I tisdags fick äldsta dottern besked från biskopen i Uppsala Stift att hon var antagen som prästkandidat. I torsdags kom hon hem till Stenungsund över helgen. Idag firade vi lite.

För visst måste man få fira något så stort även om det bara är ett delmål som är avklarat och det fortfarande är många år kvar? Jag tror på att man ska fira varenda liten framgång för då orkar man även med de motgångar som kommer, för de kommer…

Alla syskon var här, mormor och mormorsmor var här, farmor och farfar var här, flera släktingar och vänner och även ”sommarfamiljen” (de vi seglat mycket med på somrarna). De första gästerna kom redan vid två och först vid 22-tiden hade den sista gästen åkt hem. Vad roligt det är att träffa alla och vad trevligt det blev (tycker jag).

Jag gjorde pizzor till hela högen och måste nog få skryta lite med att de blev fördubblat goda. Yngsta dottern hade beställt en vanlig Capricciosa så det fick det bli men sedan gjorde jag både en med serranoskinka och mango chutney och en med rökt lax, creme fraiche och rödlök. Alla blev supergoda! Pizzeria kopper har fått en farlig konkurrent.

Mitt i allt hade yngsta dottern match med handbollen. Den här gången var det Damlaget som behövde förstärkning och självklart ställde hon upp och även om hon inte erkände det så tror jag att hon var lite nervös. Vem hade inte varit det? De är ju ”vuxna”. Förstår jag det hela rätt gjorde hon bra ifrån sig även om de förlorade matchen. Hon var i alla fall nöjd med sin prestation.

Största missen idag….

Har någon sett Sintra?

Är hon på övervåningen?

Har någon glömt henne ute i trädgården?

…någon hade stängt in henne i tvättstugan… Hon verkade dock mest nöjd och tro att hon hade kommit till himmlen. Där fanns ju mängder av strumpor och strumpor fullkomligt älskar hon…