Redan igår önskade yngsta dottern lasagne till middag och de ingredienser som saknades inhandlades. Tyvärr tröt orken när det var dags att laga till den och jag tillbringade kvällen i soffan fortfarande påverkad av veckans sjukdom.

Istället skulle vi laga till den idag. Direkt vi kom innanför ytterdörren fick jag ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Om jag lagade maten skulle yngsta dottern ta han om köket efteråt 🙂 Jag var på.

Första utmaningen. Jag smorde en oval form… Jag vet! Lasagneplattorna är rektangulära. Lite brytande och pusslande så blev det rätt bra ändå så in med hela härligheten i ugnen. Då kommer yngsta dottern på att hon har kvällsaktivitet med handbollen och det är klart att jag skjutsar henne dit. Kvar hemma, med en jättelasagne i ugnen, är jag. Maken är nämligen på tjänsteresa.

Då går strömmen! Typ fem minuter efter att jag ställt in formen är det helt strömlöst i området och utan ström funkar inte ugnen. Jag tror och hoppas att det ytterst kortvarigt och låter kasat en stå kvar på eftervärmen. Fem minuter går. Tio minuter går. En halvtimma går och fortfarande ingen ström. Jag kikar på kasat en, och visst är den delvis tillagad men inte är den klar för att ätas inte. Hm… Kanske är det nu man ska åka ut till båten, där vi har gasolspis, och grädda färdigt den där…hinner jag tänka innan mellandottern föreslår att jag tänder grillen hemma på altanen istället.

Sagt och gjort, jag tänder stora monstergasolgrillen (maken kommer inte att tro mig) och stänger locket. Det borde ju funka som ugn… Precis när jag gjort det, och tro mig det satt långt inne – jag är inte vän med den, kommer strömmen tillbaka. Snabbt på med varmluften i spisen och sedan lite grill på det och lasagnen blev äntligen klar. Visserligen två och en halv timme efter att jag ställde in den men smaken var det absolut inget del på.

Supersmarrigt om jag får säga det själv.