När jag lämnade jobbet hade det börjat regna. Där fick jag för att jag sköt upp att springa från dagen innan – tänkte jag och började ladda för att bli blöt under joggingturen. Väl hemma hade det slutat regna och jag tyckte till och med att det ljusnade lite vid horisonten så efter ett snabbt ombyte gav jag mig av.

Nästan 3 km blev det men 3 minuter saktare än sist jag sprang samma sträcka – urk. Superkasst! Å andra sidan innebär det att det finns det en stor förbättringspotential.

Roligast var när jag mötte maken som kom springande åt andra hållet… Då fick jag plötsligt ny energi.

På torsdag ska jag springa igen!