Septemberkväll

Det gäller att utnyttja dagsljuset så länge det fortfarande det är ljust en bit in på kvällen så efter jobbet stuvade vi in hundarna i bilen och körde till Hawaii. Den heter så, stranden på Stenungsön.

Glada hundar som sprang och sprang och sprang och dessutom badade lite. Glada hundar och dagsljus på kvällen kan räcka för att toppfylla batterierna. Det gjorde det helt klart ikväll.

Annonser

Bryggvingen

Vi har passerat där med båten typ en miljard gånger men idag tog jag mig dit med bil.

Över Tjörn och sedan vänster i Varekil innan jag svängde vänster igen vid skylten mot färjan till Lyr. Helt enligt plan (not) lade färjan precis ut samtidigt som vi nådde fram till färjeläget. Det var bara att vänta en halvtimme till nästa avgång.

Vi var inte maken och jag utan en vän och jag idag. Maken roddade istället med SM i IOM. Ni vet, såna där radiostyrda segelbåtar.

Väl över på Lyr körde vi lite fel men till slut var vi framme. Vilket ställe! Mitt ute i vad som känns som ingenstans.

Två helger till håller de öppet och sedan är det stängt till påsk. Hit kommer jag definitivt komma tillbaka till. Nästa gång tar jag med mig maken.

Ögon i nacken

När mina barn var små fick de alltid höra att allt dumt de gjorde skulle komma fram till våra öron på ett eller annat sätt. Något som stämmer även idag.

Jag var ute och sprang igår och hade Gnista med mig. I slutet av rundan kom jag till en trappa där jag såg tre små barn leka. Jag hann tänka att det inte var den bästa lekplatsen och även hinna se framför mig hur de ramlade och slog sig. Plötsligt hör jag dem säga ”det kommer en hund, skynda hämta sten så kan vi kasta på den”. Eller jag tror att jag hör det men att jag måste höra fel. Ändå ser jag hur ett av barnen öppnar den gröna lådan med grus och tar upp en näve i handen. Samtidigt som handen höjs för att kasta lyckas jag inse vad som är på väg att hända och bryskt fråga vad de håller på med. Jo, arg var jag. Nog så att det rök ur öronen på mig.

Väl hemma skrev jag ett facebookinlägg om händelsen. Inte i syfte att peka ut någon utan för att om det hade varit mitt barn hade jag velat få veta. Jag avslutade med att jag gärna träffade barnen och pratade om händelsen. Inlägget delades och vid halv tio på kvällen ringde telefonen. Mitt inlägg hade nått en av föräldrarna och de ville hemskt gärna träffa mig så att barnen kunde be om ursäkt.

Nu har de varit här och alla barnen fick en high five av mig när de hade sagt förlåt. Jag passade även på att berättar för dem det som jag alltid hade sagt till mina barn. Att oavsett vad de hittar på så kommer föräldrarna alltid att få reda på det – på ett eller annat sätt. Jag tror att just de här barnen har förhoppningsvis lärt sig en läxa, det måste ha gjort lite ont i magen att behöva ta konsekvenserna av sitt handlande och att behöva träffa mig idag för att be om ursäkt. En stor eloge till föräldrarna. De hanterade det hela på ett grymt bra sätt!

Lite sist på bollen eller åtminstone linne

Vissa saker tar lite längre tid att få igenom hemma för det handlar ju inte om att köra över utan att komma fram till något som båda är överens om 😀

Vi pratar bl a nytt kök och ny färg på huset… Maken uttrycker förvåning över att vissa saker bara råkar ha blivit si eller så. Råkar säger jag bara…

Nu lägger vi till lakan i linne på listan. Jag har länge suktat efter det men har väl inte direkt mötts av stående ovationer. I våras var det dags för nya lakan till båten och då är inte 100% bomull att föredra. Det behövs något som står emot fukt på ett bra sätt och efter en del googlande blev det lakan i en blandning av linne och bomull. Och – maken gillade det.

Så – nu har jag köpt nya lakan hem också. I linne.

Vad maken tycker? Han tokgillar dem såklart. Precis som han gör med både köket och färgen på huset 😉

Den där promenaden på Käringön förra helgen

Jag hade ju vaknat med ont i halsen på lördagen och när vi sedan gick hem på söndagseftermiddag blev jag sämre med feber. Men – innan dess hann vi faktiskt med en promenad runt Käringön.

Det är så otroligt vackert nu med all blommande ljung mot de gråa karga klipporna. Ja, det är inte mycket som inte är vackert när vädret dessutom kryddar med sol och värme.

Hemvägen tillbringade jag under en filt i sittbrunnen och väl hemma kunde jag konstatera att febern var en bit över 38 grader. Kanske inte riktigt den avslutning jag hade velat ha för helgen men vi hann ju ändå med det viktigaste.

Den här helgen tillbringar jag på hemmaplan med Philip och Gnista. Maken är på grabb(gubb)segling och har precis lämnar Väderöarna. Kan väl erkänna att han drog vinstlotten. Jag har tillbringar natten med en kräkande hund och allt för få timmars sömn.

Idag skiner solen och september har börjat på ett alldeles utomordentligt sätt. Kan vi hoppas på en repris från förra året?

Som en sommardag

Precis som vi trodde fylldes hamnen på Käringön upp och många med oss njöt av vad som lika gärna hade kunnat vara en sommardag.

Roligast var såklart när kompisarna med Kompisbåten Apex dök upp och det helt oplanerat.

Det är två år sedan jag var här senast då det fick bli en liten promenad mellan husen.

Långpromenaden runt ön har vi tänkt ta idag. Vi har ju liksom ingen brådska härifrån.

Käringön har ju sin berömda Peterssons krog och där hade vi bokat bord på kvällen. Det var första gången jag var där och jag blev inte besviken. Fantastisk mat i en fin miljö.

Kvällen avslutades i vår sittbrunn med kompisarna på Apex och det kändes som att vi fortfarande hade semester.

Ändrade planer

Den här helgen skulle jag sprungit Midnattsloppet i Göteborg tillsammans med min fina vän som sprang Göteborgsvarvet med mig. Tyvärr stukade hon foten förra helgen och det lockade inte att springa ensam. Och vilken tur att vi därför planerade om och utnyttjade väderprognosen och tog oss ut med båten för idag vaknade jag med tokont i halsen så springa hade inte varit något alternativ idag ändå.

Precis utanför hamnen låg dessa sköningar och solade. Vi pratat jättenära…

Rädda var de inte heller. De, precis som vi, verkade nöjda med vädret.

Det är en annan känsla här ute nu. Lite krispigare och vackert på ett annat sätt än högsommaren. Men ensamma på havet var vi inte.

Vi hade bestämt oss för att gå till Käringön och inbillade oss kanske att vi skulle kunna välja och vraka bland platserna men tji fick vi (jaja, vi var lite för optimistiska). Längsplats hade vi hoppats på men det fick bli stäven mot kaj och det blev precis lika bra.

Kryssarklubbens skolfartyg Gratia hade precis lagt till en liten stund före oss och strax efter lade sig Gratitude utanpå dem.

Även maken passade på att filma och fota lite 😉

Jag börjar bli lite sugen på att lära mig flyga den så det får nog bli ett litet septemberprojekt.

Det blev en lugn och fantastisk kväll i sittbrunnen med räkor och levande ljus och vi bjöds på en vacker kvällshimmel när solen gick ner.

En bättre fredagkväll helt enkelt.