Med det väder som är nu fanns det liksom ingen återvändo. Termometern kröp längre och längre upp och stannade runt nio grader och vi satte oss i bilarna och körde till Almösund där vi har båten uppställd på vintern. Nu skulle presenningen av. En stor och två lite mindre täcker Aquelina och skyddar henne från väder och vind under de mörkare årstiderna. Den här vintern har de verkligen fått bekänna färg med tanke på alla stormar vi har haft. Men – det har funkat hur bra som helst.

Många knutar (knopar) ska knytas upp och många meter rep ska trasslas ut. Ovanpå det ska sedan själva täckställningen demonteras. Tyngsta momentet är nog ändå att vika den stora presenningen. Otymplig, stor och tung är den men på två fixar man det lätt (!).

Sintra var med oss och blev upplyft i båten. Hon kände definitivt igen sig övervakade vårt arbete och arbetet gick som en dans. Solen strålade och det var varmt. Så varmt att jag nog hade kunnat skippa jackan men vad hade mamma sagt då? 🙂

Nu är Aquelinas vintervila slut för den här gången. Snart, snart är det dags för sjösättning och en lång härlig båtsäsong.