Vi hade förvarnats om att valparna nog skulle sova när vi kom eftersom Kalles familj skulle komma ett par timmar före oss men så var verkligen inte fallet. Den här gången var det Kalles familj som fick hälsa på sovande valpar och vi som kom i tid för bustid. Men varvat med bus kom hon ändå och kröp upp i famnen på oss allihop – vår lilla Sintra (det är inte bara Sintra på bilderna).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu träffar jag inte valparna förrän vi ska hämta henne. Nästa helg är jag på skivstångsledarutbildning med Friskis i Uppsala så resten av familjen får åka till Lysekil utan mig :-(. Tur att jag har bilderna och videosnuttarna att titta på.