Kategori: en lisa i livet

Om två och en halv vecka vet vi. Då vet vi hur många valpar som det varit i Gnistas mage.

I början visste vi inte om vi vågade tro att hon var dräktig men nu är det verkligen ingen tvekan. Hon äter som en häst, rör sig som en drottning och är liksom mer inåtvänd. Och så har hon blivit rund som en tunna med tuttar som nästan når ner till marken. Ok, jag överdriver lite men dräktig är hon och jag tror till och med att jag kände valparna röra sig häromkvällen.

Idag fick vi säga hejdå och yngsta dottern körde henne till kenneln.

Håll alla tummar och tassar nu. Att allt går bra och att det finns åtminstone en liten tik där inne. Det kan vara så att vi tänker oss behålla en i så fall ❤️

Makens kusin är född i Sydafrika. Kusinens pappa var bror till makens mamma och han (pappan) bosatte sig i Sydafrika i slutet av 60-talet, gifte sig med en sydafrikanska och blev kvar där.

I början av juni flyttade makens kusin med fru och två döttrar till Sverige och nu till midsommar bjöd vi hit dem. Kusinen har vi inte träffat på 20 år och frun och barnen har vi aldrig träffat.

Det blev hellyckat och det känns jättekul att få lära känna ny släkt. De har dessutom massor att lära sig (inte bara svenska alltså) och svensk midsommar var helt nytt för dem.

Det blev kransbindning, sill-lunch och midsommarstång och det blev kubb och grill. Precis som en midsommar ska vara. Ja, förutom vädret då, för det var strålande fint för ovanlighetens skull.

Makens far, min mor och äldsta och yngsta dottern anslöt och alla bidrog till ett fint firande.

Och sedan satt vi ute till klockan var sent och njöt av att det var ljust och ljummet.

Precis hur svenskt som helst.

I veckan kom ju båtarna till Göteborg efter näst sista etappen och nu i helgen skulle in-port racet gå av stapeln. Klart jag ville se det…

Men – hela veckan har väderprognosen pekat på 30 mm regn och åska och ja, det är ju en utomhusaktivitet så vi har velat. Plötsligt igår såg det bättre ut och vi gjorde planer med vänner att faktiskt åka in.

Imorse när vi vaknade ösregnade det. Det fullkomligt vräkte ner men prognosen såg fortsatt ok ut så vi packade matsäck och tog oss till Nya varvet. Vi kan sammanfatta det med att vi inte ångrade oss. Regnet och åskan kom över oss först när vi hade kommit tillbaka till bilen.

Vi valde att gå hela vägen från Gullholmen till hemmahamnen istället för att stanna och laga lunch någonstans.

Tur var väl det för när vi hade kommit fram och ätit lunch öppnade sig himlen för en rejäl regnskur. Men som vi väntat på det regnet…

Vi packade ur båten och åkte till yngsta dottern. Det vankades födelsedagsfirande. Hon fyllde år igår och skulle fira idag.

Det blev glass och kladdkaka och självklart paketöppning och hundar överallt som ville vara med.

Och visst trotsade vi vädret och klarade oss nästan hela tiden. Visst hade det blivit svalare men det var uppehåll mest hela tiden och vi kunde sitta på dotterns mysiga altan.

Tänk – 23 år är hon nu min yngsta. Vart har tiden tagit vägen?

Så även idag. Det är liksom bästa sättet att starta dagen på.

Aningen vemodigt känns det. Det är ju söndag och dags att gå hem för ännu en arbetsvecka.

Vädret verkar gå mot det sämre (hur mycket sämre det nu är) och vi har verkligen varit bortskämda. Fyra veckor kvar till fyra veckors semester och jag hoppas att vädret åtminstone blir stabilt framöver. Extremvärme behöver det inte vara men runt 25 grader hade suttit fint. Det kan till och med få komma lite regn då och då och helst nattetid förstås.

I eftermiddag stundar kalas hos yngsta dottern. Hon fyllde år igår så idag blir det firande. Hoppas nu att vi slipper regn och åska. Det hade varit trevligt att kunna sitta på hennes altan.