När vi gick och lade oss i båten på Marstrand igår var det i princip vindstilla och över oss hade vi en helt otrolig stjärnhimmel. Runt 03.30 vaknar jag av – kluck, klafs, klonk, kluck och ett vinande i vår mast. Vinden hade både vridit och ökat ordentligt. Dessutom var skorstenen till värmaren i båten nu mot vinden vilket ledde till att värmaren ”blåstes ut”. Visst den gick att tända igen men ändå. Mitt i natten….

Eftersom jag tyvärr alldeles för ofta fokuserar på det värsta som skulle kunna hända började jag redan mitt i natten, utan att jag hade alla fakta, spela upp makalösa scenarion och inte blev det så mycket mer sovet.

Men visst, jag hade rätt i ett scenario. Vi låg längs med bryggan och hade ca 10 m/s rakt i sidan (vi hade inte behövt några förtöjningslinor alls, det var som en stor magnet satt fast i bryggan), och att ta sig loss var inte det lättaste. Det var till och med så svårt att vi var tvugna att lämna Marstrand per bil eftersom maken skulle med en taxi hemifrån till Landvettter kl 14.30.

Det blev lite katastrofplanering men underbara vänner kommer att hjälpa mig hem med båten närmare kvällen. Jag hoppas att vinden då har lagt sig och kanske till och med vridit lite. Prognoserna pekar i alla fall åt det hållet så vi gör ett försök. I värsta fall får vi göra ett nytt imorgon kväll.

Men hjärnan jobbar för högtryck även nu och hittar på helt makalösa händelser som skulle kunna utspela sig. Inte för att jag tror att det kommer att göra det. De som ska hjälpa mig är synnerligen rutinerade seglare och jag är mycket tacksam för att de ställer upp och hjälper mig.

Jag bockar och niger.