Efter lunch rullade den in. Dimman. Och inte vilken dimma som helst, utan riktigt tjock filmjölkstjock dimma. På den korta väg jag har från jobbet visste jag inte alls var exakt på vägen jag var vi några tillfällen. Det är lätt att förstå att man kan gå vilse i dimman. Tur att jag hade en väg att följa.

Efter att jag hade kört mitt skivstångspass och när jag skulle köra hem hade dimman tjocknat ytterligare. Lite minusgrader på detta och det är bäddat för trafikkaos.