När jag vaknade imorse sken solen från en klarblå himmel. Det var vår ute – eller snarare sommar. Jag riktigt kände värmen från solen och låg och lyssnade på fåglarna och dröjde mig kvar i sängen en liten stund.  Jag minns att jag hann tänka på att vi låg förtöjda i en naturhamn. Sen slog jag upp ögonen.

Ljuset och fågelkvittret kom från min Wakeup-light – och det var inte alls sommar ute! När jag drog upp persiennerna var det stabilt grått och kallt och inte soligt och vackert som var det jag hade sett framför mig.

Men känslan dröjer sig faktiskt fortfarande kvar och jag hoppas att den räcker hela dagen.