Jag har sedan en tid tillbaka, med lite blandade känslor, följt en blogg skriven av Jessica Watson. Jessica är 16 år och kommer från Australien. Hon har som mål att bli den yngsta personen någonsin att ensamsegla jorden runt nonstop. Den 18 oktober startade hon – för andra gången. (Tidigt under första försöket krockade hon med ett fraktfartyg…)

Som mamma till tre tonårsdöttrar har jag varit/är jag fortfarande kluven till det hela, även om jag blivit mer och mer imponerad av henne. Det här är tjejen som lagar elcentralen, klättrar högst upp i masten under gång (själv) och bakar cupcakes i kuling. Som sagt – jag har svårt att bestämma mig för om jag är imponerad eller om jag är skräckslagen å hennes föräldrars vägnar eller om det helt enkelt är korkat.

Så idag rundade hon då Kap Horn, en milstolpe, på sin väg runt jordklotet. Hon har fortfarande långt kvar innan hon kommer hem till Sydneys hamn. Man kan följa hennes väg här

Jag fortsätter att läsa hennes blogg och ömsom imponeras, ömsom förfasas av hennes stora äventyr – men korkad verkar hon inte vara.