

Och grät.

Jag grät massor och borrade in ansiktet i Philips päls. Han som Sintra hittade och skickade skickade till oss.

Tänk att saknaden kan vara så stor fortfarande.

Loving can hurt
Loving can hurt sometimes
But it’s the only thing that I know
When it gets hard
You know it can get hard sometimes
It is the only thing that makes us feel alive

We keep this love in a photograph
We made these memories for ourselves
Where our eyes are never closing
Hearts are never broken
Times forever frozen still

So you can keep me
Inside the pocket
Of your ripped jeans
Holdin’ me closer
‘Til our eyes meet
You won’t ever be alone
Wait for me to come home

Ett och ett halvt dygn senare

Publicerat den 27 januari, 2016 av en lisa i livetLämna en kommentar

Nästan ett år ska den ta, utbildningen som jag började igår. Och jag har inte en aning om vem jag är när jag kommer ut på andra sidan.

Lite så är det och det känns både läskigt och spännande på samma gång. Givetvis räknar jag med massor av hårt arbete och det ska bli roligt att kavla upp ärmarna och göra mitt bästa.

Första tillfället genomfördes på Nösunds Värdshus på Orust och jag drog verkligen vinstlotten när jag fick rummet längst ut över vattnet, med hela fem fönster.

Utsikten från utbildningslokalen var inte heller att leka med.

Och så var det det där med maten. Som var fantastisk. Jag lär inte behöva äta på flera dagar känns det som. Ett extra plus till dem för hur de fixade med GI-mat till mig och ostarna jag fick istället för desserten var inte att leka med.

Ikväll är jag trött. På ett bra sätt. Och ivrig att ta tag i hemläxan.

Det kommer att bli en spännande resa.

(Vill du läsa om en annan spännande resa gör du det HÄR. Äldsta dottern skriver om sin viktresa efter den överviktsoperation hon gjorde i höstas.)

Ett tack och farväl

Publicerat den 14 januari, 2016 av en lisa i livet2 kommentarer

Januari har de senaste åren inte riktigt varit snäll. Min mormor, farmor och nu senast döttrarna farmor, har alla gått bort när året varit alldeles nytt. Januari blev alltså även i år en tung månad.

Både min mormor och farmor hade passerat 90-årsstrecket med råge medan makens mor och döttrarnas farmor inte ens hunnit fylla 80. Det var ett tungt, hastigt och oväntat dödsfall och vi blev alla tagna på sängen.

Idag fick vi ta farväl. Ute sken solen och luften var kall och klar. Det var sådär konstigt när man liksom märker att allt flyter på medan man själv liksom är i en bubbla. Vi var bara de närmaste och det var vackert. Och sorgligt. Men ändå bra. Så bra det nu kunde bli.

Det var svårt att ta farväl. Det hände ju så plötsligt men farväl tog vi och minnas dig kommer vi. Mycket. Ofta. Alltid.

Du lämnar efter dig ett tomrum.

Inget farväl

inga medvetna ord

Så fort och tyst gick Du

bort från vår jord

Här går vi i rester ur Din

svunna värld

Bland tankar och minnen

som färgat Din härd

Allt som Du älskat

Oss bilder nu ger

Du talar och skrattar

Vi minns Dig och ser

Bara att bryta ihop och komma igen

Publicerat den 25 november, 201525 november, 2015 av en lisa i livet1 kommentar

Tennisarmbåge är verkligen inte kul.

Egentligen skulle jag nog vilja lägga min ner på golvet och, som en treåring, sparka och slå i golvet. Men det gör jag inte, även om jag tycker att min kropp är orättvis mot mig för tillfället.

Nu när foten är bra efter Hallux Valgusoperationen och jag kunde börja träna på riktigt. Nu när det onda jag haft i knäet inte dyker upp vid träning och alltså verkar ha varit en effekt av knölen på foten. Nu när jag verkligen var på g med stort G. Då slår kroppen tillbaka med en tennisarmbåge.

Plötsligt gör det ont att vrida om nyckeln när jag ska starta bilen. Jag har ingen kraft (och det gör ont) när jag ska greppa och lyfta tex ett mjölkpaket. Att borsta tänker och tvätta håret är en utmaning, för att inte tala om att lyfta ut en tallrik ur skåpet. Det gör lite olika ont olika dagar men det värker hela tiden. Sedan igår har jag tom ont på den där knölen, på undersidan armbågen, som ligger mot bordet och det är liksom lite svårt att inte ha den där med det jobb jag har. Och givetvis är det högerarmen som spökar. Sade jag att jag är högerhänt?

Både kiropraktor och fysioterapeut är överens att besväret kommer från axeln och det är ju bra. Att de är överens alltså. Inte att det kommer från axeln men på ett sätt är det bra att det inte är ”musarm”. Det kan det inte vara eftersom jag använder musen med vänster hand.

Nu har jag fått övningar jag ska göra 3-5 gånger varje dag och även införskaffat en liten söt rosa enkiloshantel (de fanns bara i rosa) som ska användas till en av övningarna. 8-12 veckor kommer det att ta. Å T T A till T O L V veckor!!! Då är vi inne i mitten av februari nästa år. Dessutom berättade sjukgymnasten att övningarna som jag nu gör kommer att göra att jag får mer ont en period…

Men – det är bara att bryta ihop och komma igen med vetskapen att det ändå kommer att gå över. Det finns så mycket andra värre saker att drabbas av och som inte går över… Dessutom ska jag testa akupunktur. Det ska visst kunna hjälpa somliga så jag hoppas att det hjälper mig.

Sommarfeeling

Publicerat den 15 november, 201515 november, 2015 av en lisa i livetLämna en kommentar

Kompisarna bjöd in till middag – med Sommarfeeling. Vi gick all in med shorts och ärmlös blus. De mötte upp med – nja, höstkläder… De läste sms:et de skickade igår och…bytte om 🙂

Det blev GT. Det blev fisksoppa och det blev B52. Kommer ni ihåg den?