Det var bara två minuter kvar tills taxin skulle hämta oss och lillasyster visste fortfarande inte vad som skulle hända. Visst, vi hade bytt om och var nu kalasfina men mer än så hade hon ingen aning om. Inte ens dottern i familjen hade skvallrat.

Då började de låta från lägenheten ovanför och plötsligt (visserligen efter några ledande frågor) råkade hon berätta att de var på väg på kalas hos farmor och farfar…. Plötsligt behövdes ingen ögonbindel längre.

Vilket kalas det blev. Massor med mat, trevliga människor och en härlig stämning. Lillasysters svärföräldrar hade tom fixat lax och sill till buffén och en Canelloni ”to die for”. Mat kunde nästan kommit i skymundan av tårtan men de hamnar nog på delad första plats istället. Jag lär inte behöva mat på en vecka nu.