Författare: en lisa i livet

Vädret var bra så vi packade in oss i bilen.

Det är ju nu man ska besöka Bohusläns pärlor. Innan sommargästerna anfaller.

Måste nog ändå erkänna att det var lite kallt att vara barbent men är det juni är det juni

Jag brukar säga att jag kunnat komma tillbaka så bra fysiskt beror på att jag var vältränad när stroken slog till.

Självklart fick jag svårt att hålla samma träningsnivå med en förlamning men jag testade och försökte bäst jag kunde. Det var ju rätt uppenbart att jobbet skulle göras av mig och ingen annan.

Idag är jag tillbaka som ledare på jympagolvet och leder pass 2-3 gånger i veckan. Utöver det har jag nu som mål att klara en hundra dagar lång runstreak. Det innebär att springa minst 1,6 km varje dag i hundra dagar. Jag är på tretton nu

Jag mår bra av träning och det gör min kropp också.

Fick en tillsägelse när jag gick upp innan familjen kommit in och sjungit men men…

Ledde pass på Friskis klockan 10 för att efter det bli bjuden på fika av ”kollegorna” där.

Det som blev över av kakan fick jag med mig hem och kunde bjuda på när nära och kära dök upp dör lite firande på kvällen

Och jo. Jag fick till ett kort löppass också under dagen.

Älskar verkligen att fylla år och blev varm i hjärtat av alla meddelanden och samral under dagen

Det bästa med långhelger är att det finns mer tid. Mer tid att hänga och umgås. Och hemmet tar vi med oss.

För 2657 dagar sedan drabbades jag av en stroke och blev vänstersidigt förlamad och hamnade i rullstol. Idag. 63 972 timmar senare ledde jag ett jympapass på Friskis i Stenungsund. Det var stort för mig!!!! Och faktiskt också lite overkligt och fantastiskt kul. Till våren ska jag hålla pass på tisdagar kl 18.30

Får jag vara stolt över mig själv?