Till advent åker det första fram. Julpyntet. Inte allt men det som inte är allt för juligt och jag hänger inte upp julgardinerna. Först efter Lucia hängs de upp. Lite i taget blir det mer och mer jul för att veckan före jul peaka. Eller åtminstone nästan för det är ju först på julaftonskvällen som det är allra mest juligt.

Julpyntet är ett hopkok av grejer från min barndom, makens barndom och barnens uppväxt och sedan några år tillbaka i lagom mängd. Det var definitivt på väg överstyr… Dels fanns det mycket skräp och lite nytt smyger sig ju alltid in. Nu är det mer lagom och det som blev kvar har givetvis ett minne, eller en betydelse. Ja, det nya pyntet skapar vi så klart minnen till nu. Vissa grejer hamnade i pausläge och det mesta av det är grejer som döttrarna gjort som små. Alltså grejer som de inte tycker ”passar in” just nu. Men några grejer har jag smugit fram och resten får komma i takt med att de blir äldre. En del av julpyntet är skavt och nött och det pyntet är sådant som kommer från min egen och makens barndom och som hade några år på nacken redan då.

Granen kom på plats i förrgår och igår pyntades resten. Nu väntar vi bara på att släkten ska komma för först då är det jul på riktigt.